28 juli 2015

Levande landsbygd

Så länge det var sedan jag såg en grönfoderlägd´. Så otroligt länge sedan.
Men nyss var jag på besök i landet där man odlar grönfore´.
Och jag minns så mycket fint.
Minns hur vi ibland sådde ärtväxter, grönfore, ja grönfoder på riksspråket, på en mindre åker nära ladugården. Ärtväxter binder kväve till jorden vilket är bra och korna tycker om grönfoder. När det var moget slog pappa en del med lie och vi fyllde en kärra som kördes in i ladugårdsporten och så portionerades färskt grönfoder ut till korna. Och själv åt jag platta ärtskidor - så gott!

Senare på sommaren, när höet var slaget, torkat på hässja och ladat, dvs inkört i hölage´ (höskullen) och den smaskigt frodiga återväxten på lägdorna kommit igång, släpptes korna ut på bete, lika ystra som vid nutida betessläpp. Och ganska snart började mjölken smaka "grönska", även den som kom tillbaka från mejeriet. Det var enda nackdelen med betet :-)  Fanns något grönfoder kvar på åkern hässjades det för att bli vinterfoder för nu hade korna annat färskt gräs.

Våra kossor som var två eller tre, stod tjudrade på lägdan. Mamma flyttade dem en gång per dag tror jag det var och när jag kom från skolan släppte jag loss dem och de sprang mot ladugården för att mjölkas. Så mycket kul en grönfoderåker får mig att minnas.
Och här har vi en kornåker. Korn och havre var de sädesslag som odlades i min nordliga hemtrakt. Men inte nu och någon förändring är knappast att vänta. År 2010 kan mycket väl ha varit det sista året plöjd åkermark var synlig i byn.

Fotona här är från södra "Norrland". Här finns fortfarande stora delar reellt levande landsbygd.
 
Hipp som happ passerar man en ståtlig bondgård. Det är ett nöje att röra sig i landskapet. Vägen genom bygden är här märkt med den bruna skylten med en vit blomma som indikerar "turistväg", alltså en vacker väg med ett antal intressanta anläggningar som ger upplevelser av ett område, en bygd eller liknande
.
.

9 kommentarer:

  1. Just så minns jag också livet på en lantgård när jag var liten pojke. Grönfodret, de goda ärtskidorna, mjölkens smak av grönskan, den var inte god. Höbärgningens många sysslor, bl.a. fick vi barn räfsa ur diken. Allt skulle tas tillvara. Getingbon i ängsmarken eller i ladan. Korna som stod tjudrade på åkern och som skulle flyttas. Hästen fick beta på gårdsplan men inte korna. Där det fanns gräs. Den tidens gräsklippare. Nostalgi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minns - vi är unikum.
      Sista generationen som varit med om detta. Om 20-30 år finns ingen kvar som minns livet på ett litet jordbruk som det var på 50-60-talet...

      Radera
  2. Även jag minns smaken på mjölken av vad korna ätit. På dagen kunde man bestämma vad de fått. Ibland kunde man förvånat utbrista: Kålrot!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, inte alltid så gott Mira ;-) Men intressant.

      Radera
  3. Vilka likadana barndomar vi haft på varsin sida av Bottenviken. Under sommaren drack jag endast mjölk som var mjölkad på morgonen, den smakade mindre av grönskan eftersom åtminstone våra kor åt torrt hö på kvällen. Manni

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett mycket härligt liv minns jag. Och bara Kvarken skiljer oss åt, Manni. Klimat och levnadssätt var besläktade på västerbottniska och österbottniska landsbygden. Är du också 50-talist?

      Radera
    2. Ja, född 1958.

      Radera
  4. Känner igen grönfor och hölaa från Värmland .. grönfor så vi även hemma i södra Norge.
    Äta platta ärtskidor hm så gott!
    En trevlig resa du gjort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Levande landsbygd är mycket trevligt att se. På sommaren med kor som betar och säd som vajar och hö som är slaget och hopsamlat. Like!

      Radera

Tyck till om du vill...