Visst finns det skönhet i bygden. Det norrländska ljuset är något att ta vara på... Ibland passar det med levande stearinljus samtidigt som sommaren grönskar därute.
Tycker om stämningen i den här bilden, en lite kulen eftermiddag.
En ljusstake av metall inköpt på 80-talet, den var då min favorit. Insynsskydd/solskydd från DesignTorget. Åsså de fina fönstren som snickrades 1948 där innanfönstren sitter kvar. De här fönstren ska verkligen inte bytas ut.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om sommar, sommarljus, dagsljus, norrländsk sommar, dagsljus, skönhet
17 juni 2011
16 juni 2011
Sopor
HÅLL NATUREN REN
För ett tag sedan lade jag ut en enkät här i marginalen med frågan:
"Tycker du att det är ok att dumpa trädgårdsavfall i skogen på annans mark även om det finns en gratis återvinningsstation i kommunen?"
Det var 27 personer som gav sig tid att klicka på något av de svarsalternativ som gavs och fördelningen blev som följer:
15 %
* Ja, det spelar ingen roll då dumpade grenar, löv och växtrester multnar om ett antal år.
2 %
* Nej, det är inte trevligt att ta skogspromenader, plocka bär och svamp om man hittar sådana dumpningsplatser.
2 %
* Ja, vi har enorma arealer med skog i Norrland. Det är så liten procent av ytan som upptas av trädgårdsavfall.
22 %
* Nej, använd kompost på egen tomt eller bränn avfallet i ett hörn av den egna tomten.
7 %
* Ja, om det är närmare till skogen än till kommunens avgiftsfria miljöstation. Man sparar in bensin och därmed minskas koldioxidutsläppet om man dumpar i skogen.
41 %
* Nej, allemansrätten innebär inte att skogen är en fri att använda som trädgårdsavfallsplats.
Av detta kan man inte dra någon slutsats. Men jag anar att bland de 41 % som tycker/vet att allemansrätten inte ger rättighet att använda skogen som avfallsplats för trädgårdsavfall, bor de flesta i mellersta eller södra delen av landet. Kanske är de stadsbor. Ju mera tättbebott, ju mindre grönyta per capita, desto mer torde man uppskatta skogens rekreationsvärde. Och det är inte enbart trädgårdsavfall som dumpas.
Just nu pågår ett stort forskningsprojekt som heter Future Forests som beaktar virkesproduktion, naturvård och rekreation tillsammans. Ska bli intressant att se om det blir en papperstiger eller får genomslag i skogsbruket.
Detta är foton från skogen i min by. Inte trädgårdsavfall. Inte byggnadsvård. Inte recycling.
Nu i maj tog jag en tur till en plats jag inte tittat närmare på, Bruksvallen i Olofsfors. Entréportalen säckade ihop för ett par år sedan, jag ville dokumentera den innan den ruttnar bort, kulturhistoriskt intresserad som jag är. Så det gjorde jag. På väg därifrån körde jag förbi ladugården som hör till Olofsfors herrgård. Det var ingen rolig syn - mängder av vit enslilageplast utspridd över en väldigt STOR yta på sidan om lagården. Det hela syns inte från Riks 13 och det kan vi väl åtminstone vara tacksamma för. Jag är mycket glad att herrgårdens jordbruk är levande men någon måtta kan det ju få vara på nerskräpningen. Som tur är för er hittar jag inte fotona jag tog av det hele.
HÅLL NATUREN REN
.
.
15 juni 2011
Vägrenarna
Blommor på dikesrenarna är väl underbart. Det hör sommaren och kulturlandskapet till.
Jag minns hur åkerbärsblommor, kattfot och många andra ängsblommor och gräs växte längs Kustlandsvägen då jag var liten. Som cyklande såg man allt så väl och hoppade snabbt av cykeln då mogna åkerbär syntes eller man såg några örter som skulle kunna bli en vacker blombukett.
Regioner som förstått att detta med blommande dikesrenar ger mervärde och lockar besökare är Öland och Gotland. Där får inte Trafikverket slå dikesrenarna före normal skördetid, slåttanna, ja först då blommorna satt frön, här uppe är det i juli. Allt för att floran inte ska dö utan utvecklas. Men man sparar inte åtgärden ända till på hösten då blommorna vissnat och ser skräpiga ut. Man följer det gamla bondesamhällets kunnande och rytm.
Så skulle vi i vägsamfälligheten också kunna sköta våra vägrenar till vår egen förnöjsamhet och till skönhet för passerande trafikanter, kanske särskilt för de många som promenerar. Med enkla medel skulle vi kunna försöka få till det fint här längs den grusade Kustlandsvägen också. Men hur övertygar jag de gamla männen i styrelsen och föreningen om detta??? Som det nu är kommer slyet krypande ur dikena. Kattfötterna har skattat åt förgängelsen och åkerbär är mycket sällsynta. Längs asfalterade Riks13, som Trafikverket sköter, skulle vi i bygden kunna påverka skötseln genom kontakt just med denna myndighet. Jag tror nämligen på möjlighet att påverka, inte bara låta sig påverkas.
Minns ett år då jag var ute på cykelsemester i Blekinge, det allra bästa sättet att lära känna sitt land tycker jag. Gjorde uppehåll hos en kompis vars far dagen efteråt skulle hämta något med lastbil i Grönhögen nära Ölands södra udde. Man undrade om jag ville ha en dag ledig från cyklandet och följa med till ön. Javisst, varför inte tyckte jag. Att sitta däruppe i den höga förarhytten och åka på de smala öländska vägarna var den upplevelse som fastnade mest. Det är nu cirka 30 år sedan men att se de blomstrande dikesrenarna uppifrån är ett oförglömligt minne. På väg tillbaka svängde vi in till sevärdheterna Eketorps fornborg och Capellagården i Vickleby.
