De här två, på den tiden, små jäntorna, fick en sommar vara med och hässja hö med sin morfar. Jag ansåg det viktigt att de, som inte är landsbygdsbor, skulle få en inblick i hur deras förfäder en gång levt sitt liv. Visst är det väldigt viktigt att förstå sin bakgrund även om man som vuxen kommer att syssla med något som ligger långt från jordbrukande.
Den äldsta skrev till och med dagbok och lärde sig stava till hässja, räfsa, slåttanna och de lärde sig dessutom skillnaden mellan gräs och hö. Bara det!
Linhässjan är klar och en halvdag med annorlunda innehåll gick mot sitt slut.
Efter att en av jäntorna hade ramlat ner från hölasset på det låga cykelkärran (cykelkärre´som vi säger) ville båda bära cykelhjälm :-) Ja, livet förr var inte alltid lätt och arbetsmiljön hade inte det skydd som man är van idag. Bara det var en erfarenhet att ta med sig in i vuxenlivet.
.
.
Hängslebyxor, blåbyxor, blårock, blåblus var levande begrepp förr. Numera förknippas hängslebyxor mest med gravida kvinnors outfit. Eller som klädsel på babybarn. Blåblus är ett band som spelade med Björn Skifs.
SvaraRaderaArbetskläder idag har designats och omformats och består oftast av "hantverkarbyxor" avsedda att bäras med livrem om midjan, utan hängslen - men med 411 olika fickor att fylla med verktyg för att slippa bära med sig verktygslådan.
Allt har nog sina för- och nackdelar, men jag kan ibland sakna de sanforiserade bomullskläderna i dagens sortiment.
Å, det är det du tänker på när du ser arbetskarlarna. Ja, det är något speciellt med de där blåställen. Även jag gillar Fristads hängselbyxor, helst med metallknäppen förstås. Rona kallar/kallade vi blåblusen. Har fortfarande kvar sådana efter mina föräldrar som använde dem i lagårn. Min far fick ett par av sina blå hängselbyxor med sig till sista vilan. Det kändes rätt!
Radera