Vi var inte ensamma men det var heller ingen trängsel i naturreservatet. Glada röster från unga och gamla hördes emellanåt och medhavda fikakorgar avnjöts. Jag försöker hitta en jämförelse med barndomens "Norrland" och tänker då på liljekovaljernas blomning på niporna längs älven. Då, i början av juni, åkte många dit för att plocka en bukett. Där var inget naturreservat och platsen håller på att växa igen.
Först senare kommer korna och betar i markerna men spåren från i fjol fanns kvar. Mulbetet är viktigt för att hålla ekosystemet i balans.
Det här är en sådan där utflykt som många här i den mellansvenska trakten gör den här tiden varje år. Det är ett lika vackert fyrverkeri årligen med de där mängderna av ludna klockor som sprutar upp ur marken på sina korta stjälkar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om backsippor, rullstensås, naturreservat, vårblommor
"Där är gudagott att vara" blir min tanke när jag läser detta!
SvaraRaderaPå pricken Tove!
RaderaÅh vad fint! Jag har aldrig sett dem växa vilt.
SvaraRaderaDe är verkligen ljuvliga små skönheter.
Radera