I Sverige kommer floran att bli vitblommig, mer monokulturistisk, om naturen får ha sin egen gång. Hundkäx och flockblomstiga växter tar över har jag läst. Och sett. Jag är den som vill påverka kulturlandskapet och naturen. I kulturbygder har man ju alltid gjort det. Är jag ensam om mina tankar?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om blommande vägren, dikesren, cykelsemester, Kustlandsvägen, ängsblommor, kattfor, åkerbär, grusväg, Riksväg 13, kulturlandskap
Jag minns hur åkerbärsblommor, kattfot och många andra ängsblommor och gräs växte längs Kustlandsvägen då jag var liten. Som cyklande såg man allt så väl och hoppade snabbt av cykeln då mogna åkerbär syntes eller man såg några örter som skulle kunna bli en vacker blombukett.
Regioner som förstått att detta med blommande dikesrenar ger mervärde och lockar besökare är Öland och Gotland. Där får inte Trafikverket slå dikesrenarna före normal skördetid, slåttanna, ja först då blommorna satt frön, här uppe är det i juli. Allt för att floran inte ska dö utan utvecklas. Men man sparar inte åtgärden ända till på hösten då blommorna vissnat och ser skräpiga ut. Man följer det gamla bondesamhällets kunnande och rytm.
Så skulle vi i vägsamfälligheten också kunna sköta våra vägrenar till vår egen förnöjsamhet och till skönhet för passerande trafikanter, kanske särskilt för de många som promenerar. Med enkla medel skulle vi kunna försöka få till det fint här längs den grusade Kustlandsvägen också. Men hur övertygar jag de gamla männen i styrelsen och föreningen om detta??? Som det nu är kommer slyet krypande ur dikena. Kattfötterna har skattat åt förgängelsen och åkerbär är mycket sällsynta. Längs asfalterade Riks13, som Trafikverket sköter, skulle vi i bygden kunna påverka skötseln genom kontakt just med denna myndighet. Jag tror nämligen på möjlighet att påverka, inte bara låta sig påverkas.
Minns ett år då jag var ute på cykelsemester i Blekinge, det allra bästa sättet att lära känna sitt land tycker jag. Gjorde uppehåll hos en kompis vars far dagen efteråt skulle hämta något med lastbil i Grönhögen nära Ölands södra udde. Man undrade om jag ville ha en dag ledig från cyklandet och följa med till ön. Javisst, varför inte tyckte jag. Att sitta däruppe i den höga förarhytten och åka på de smala öländska vägarna var den upplevelse som fastnade mest. Det är nu cirka 30 år sedan men att se de blomstrande dikesrenarna uppifrån är ett oförglömligt minne. På väg tillbaka svängde vi in till sevärdheterna Eketorps fornborg och Capellagården i Vickleby.
I Sverige kommer floran att bli vitblommig, mer monokulturistisk, om naturen får ha sin egen gång. Hundkäx och flockblomstiga växter tar över har jag läst. Och sett. Jag är den som vill påverka kulturlandskapet och naturen. I kulturbygder har man ju alltid gjort det. Är jag ensam om mina tankar?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om blommande vägren, dikesren, cykelsemester, Kustlandsvägen, ängsblommor, kattfor, åkerbär, grusväg, Riksväg 13, kulturlandskap
14 juni 2011
Främmene
Främmene eller främmen falke är detsamma som bekanta, ja till och med släktingar, som kommer på besök. Ja, främmande kallas de här, fastän de är kända. Underligt egentligen men jag gillar traditionen och fortsätter med den. Vid gästhandduken på toaletten står skylten "främmen falke".
Det här skulle jag verkligen kalla en främmande besökare ;-)
.
.
Det här skulle jag verkligen kalla en främmande besökare ;-)
.
.
13 juni 2011
Koxa
En annat uttryck jag påmindes om då jag lyssnade på Torgny Lindgrens Minnen var frågan: Vad är det du koxar på? Eller som vi säger här - sôm ve säg e henna: Va kôx du på?
Jo, ibland men sällan, användes uttrycket hemma av föräldrarna. Vad ser du på, vad stirrar du på, vad bligar du på betyder frågan.
Om jag inte missminner mej sa vi att vi skulle kôxs på brura då jag var barn gick tillsammans med några vuxna i byn till Ingegerd och Rauls bröllopsfirande i brudens föräldrahem, hos Margit och Egon. Vi stod utanför huset och ropade ut bruden, rofft ut brura, för att få se henne och brudgummen på farstukvisten. Det var en vanlig sed förr då bröllopsfesterna hölls hemma på gården, jag har bara varit med om det denna enda gång.
Är det inte häftigt att ha varit med om detta, så säg? Något som kulturhistoriker och etnologer studerar. Tänk att ha vuxit upp med så ålderdomliga sedvanor. Häftigt minsann!!! I kvadrat!!! Skulle jag kunna tänka mej att byta yrke så skulle det kanske vara folklivsforskare.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om koxa, ropa ut bruden, etnologi, tradition
Jo, ibland men sällan, användes uttrycket hemma av föräldrarna. Vad ser du på, vad stirrar du på, vad bligar du på betyder frågan.
Bild från nätet
Är det inte häftigt att ha varit med om detta, så säg? Något som kulturhistoriker och etnologer studerar. Tänk att ha vuxit upp med så ålderdomliga sedvanor. Häftigt minsann!!! I kvadrat!!! Skulle jag kunna tänka mej att byta yrke så skulle det kanske vara folklivsforskare.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om koxa, ropa ut bruden, etnologi, tradition
12 juni 2011
Hinkflöjel
Numera finns här inga hinkflöjlar i bygden. De är borta, behövs inte längre då pumpar och hydroforer hjälper till att få rinnande kranvatten inomhus. Många brunnar är också borta då kommunalt vatten dragits in.
