15 april 2015

n´Israel i Ovansjö

Ha je hört talas ôm n´Israel i Ovansjö?

Varje gång jag kör/åker E4 söderut mot Örnsköldsvik säger jag, som upprepning efter min far, då vi i svackan i det kuperade ångermanländska landskapet passerar skylten Ovansjö i Arnäs socken och ser vägen in till höger att - e denna bodd n´Israel i Ovansjö!

Denne kloke gubbe som kunde bota sjuka var naturmedicinare, kvacksalvare och det är åtskilliga gånger jag hört hans namn nämnas utan att få mer kunskap om hans verksamhet. Han har för mig varit lite av en sagofigur och det var först då jag med mina föräldrar för länge sedan besökte det privata museet i Pengsjö som jag såg något påtagligt efter Israel. Där bland tusen sinom tusen föremål fanns en smörkärna (som jag minns det) med massor av käppar av olika de slag. Det var käppar som lämnats hos Israel i Ovansjö av människor som blivit botade, sades det i tillhörande beskrivning. Intressant tyckte jag men tror ni att jag fotade. Nejdå, varken då eller vid återbesök.

Så fick jag nyligen berättat för mig att även min morfarsmor Klara hade besökt n´Israel. Det var yngste sonen Adrian som skjutsade henne med häst Kustlandsvägen söderut till Ovansjö en kall vinterdag, en upplevelse som han fört vidare till sina barn. Vilken krämpa Klara ville ha hjälp med är dock okänt likaså om hon blev frisk. Mor och son kom fram till Ovansjö men Israel var inte hemma. Resandet tog tid med hästskjuts så de erbjöds övernatta. Senare på natten då Adrian somnat kom Israel hem och de delade då säng. Sådan var gästfriheten i ett enkelt hem som inte hade hotellverksamhet.

Plötsligt får historien kropp, det som bara varit en gammal berättelse. Adrian var född 1886. Klara dog 1932, samma år som n´Israel i Ovansjö. Låt säga att det var någon gång in på 1900-talet som besöket skedde, innan telefonernas tid.

Jag googlade på Israel i Ovansjö och fick några napp.
"Vid sjukdom var det tidigare vanligt att man anlitade s k kloka gubbar eller gummor. Den mest välkände naturläkaren är ”Israel i Ovansjö” som var verksam fram till 1930-talet."
Se sidan 19 i Örnsköldsviks kommun kulturhistoria - en översikt. (Hela dokumentet är läsvärt.)

Men den mest vetenskapliga och intressanta skriften hittade jag i Libriskatalogen och fjärrlånade hem till mitt närmaste folkbibliotek:
Israel i Ovansjö
Författare Åsa Ljungström
Ingår i: Etnologiska studier : tillägnade Phebe Fjellström. Etnologiska institutionen, Umeå Universitet 1984.
Att läsa en etnologs vetenskapliga betraktelse av en människa som för mej mest varit en skröna, är en behaglig och klargörande upplevelse. Källhänvisningarna är många. När jag läser inser jag att naturdoktorn Israel hette Sjödin i efternamn och levde mellan 1845 och 1932, alltså en människa av kött och blod. Som dog ett par decennier innan jag föddes. Herrejelanligen!

"Ovansjögubben", "kloka gubben i Ovansjö" eller "Israel i Ovansjö" föddes den 7 april 1845 som yngsta barnet av fem till bonden Johan Johansson. När den äldste brodern tog sig namnet Sjödin gjorde syskonen detsamma. Den äldste brodern övertog, tillsammans med Israel, hemmanet då fadern dog 1871. Israel lämnade samarbetet 1882 då han istället övertog en jordlägenhet som precis tillfallit hemmanet genom skiftesförhandling. Israel var alltså en jordbrukare och fiskare som började med homeopati på 1880-talet. Han kom att åta sig åkommor som hudsjukdomar, invärtes medicin och "nervklenhet". Patienter med akuta sjukdomar som han insåg att han inte klarade av, sände han till utbildade läkare.

Jordbruket och botarverksamheten gav Israel god inkomst trots att han inte tog betalt för sitt naturläkeri. Patienterna lämnade bidrag i en bössa på bron efter konsultationen. Enbart under åren 1894-1896 anlitades han av 2000 patienter från Västernorrland och Västerbotten. Det kunde vara 20-30 patienter per dag. De kom med hästskjuts, båt och järnväg. Ofta kom de sent och måste ligga över. Israel hade ordnat ett större stall för besökarnas hästar. Folket inkvarterades hos grannar eller, som Adrian, hemma hos Israel.

