17 maj 2015

Ute i det gröna

Kristi Himmelsfärdshelgen har varit bra. Slånens vita skum har börjat gulna, häggblomningen är på topp, mandelblommorna är ljuvliga, björkarna utslagna, näktergalarna sjunger nära mig, göken gal i hagen, småfåglarna svirrar i luften. Det är bara idag, söndag, som regnet faller. Då kan man sätta sig framför datorn efter en helg med utflykter och trädgårdsarbete. Kökslandet är förberett för sådd, lövkomposten omgrävd...

Den regniga dagen har även gått åt till att på svt play titta på Kobras två program om stad och land. Om storstadsnormen, det urbana företrädet. Det är bra att frågan tas upp. Det kan konstateras att det även är skillnad på landsbygd och landsbygd. Landsbygd i söder och landsbygd i norr.
Men först gökotta med frukost på berget vid åmynningen. Därnere vid ån finns på hitsidan strandängar som betas av kor. På den andra sidan odlas säd och raps. Morgonen är grön, fåglarna sjunger och det är fin försommar. Det här är kommunal mark som blivit tätortsnära strövområde för det fria friluftslivet och jag når det efter några minuter promenad.En favoritplats i naturen.
 Liljekonvaljerna håller på att slå ut och det finns massor mer än de på bilden.
 Stensötans ljusgröna blad blandas med getrams.
 Här är en del av ett stort bestånd av getrams
Ekarna är som alltid sena, bladen är ännu inte helt gröna. Vackra är de hur som helst. Det är en fin tid då grönskan är fräsch och inte likriktad ännu.
 Mina favoriter styvmorsviolerna växer på berget.
 En vacker mossbeklädd stenmur visar på tidigare generationers arbetsinsats.
 
Men mest av allt blommar maskrosor och gullvivor på ängar och tomtmark. De här vivorna finns vid en kyrka som besöktes under helgen på vårens "gravkollsresa".
 
Vi stannade till och åt en god middag här på Emma Grön. Temperaturen är sådan att nästan alla satt inomhus.
 
Där inne finns fåglar och blomster på väggarna. Stämningen är lika otvungen som inredningen.
Färden fortsatte mot mandelblom och utblommade backsippor på ett gravfält...
 ... med en skeppssättning och många gravhögar belägna högt över den odlade åkermarken. Där nere på slätten syns en gård som säkerligen har långa anor

Trots alla mina år i Mellansverige har min kropp kvar årstidsrytmen från Ångermanland. Varje år blir jag förvånad över att vår och försommar kommer så snabbt, redan i april och i maj är det full njutbar grönska. Jag glömmer detta varje år. För i mitt sinne ska björkarna ha musöron först i månadsskiftet maj-juni.
.
.

6 kommentarer:

  1. Helt rätt om björkarna! Här uppe i norr ska maj vara kall och blåsig. Och "kal". Kommer värmen för tidigt är det stor risk att det blir den enda värmen på hela sommaren. Några heta dagar i maj och sedan kallt, regnigt och solfattigt i juni, juli, augusti. Det har hänt många gånger.
    Ha det gott där söderut! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det nog. Och våren är härligt när den är kommer - för kommer gör den ju! Njut i norr!!! För inte länge sedan njöt jag också av bruna lägdor och storspoven :-)

      Radera
  2. Ja, våren är på väg här uppe men den kom inte så fort som det såg ut från början, vilket känns bra för då hinner man med både "vårbruk" och "vårkänslor"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, våren är intensiv och ganska kort. Att, som skomakarn, ta ledigt mellan hägg och syrén är att tänka på :-)

      Radera
  3. Försommarinlägg i ord och bild som flätas i varann på ett underbart gott sätt. Den senkomna våren som det här är uppe tog det lite tid att vänja sig vid, men ljuset är ju dyrbara droppen som speglar just våren. För mig tar den fart redan i slutet januari - ljusvåren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingenting slår det nordliga ljuset. Snön är viktig som ljusspridare! Vårvinter med snö och sol eller snö och månljus, sommarnätter med magiskt ljus. Finns icke i Svealand och Götaland.

      Radera

Tyck till om du vill...