Här har en av mina favoritfotografer, nämligen A C Hultgren i Östergötland, fotograferat en hinkflöjel eller brunn med brunnstång som bildtexten lyder.
Jag skrev om detta med hinkflöjel som ett typiskt attribut på en bondgård föritin i ett tidigare inlägg. Det verkar inte vara många som känner till benämningen på den anordning som användes för att hinka upp vatten ur gårdsbrunnen. Då jag förra sommaren stannade till på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand besökte jag bland annat Ångermanlandsgården. Där på det kringbyggda gårdstunet fanns en hinkflöjel. Jodå! Jag talade med antikvarien som fanns till hands inne i mangårdsbyggnaden men hon kände inte till någon benämning, inte heller hinkflöjel.
Så gissa om jag hoppade högt av glädje då jag lyssnade på "Minnen" som talbok. Där läser Torgny Lindgren från Hundsjö i Västerbotten om sitt eget liv. Tre gånger nämns HINKFLÖJEL. Jorå! Jag är inte ensam om att veta vad det är, om att använda ordet. Jag konstaterar även att företeelser som inte längre finns så lätt faller i glömska.
I Fataburen år 1930 har folklivsforskaren Sigurd Erixon skrivit rätt uttömmande Om brunnar.
Anordningen för att hämta upp vatten, som jag kallar hinkflöjel, har en mängd olika namn i skilda bygder:
stolpvind - stoplvindar (Mockfjärd Dalarna)
vindstolpe - Mora
stolpvinda - Ål
brunnsvind - Venjan, Lima
windbrunn - Älvdalen
vinnbrunn - Transtrand
hinkflöjel - Bureå, Skellefteå Västerbotten
hink
hinkemärr, hinkstolpe, hinkstång - flerstädes
ink - Östergötland, Västergötland, Södermanland
våg, brunnsvåg - västra Sverige
källvåg, vinsch - Östergötland
vågstolpe - Västergötland
brunnsvikt - Blekinge
bronn eller brännljung - Skåne
brunnstrana - Ovansjö, Gästrikland
Ordet brunnsvind synes tidigast vara belagt 1688. Svenska Akademiens ordlista lanserar som riksspråkord det något tyskfärgade brunnssvängel, som ej torde vara belagt i svenskan före 1800-talet. I fornsvenskan förekommer term,en brwnstangh, som kanske avser hängstången, men i varje fall torde vara ett medeltida belägg för stolpvind. I danskan nyttjas nu ofta termen "brøndevipp", i norskan "vippestang". Haqvin Spegel använde 1712 termen brunnsvipp.
Det är den här tingesten ovanför jag menar då jag säger hinkflöjel. Har du något särskilt namn på grejen?.
..
.
Här har en av mina favoritfotografer, nämligen A C Hultgren i Östergötland, fotograferat en hinkflöjel eller brunn med brunnstång som bildtexten lyder.
Jag skrev om detta med hinkflöjel som ett typiskt attribut på en bondgård föritin i ett tidigare inlägg. Det verkar inte vara många som känner till benämningen på den anordning som användes för att hinka upp vatten ur gårdsbrunnen. Då jag förra sommaren stannade till på Murbergets friluftsmuseum i Härnösand besökte jag bland annat Ångermanlandsgården. Där på det kringbyggda gårdstunet fanns en hinkflöjel. Jodå! Jag talade med antikvarien som fanns till hands inne i mangårdsbyggnaden men hon kände inte till någon benämning, inte heller hinkflöjel.
Så gissa om jag hoppade högt av glädje då jag lyssnade på "Minnen" som talbok. Där läser Torgny Lindgren från Hundsjö i Västerbotten om sitt eget liv. Tre gånger nämns HINKFLÖJEL. Jorå! Jag är inte ensam om att veta vad det är, om att använda ordet. Jag konstaterar även att företeelser som inte längre finns så lätt faller i glömska.
I Fataburen år 1930 har folklivsforskaren Sigurd Erixon skrivit rätt uttömmande Om brunnar.
Anordningen för att hämta upp vatten, som jag kallar hinkflöjel, har en mängd olika namn i skilda bygder:
stolpvind - stoplvindar (Mockfjärd Dalarna)
vindstolpe - Mora
stolpvinda - Ål
brunnsvind - Venjan, Lima
windbrunn - Älvdalen
vinnbrunn - Transtrand
hinkflöjel - Bureå, Skellefteå Västerbotten
hink
hinkemärr, hinkstolpe, hinkstång - flerstädes
ink - Östergötland, Västergötland, Södermanland
våg, brunnsvåg - västra Sverige
källvåg, vinsch - Östergötland
vågstolpe - Västergötland
brunnsvikt - Blekinge
bronn eller brännljung - Skåne
brunnstrana - Ovansjö, Gästrikland
Ordet brunnsvind synes tidigast vara belagt 1688. Svenska Akademiens ordlista lanserar som riksspråkord det något tyskfärgade brunnssvängel, som ej torde vara belagt i svenskan före 1800-talet. I fornsvenskan förekommer term,en brwnstangh, som kanske avser hängstången, men i varje fall torde vara ett medeltida belägg för stolpvind. I danskan nyttjas nu ofta termen "brøndevipp", i norskan "vippestang". Haqvin Spegel använde 1712 termen brunnsvipp.
Det är den här tingesten ovanför jag menar då jag säger hinkflöjel. Har du något särskilt namn på grejen?.