Israel i Ovansjö strävade efter att vara rationell i sin sjukdomsbot skriver Åsa Ljungström. Han hade läst många böcker och använde inte magiska formler och kurer. Israel Sjödin tyckte om musik och hade minst två kanariefåglar, piano, radio och grammofon, zittra, violin, gitarr och nothylla. Skivsamlingen bestod av opera och operett. Vackra sommarkvällar kunde han ställa  grammofonen i fönstret och låta musiken flöda ut över nejden. På äldre dagar blev Israel religiös och donerade stora summor till ett missionshus i Ovansjö samt en bibel till Arnäs kyrka. Det kan ha varit i samband med omvändelsen som han slutade med fiolspelet - inte helt ovanligt då fiolen då för tiden ansågs vara "djävulens instrument".

Israel Sjödin var självlärd, hade skarp psykologisk blick och ett stort och sunt bondförnuft. Han var autodidakt då det gällde kunskapen om 1800-talets och det tidiga 1900-talets farmakopé, som dominerades av växtextrakt. Israel diagnostiserade sina patienter genom inspektion av naglar och ögon. Det finns uppgifter om att han koncentrerade sig genom att lukta på sina många krukväxter och sedan tog till förstoringsglaset och tittade patienten länge i ögonen. Detta tyder på att han var känd med homeopatisk irisdiagnostik.

Det här inlägget har jag hållit på med länge. Sista problemet att lösa var att hitta en bild som illustrerar innehållet. Jag har ingen bild på Israel (Åsa Ljungström skriver att det finns ett porträtt i olja från 1924 av honom), inte på käpparna och påkarna de botade lämnade kvar - museiföremål som jag minns mig ha sett. Illustration får bli den här knölpåken som någon av mina anfäder brukat. Vem vet jag inte - antagligen för att jag glömt vad pappa berättat om den :-(

Knölpåken är färgad mörkgrön med slitna "toppar". Kryckan är fäst i påken med en mässingsring. Spetsen är inte förstärkt. Jag har missat att mäta längden men den är kort, jag får gå kutryggig om jag ska använda den som stöd.

Lars-Erik Edlund recenserar i Oknytt nr 1-2/1987 " Etnologiska studier : tillägnade Phebe Fjellström", en text som i sig också är intressant:
"Åsa Ljungström har skrivit en längre uppsats om naturläkaren Israel i Ovansjö (Israel Sjödin i Ovansjö i Arnäs sn), som botade många människor – och kreatur med för den delen –inte bara i sin hemtrakt i nordöstra Ångermanland utan också från mer fjärran liggande orter, och detta dessutom under en mycket lång tidsperiod, från 1880-talet ända fram till sin död 1932. Ljungströms studie visar att det i förstahandsuppgifterna om Israel inte finns några noteringar om magiska åtgärder från hans sida i samband med botandet, dvs. läsningar av olika slag och liknande. I andrahandsberättelser om Israel förekommer däremot diverse utstofferade anekdoter om hans allvetande och allseende. Därefter har under de femtio åren som gått sedan han gick bort ytterligare föreställningar lagts till om hans botargärning. Man kan sammanfattande säga att denna utredning visar hur en lokal personsägen uppstår. Ett extra plus i Ljungströms utredning är, att hon låter läsaren ta del av sitt forskningsarbete och de överväganden av källkritisk art som detta föranleder. Forskningens resultat är förvisso det som - med rätta – står i fokus, men det kan också ofta vara nyttigt att följa forskarens kamp med (och mot) materialet."
Internet är fantastiskt tänker jag som lekman efter att utan större problem ha hittat allt detta och lite mer om naturdoktorn Israel Sjödin i Ovansjö som tidigare var en anekdot som berättats för mej. Att jag slutligen tog tag i det hela beror på att min mammas kusin nämnde att min morfarsmor var en av de som besökte n´Israel i Ovansjö. Detta tackar jag för!
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Verkligen roligt och intressant att läsa detta som du lagt ner så mycket tid på! Det blir en annan dimention när en har släktanknytning. Tänka sig vilken kar han var n´ Israel på många plan dessutom. Tack för detta inlägg. Apropå hålla på länge med ett inlägg så håller jag på med Rackenkonstnärerna del 2, det får ta den tid det tar ... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiden blir mer påtaglig när man källkritiskt granskar och hittar att berättelser stämmer med den dåtida verkligheten.

      Radera

Tyck till om du vill...