..
.
9 juni 2011
Beslag
I lill-rummet på övervåningen platsbyggdes 1950 väggfasta skåp av masonite och träreglar i ett av hörnen. De fick samma beslag som skjutdörren som leder in till rummet från köket. Det här gillar jag.
Till höger i bild finns linneskåpet från golv till tak och med lås, på andra sidan två smala skåp i höjdled, det ena med hyllor och det andra med utdragsbackar. Det övre med hyllor av trä har glas som skiljevägg till linneskåpet vilket gör att det är lättare att se vad som finns längst in i linneskåpets hörn. Fiffigt tycker jag. Vems idé det var vet jag inte men att pappa byggde vet jag.
Här ses skåpinredningen i bakgrunden. Masonitedörrarna har ganska kraftigt rundade hörn.
.
.
8 juni 2011
Gammvägen - Kustlandsvägen
Något händer med gammvägen. Styrelsen har kallat till extra stämma. Bron över Degermyrbäcken ska avhandlas samt beslut om eventuell ny lantmäteriförrättning. Jag tror nog jag har en del i det hela.
Jag har, tillsammans med ordföranden, sökt bidrag för reparation av bron och fått besked i maj om bifall till ansökan på 296 000 kronor. Bron är bara sedan 1942 då Riks 13 drogs på annan plats genom byn. En stålbalksbro med gediget stenfundament. Men kan den inte köras växer vägen igen.
Men övriga i styrelsen vill att bron med tillhörande vägsnutt ska bort ur vägföreningen. Då tillfaller vägen intillliggande markägare och kan med tiden i princip plöjas bort. Så är det. Bron är inte körbar idag. Det häftigaste jag sett var för ett halvår sedan då en ambulans med blåljus var tvungen att backa och ta en annan väg pga av att man möttes av synen ovan.
Jag anser att vägsnutten är kulturhistoriskt viktig och den ska inte tas bort ur vägföreningen. För två veckor sedan åkte jag in till Umeå och pratade med en handläggare på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vägföreningens styrelse skulle ha en lantmätare på plats strax därefter för att få råd. Man vill ta bort vägsnutten med bron över Degermyrbäcken ur föreningens ansvarsområde. En sträcka på 260 meter av Kustlandsvägens längd genom byarna på 1,8 km.
Föreningen inte får ta bort en sträcka ur sin förvaltning utan förrättning var tydligen lantmätarens ord. Det har man gjort sedan 90-talets början då denna vägsnutt slutade hyvlas, dikesslås, slyröjas och plogas av föreningen.
Nu är min förhoppning att ordningen för gamla Kustlandsvägen ska bli återställd. Att giltiga stadgar ska användas, att andelstalen inte ska frångås, att viktiga frågor och ekonomiska frågor som ska behandlas på stämma ska finnas med i kallelsen mm mm. Enkla självklara saker kan tyckas. men så är det inte här. Och jag förstår än vad min "klassresa" betyder. Vad en samfällighetsförening är och hur den ska fungera samt vad samfällighetslagen säger är jag lite insatt i. Det betyder kulturkrock ibland. Sannerligen! Vi har gjort så här i 35 år, vi kan inte ha fel. Jojo.
Jag hoppas att stämman och styrelsen beslutar bra saker för vägen och bron, men helt säker kan jag inte vara. Det finns starka krafter som vill annat. Vi bybor borde vara stolta över vägen från 1600-talet, inte se den som en belastning och absolut inte låta något gammalt groll, som jag förstår orsakar vägsnuttens vanvård, få styra utvecklingen.
I min familj har vi alltid sett gamla Kustlandsvägen som en möjlighet, som ett positivt tillskott och jag fortsätter den tankebanan. Jag minns mammas ledsnad då den ovan nämnda vägsnutten inte längre skulle skötas av vägföreningen. Ett icke stadgeenligt beslut som togs då och som får konsekvenser nu. Men det fungerar här i byn visste ingen hur det skulle tacklas och jag var inte insatt heller och inte hemmansägare då. Nu kämpar jag för den gamla Kustlandsvägens bevarande i sin helhet. Ingen har klargjort det, men vägen ger stolthet till oss bybor och får oss rotade i historien, ger oss och byn existensberättigande. Detta med olika samhällsklassers syn på sin historia och existens skrev jag om i mitt tredje inlägg på bloggen. I bygden finns väldigt lite kulturhistoriska intressantheter kvar och även ganska mycket avsaknad av stolthet.
Läs tidigare skriverier om Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, genom att klicka HÄR.
.
.
Jag har, tillsammans med ordföranden, sökt bidrag för reparation av bron och fått besked i maj om bifall till ansökan på 296 000 kronor. Bron är bara sedan 1942 då Riks 13 drogs på annan plats genom byn. En stålbalksbro med gediget stenfundament. Men kan den inte köras växer vägen igen.
Men övriga i styrelsen vill att bron med tillhörande vägsnutt ska bort ur vägföreningen. Då tillfaller vägen intillliggande markägare och kan med tiden i princip plöjas bort. Så är det. Bron är inte körbar idag. Det häftigaste jag sett var för ett halvår sedan då en ambulans med blåljus var tvungen att backa och ta en annan väg pga av att man möttes av synen ovan.
Jag anser att vägsnutten är kulturhistoriskt viktig och den ska inte tas bort ur vägföreningen. För två veckor sedan åkte jag in till Umeå och pratade med en handläggare på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vägföreningens styrelse skulle ha en lantmätare på plats strax därefter för att få råd. Man vill ta bort vägsnutten med bron över Degermyrbäcken ur föreningens ansvarsområde. En sträcka på 260 meter av Kustlandsvägens längd genom byarna på 1,8 km.
Detta hus som står och förfaller med gårdsplanen som uppställningsplats för maskiner, ligger vid bäcken. En av byns två bevarade tvättstugor finns här. Denna byggnad tål att srkivas mer om. Timmerhuset är flyttat från en annan plats i byn.
Nu är min förhoppning att ordningen för gamla Kustlandsvägen ska bli återställd. Att giltiga stadgar ska användas, att andelstalen inte ska frångås, att viktiga frågor och ekonomiska frågor som ska behandlas på stämma ska finnas med i kallelsen mm mm. Enkla självklara saker kan tyckas. men så är det inte här. Och jag förstår än vad min "klassresa" betyder. Vad en samfällighetsförening är och hur den ska fungera samt vad samfällighetslagen säger är jag lite insatt i. Det betyder kulturkrock ibland. Sannerligen! Vi har gjort så här i 35 år, vi kan inte ha fel. Jojo.
Jag hoppas att stämman och styrelsen beslutar bra saker för vägen och bron, men helt säker kan jag inte vara. Det finns starka krafter som vill annat. Vi bybor borde vara stolta över vägen från 1600-talet, inte se den som en belastning och absolut inte låta något gammalt groll, som jag förstår orsakar vägsnuttens vanvård, få styra utvecklingen.
I min familj har vi alltid sett gamla Kustlandsvägen som en möjlighet, som ett positivt tillskott och jag fortsätter den tankebanan. Jag minns mammas ledsnad då den ovan nämnda vägsnutten inte längre skulle skötas av vägföreningen. Ett icke stadgeenligt beslut som togs då och som får konsekvenser nu. Men det fungerar här i byn visste ingen hur det skulle tacklas och jag var inte insatt heller och inte hemmansägare då. Nu kämpar jag för den gamla Kustlandsvägens bevarande i sin helhet. Ingen har klargjort det, men vägen ger stolthet till oss bybor och får oss rotade i historien, ger oss och byn existensberättigande. Detta med olika samhällsklassers syn på sin historia och existens skrev jag om i mitt tredje inlägg på bloggen. I bygden finns väldigt lite kulturhistoriska intressantheter kvar och även ganska mycket avsaknad av stolthet.
Läs tidigare skriverier om Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, genom att klicka HÄR.
.
.
6 juni 2011
Sveriges dag
Idag, den 6 juni, är det Sveriges nationaldag. Fram till 1983 kallad Svenska flaggans dag och sen 2005 en röd dag i almanackan då Annandag Pingst togs bort. Kanske kan man säga att nu är landet som vackrast med fågelsång och blommande landskap. En idyll.
Här finns mina tidigare skriverier om detta med traditionellt täckt huvud:
Huvudbonad
Midsommarblomster
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Sveriges nationaldag, svenska flaggans dag, nationaldräkt, Sverigedräkten, hijab, Moder Svea, Ful Design, huvudbonad, huvudkläde, dok, sjalett, hatt
Annons från Rusta 2011
För 99 kronor kan små barn, företrädesvis flickor, låta köpa sig en Sverigeklänning på Rusta läser jag i ett annonsblad som följde med dagstidningen. Sverigedräkten skapades av Märta Jörgensen år 1903 med hjälp av Carl Larsson och Anders Zorn.
FulDesign skapade 2009 en hijab till Sverigedräkten. Den har väckt åtskilliga känslor.
Detta är andra varianter på temat Sverigedräkten från samma provocerande designgrupp.
Bilderna kommer från deras blogg.
Klicka för större bild.
Det är inte helt lätt att veta vad de olika huvudbonaderna från andra kulturer heter och hur de bärs. Ovan ett försök till förklaring på islams burka, niqab, chador och hijab ur SvD.
Svensk landsbygd på 50-talet representerat av min mamma.
För inte så länge sedan bar kvinnorna i vårt land huvudbonad. Till helg och söcken. I kyrkan skulle kvinnan ha täckt huvud, mannen skulle ha huvudbonaden på. Den gifta kvinnan bar längre tillbaka i tiden håret helt täckt och uppsatt, den ogifta kvinnan hade utslaget hår med huvudbonad. Min mamma bar huvudduk, huvudkläde då hon arbetade i ladugården och ibland även annars. (Själv kallade hon det kvadratiska tygstycket för halsduk.) Jag tycker det är vackert och det händer att jag själv knyter en halsduk runt huvudet med knuten baktill som jag är van att se den. Men det tycker min make ser ålderdomligt och konstigt ut, stabo som han är ;-)
Här finns mina tidigare skriverier om detta med traditionellt täckt huvud:
Huvudbonad
Midsommarblomster
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Sveriges nationaldag, svenska flaggans dag, nationaldräkt, Sverigedräkten, hijab, Moder Svea, Ful Design, huvudbonad, huvudkläde, dok, sjalett, hatt
5 juni 2011
Kalv på grönbete
Textil från Marimekko, formgivare Miina Äkkijyrkkä. Det är fler än jag som gillar kor och kalvar :-)
Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår upp sina gröna små vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen, där lärksången klingar.
Gökarna gala,
ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma,
fåren, de fromma,
beta bland bergen på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar'n är här!
Evert Taube
skrev Vals på Ängön på 1940-talet.
Vi sjöng den på skolavslutningen i Lögdeå skola på 60-talet.
Jag har underbara vänner som göder min fäbless för kor och vad därtill hör, som kvigor och kalvar. Det här är en handduk med hank, för mej blir det en textil tavla.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Marimekko, Iltavilli, Vals på Ängön, Evert Taube, kalv, sommar
Titta en kesande och galopperande kalv som släpps ut på sommarbete.
Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår upp sina gröna små vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen, där lärksången klingar.
Gökarna gala,
ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma,
fåren, de fromma,
beta bland bergen på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar'n är här!
Evert Taube
skrev Vals på Ängön på 1940-talet.
Vi sjöng den på skolavslutningen i Lögdeå skola på 60-talet.
Jag har underbara vänner som göder min fäbless för kor och vad därtill hör, som kvigor och kalvar. Det här är en handduk med hank, för mej blir det en textil tavla.
3 juni 2011
Pären
Stapelvara. Pärlåddena. Potatislådor.
Basföda. Jag är uppväxt på potatis, eller pären som ve säg. Tre olika sorts pärlådder finns travade i ett uthus. Det finns 18 stycken av de som rymmer 3,5 skäl och några av annan modell. 3,5 skäl har pappa skrivit på ett par stycken med svart modern tuschpenna. Vafalls, ett urgammalt ytmått som användes här på gården under min levnad? * De fulla trälådorna förvarades i källaren under huset. Genom en glugg i husgrunden togs de ner i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i en pärlåda är ljuv musik som jag inte hört sedan min mor dog. För då upphörde potatisodlandet här på gården.
Genom luckan i köksgolvet gick man nerför den branta källartrappan för att hämta upp pären. Potatis formade min unga kropp. He va vitpären å mandelpären som odlades. De som blev kvar framåt juni blev sespären, utsäde för säsongen. De brukade komma i jorden första veckan i juni. Nu.
Nu kan man inte ens längre köpa jordig potatis i livsmedelsbutikerna sedan några år tillbaka.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om potatis, potatislådor, potatiskällare, utsäde, pären, potatisland, basföda
Basföda. Jag är uppväxt på potatis, eller pären som ve säg. Tre olika sorts pärlådder finns travade i ett uthus. Det finns 18 stycken av de som rymmer 3,5 skäl och några av annan modell. 3,5 skäl har pappa skrivit på ett par stycken med svart modern tuschpenna. Vafalls, ett urgammalt ytmått som användes här på gården under min levnad? * De fulla trälådorna förvarades i källaren under huset. Genom en glugg i husgrunden togs de ner i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i en pärlåda är ljuv musik som jag inte hört sedan min mor dog. För då upphörde potatisodlandet här på gården.
Genom luckan i köksgolvet gick man nerför den branta källartrappan för att hämta upp pären. Potatis formade min unga kropp. He va vitpären å mandelpären som odlades. De som blev kvar framåt juni blev sespären, utsäde för säsongen. De brukade komma i jorden första veckan i juni. Nu.
Nu kan man inte ens längre köpa jordig potatis i livsmedelsbutikerna sedan några år tillbaka.
* I Svenska Akademiens Ordbok förklaras ytmåttet skäl så här:.
– SKÄLS-LAND. ( skäl- 1543–1950 (om ä. förh.) . skäls- 1543 osv.) om ett i övre Norrl. i sht förr använt ytmått (särsk. för åkerjord) av (i olika trakter o. under olika tider) något varierande storlek, vanl. motsv. en åttondedels tunnland (dvs. c. 617 m²), eg. så stor del av en åker som besås med ett skäl utsäde; äv. om kameral måttsenhet (äv. för värde av rätt till fiskevatten) motsv. 1/64 mantal; jfr skäl, sbst.⁴ ⁹. (De skattskyldigas) fiiskeuatn ere (i Piteå 2socken) werderath i spanland eller skeland. NorrlS 1–6: 282 (1543). Åhemmansdelen . . finnes . . endast lindor, enligt uppgift till 6 skälslands vidd. PT 1911, nr 118 A, s. 3 Rig 1960, s. 70 (om ä. förh.) .
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om potatis, potatislådor, potatiskällare, utsäde, pären, potatisland, basföda
1 juni 2011
Bondsyréner
Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.
Werner Aspenström
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.
Werner Aspenström
.
.
31 maj 2011
Efterlämnat
Kvällen mellan blomstermånad ochsommarmånad den 31 maj 1945
Andra världskriget var slut. Det var vår. Det blev lite pekoral, men säkerligen var tillvaron underbar. Kul att hitta i en av de efterlämnade anteckningsböckerna. Livet låg framför honom, min pappa från sågverkssamhället.
Härute grönska björk och häggvid cykelskjulets väggoch starmor ruvar sina äggunder vedbodtakets skägg,på laven står gullvivan gul,från lagårn höres kossans muuoch igelkotten grå och fulrullar som på hjul.En kvällssol himlen rodnar föroch verkar silkespappersskör,det enda som nu tystna´n störär motorbåten som på fjärden kör.Och uppe här hos mig,med tacksamhet mot Digsom styr min levnadsstig,jag glädes innerlig.
Clas
.
.
30 maj 2011
Vår sjö?
Foto en molnig dag i maj
Längs hela denna sjös långsida, till vänster å bilden, planeras en bergtäkt på 1 000 000 tons uttag att användas till vindkraftsanläggningens vägar över hällar och myrar. Sjön är byns gemensamma egendom allt sedan laga skiftet. Bysamfälligheten har markägaren inte alls samrått med eller informerat (han är medlem i samfälligheten) och samfällighetens styrelse är moltysta och hjälper på så sätt en enskild medlem att genomföra projektet, trots att det påverkar den gemensamma egendomen, sjön och vägen till sjön. Så var det tänkt. Rädsla för repressalier eller ren okunskap gör att man i byn inte talar om projektet. Så kan det vara att bli hemmansägare i en bygd med liten folkomflyttning. Den som sett Kjell Sundvalls film Jägarna förstår mentaliteten :-O (Jag kan faktiskt inte låta bli att beskriva situationen som drabbar mej, är ju en del av den lilla byns hemmansägare.)Har nämnt de här planerna, som nu ser ut att förverkligas, HÄR och HÄR tidigare.
Behöver jag säga att jag är bedrövad in i själen...
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om bergtätkt, rädsla, repressalier, bysamfällighet
28 maj 2011
Karlssons klister hjälper
Kommer ni ihåg denna slogan:
Karlssons klister hjälper alla brister
Alla använder Karlssons klister utom jag - för jag är en åsna!
Läs mer om klistrets uppfinnare Klister-Karlsons öden och äventyr!
När ditt hjärta brister
laga det med Karlsons klister
Finns nu i byggnadsvårdsbutik nära Dig! Nu utan text med anspelning på en dumbom.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Karlssons klister, åsna, lappa ihop
26 maj 2011
Moster
Morfars och mormors yngsta dotter finns inte längre här i livet.
Min moster, min enda moster, mammas syster - även hon är borta. Den sista länken. Född och uppväxt i morfars hus, i mitt hus.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om minnen, moster, släkting, generationen före
Min moster, min enda moster, mammas syster - även hon är borta. Den sista länken. Född och uppväxt i morfars hus, i mitt hus.
Ingrid ute Aspänge´ 1968
Mina förstagångsupplevelser med lärkan i skyn, med försommargrönska och jordiga, nysådda uppländska sädesfält, med vildväxande pepparrot och syrénberså, med ångermanländsk slåttanna, med postpaket med julklappar till vår familj, med första bilkörningen i huvudstan - där finns hon med. Kärv och närvarande..
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om minnen, moster, släkting, generationen före
25 maj 2011
Mjälloms tunnbröd
Fabriksförsäljning av tunnbröd. En högersväng från E4 i Ullånger, några meter till och sen ett stopp. Där ligger Mjälloms tunnbrödsbageri.
Hyllorna är laddade med tunnbröd av korn, råg, vete, havre, något som kallas gammaldags tunnbröd av vete och råg, paltbröd ...
... men vet ni - det här vågade jag inte prova på. Päroncrisp, chokladdoppat tunnbröd.
Enkelheten visar sig vid betalningen. Självbetjäning. Till och med en välfylld skål med växelmynt fanns där. Här litar man på folk. Så underbart!
Kanske har även andra bloggare åsikter om tunnbröd, tunnbrödsbageri, Mjällom, Gene, Härnö, Småbränna, Lövånger, bagarstuga
Hyllorna är laddade med tunnbröd av korn, råg, vete, havre, något som kallas gammaldags tunnbröd av vete och råg, paltbröd ...
... men vet ni - det här vågade jag inte prova på. Päroncrisp, chokladdoppat tunnbröd.
Enkelheten visar sig vid betalningen. Självbetjäning. Till och med en välfylld skål med växelmynt fanns där. Här litar man på folk. Så underbart!
Tunnbröden hembakade i de små bagarstugorna ligger absolut på min gourmettopp. Jämfört med Mjällomsbyggnaden ovan är bagarstugorna söta små hus, som i min hembygd mestadels står och förfaller. Men eftersom ingen satsar pengar på dem är det också de kulturhistoriskt mest värdefulla byggnaderna hemmavid då de inte blivit förstörda av okänsliga reparationer :-) Detta känns lite tudelat för mej.
Här i tunnbrödsbältet var den industrialiserade tunnbrödsbakningen tidigt ute. Än finns tunnbröd från Mjällom och Gene i Västernorrland som jag minns i min barndom. Tillverkningen av Härnö tunnbröd i Härnösand flyttades på 1990-talet just till Mjälloms bageri. Härnö blodbröd hörni, det är grejer det!!! I Västerbotten finns till exempel Småbränna i Gräsmyr och Lövångers bagerier. Det är väldigt härligt att man förstår att satsa på den här specialiteten. (Polarbröd är dock inget för mej.)
Tunnbröd rules!.
.
24 maj 2011
Trumma
En gammal trumma över ett litet dike. Trumman består av stensatta sidor och ett par flata stenar på ovansidan. Hela härligheten är täckt med grässvål.
Kanske har även andra bloggare åsikter om dike, stentrumma, hölada, Aspänget
Trumman från andra sidan.
Till och med en sådan här liten struntsak tycker jag är intressant att spara. Jag förmodar att det är morfar Manfred som åstadkommit det hela. Här uppemot skogen låg tidigare sommarladugården som jag minns som barn. Nu står här en mellanskottsklada för hö, timrad 1878 och hiflyttad av mina föräldrar från Aspänget 1990. Jag minns att jag fick ett foto i ett brev till Rom, där jag då bodde, med två glada byggnadsvårdare poserande framför den flyttade ladan.
.
.
23 maj 2011
Motståndsrörelse
I små, små fönster, i byns utkant
och i skogsbryn, finns ett hemligt tecken,
uppenbart för alla som vill se.
Där lyser pelargonian röd som ljuset
från ett utryckningsfordon utsänt av nån
vänligt sinnad makt, en överlevnadsblinkning
från den mildaste av motståndsrörelser.
Per Helge
ur ”I rågången” 1992
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om pelargoner, motståndsrörelse, lyrik, krukväxter
19 maj 2011
Granne till fyrtio vindkraftverk
Jag bor granne med några totalt 150 meter höga konstruktioner. Just nu snurrar 20 stycken, då året är slut ska 40 stycken vara uppförda och i drift. Jag förväntas vara tacksam!
150 meter från mitt skogsskifte ska ett verk stå. Markägaren har skrivit på kontrakt som begränsar framtida verksamhet inom 500 meters radie från krafverket. Han, min granne, skriver på kontrakt som innefattar min mark utan att jag fick veta det. Jag förväntas tacka och ta emot utan att säga ett pip. Han tänker även köra igång en bergtäkt för att leverera kross till vägbyggena på "fjället" alldeles intill vår gemensamma sjö.
Detta är bara början på ett 150 meter högt vindkraftverk. En 3,5 - 4 meter djup grop för gravitationsfundamentet har sprängts, med kross har ytan planats ut. Min nya granne, en tysk investering.
Olja rinner ut i myrarna. Tillsynsmyndigheten, som är länsstyrelsen, är inte på plats under projektets gång. Det sägs att den ansvariga personen Åsa ringer vindkraftsföretagets Kjell och hör efter hur det går med projektet.
Vem vill sitta på det här älgpasset mitt bland snurrorna? Någon från lokalbefolkningen möjligtvis som säger att he ä väll int´ se falitt. Mer än 20 kilometer vägar byggs över hällar och också över myrmark, vägar som ska klara tyngre och längre transporter än virkesbilar gör.
Detta mina vänner, ger grön energi till er. Varsågoda!!! Detta mina vänner klassas som miljöfarlig verksamhet lokalt och behandlas av miljödomstolen. Detta mina vänner är miljöförstöring i närmiljön men ger grön el till er som slipper bo intill. Området med de 40 vindkraftverken är 8 kvadratkilometer stort (tänk 4x2 km). He ä väll int´ se falitt säger lokalbefolkningen och törs eller kan inget annat. Då mörkret faller blinkar hinderbeslysningen i form av 40 röda lampor i takt - mörkret som jag älskar, är borta för resten av mitt liv.
Jag står i valet och kvalet - hur mycket ska jag investera i min fastighet? Det är mitt dilemma, med 40 vindkraftverk som granne, som få förstår. Visst kan detta upplevas som fantastiska rörliga konstruktioner dit ögat dras då man susar förbi på E4 i 110 km/timmen.
Enligt miljökonsekvensbeskrivningen är vindkraftverk förgänglig arkitektur som kan plockas ner. Men den vackra myrmosaiken blir aldrig den orörda natur den var fram till för ett tag sen. Byn blir aldrig som förr, taggarna brukar sitta i i generationer då en grupp kör över en annan i en bygd där folkomflyttingen är minimal, ingifte i varandras släkter är hög, insikten i vad miljardprojektets detaljplan skulle medföra låg, minnet långt... Det är tyst i byn.
(Kommentarsmöjligheterna är avstängda)
Kanske har även andra bloggare åsikter om vindkraftvek, vindkraftspark, Gabrielsberget, Aspfjället, miljödomstol, hinderbelysning, jaktupplevelse, nyttjanderätt, fastighetsvärdering, minskat fastighetsvärde, industrialiserad natur, miljöstation, grannsämja, rädsla, diktatur
- Min fastighet tappar i värde.
- Jaktupplevelsen störs, att arrendera ut jaktmark eller själv jaga blir mindre intressant. Toppjakt på fågel kan bli förbjudet.
- Nyttjanderätten på min skogsfastighet inskränks.
- Hur det bli med rörelsefriheten med tanke på skyddsområde för vindkraft är osett än.
150 meter från mitt skogsskifte ska ett verk stå. Markägaren har skrivit på kontrakt som begränsar framtida verksamhet inom 500 meters radie från krafverket. Han, min granne, skriver på kontrakt som innefattar min mark utan att jag fick veta det. Jag förväntas tacka och ta emot utan att säga ett pip. Han tänker även köra igång en bergtäkt för att leverera kross till vägbyggena på "fjället" alldeles intill vår gemensamma sjö.
Detta är bara början på ett 150 meter högt vindkraftverk. En 3,5 - 4 meter djup grop för gravitationsfundamentet har sprängts, med kross har ytan planats ut. Min nya granne, en tysk investering.
Olja rinner ut i myrarna. Tillsynsmyndigheten, som är länsstyrelsen, är inte på plats under projektets gång. Det sägs att den ansvariga personen Åsa ringer vindkraftsföretagets Kjell och hör efter hur det går med projektet.
Vem vill sitta på det här älgpasset mitt bland snurrorna? Någon från lokalbefolkningen möjligtvis som säger att he ä väll int´ se falitt. Mer än 20 kilometer vägar byggs över hällar och också över myrmark, vägar som ska klara tyngre och längre transporter än virkesbilar gör.
Jag står i valet och kvalet - hur mycket ska jag investera i min fastighet? Det är mitt dilemma, med 40 vindkraftverk som granne, som få förstår. Visst kan detta upplevas som fantastiska rörliga konstruktioner dit ögat dras då man susar förbi på E4 i 110 km/timmen.
Enligt miljökonsekvensbeskrivningen är vindkraftverk förgänglig arkitektur som kan plockas ner. Men den vackra myrmosaiken blir aldrig den orörda natur den var fram till för ett tag sen. Byn blir aldrig som förr, taggarna brukar sitta i i generationer då en grupp kör över en annan i en bygd där folkomflyttingen är minimal, ingifte i varandras släkter är hög, insikten i vad miljardprojektets detaljplan skulle medföra låg, minnet långt... Det är tyst i byn.
(Kommentarsmöjligheterna är avstängda)
Kanske har även andra bloggare åsikter om vindkraftvek, vindkraftspark, Gabrielsberget, Aspfjället, miljödomstol, hinderbelysning, jaktupplevelse, nyttjanderätt, fastighetsvärdering, minskat fastighetsvärde, industrialiserad natur, miljöstation, grannsämja, rädsla, diktatur
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)