Det här börjar bli obehagligt.
Riktigt obehagligt
Läste
denna ledare den 6 februari i en lokaltidning långt längre söderut. Jag har inte riktigt hängt med märker jag.
Hur som helst blev jag
skrämd över att jag inte hört något förrän nu och att det i
västerbottens lokalpress inte framkommit något om detta i samband med
invigningen av kulturhuvudstadsåret i Umeå. Trakasserier av samer som
deltog i kulturhuvudstads-invigningen. Är det sant? Och att
Sverigedemokraterna nu tar chansen att vinna väljare bland de som vill
förtrycka den samiska minoritetsgruppen. Å-son drog till Jokkmokks marknad för
att värva sympatier och därefter till ett möte i Umeå då Norrland, utom Härjedalen, i stort sett är en vit fläck på SD:s karta, här finns ju inga moskéer.
Sedan dess har jag läst runt och försökt uppdatera mig i vad som pågår. Ser att det finns bloggare (
t ex här) som misstycker att SD fiskar i grumligt vatten. Det känns bra.
Po Tidholm hade en bra krönika om invigningen av
Umeå/Ubmeje kulturhuvudstadsår i Aftonbladet där han på slutet tar upp behandlingen av den samiska kulturen.
Här läser jag
en ledare i Västerbottens Folkblad och så här skrivs det under
Åsiktssidan om hur samerna trängts och trängs undan av svenska staten i samma tidning.
****
Det
sägs att den vanligaste SD-väljaren är en ung, arg och lågutbildad man.
Kanske är det inte så här i kommunen utan en äldre skogsägande man, en
hemmansägare? Jag har sett hur ovilja mot renägande samer frodas
här i kommunen men det är något man inte talar högt om. Jodå, jag är medveten om att alla samer inte är
renägare utan bara en liten del. Men dessa får klä skott för de etniska motsättningarna.
Nu en utvikning med ett minne från en resa och hur vägskyltar kan visa på statens inställning till minoritetsgrupp.
Klicka för att förstora kartan över norra Finland med ortsnamn.
Jag minns så väl när jag i mellandagarna julen 1988 reste till norska Vadsö på Varangerhalvøya vid Norra Ishavet. Kanske den allra häftigaste resan jag någonsin gjort.
Jag
tog tåget till Kemi i Finland för att därefter ta buss via Rovaniemi till Ivalo
där den stannade för natten. Tack vare den hjälpsamme och
medmänsklige busschauffören lyckades jag få logi i ett öde och mycket kallt Ivalo. Vi förstod varandra
utan att tala samma språk. Mina uppgifter som jag fått från finska
turistbyrån i Sthlm om hotell, visade sig nämligen vara felaktiga. Morgonen därpå körde bussturen
vidare norrut till Utsjoki uppe vid norska gränsen. Ytterst få passagerare
färdades med bussen, det var endast jag som åkte hela sträckan. Där var
skog, där var vit snö, snö, snö och upplega på granarna. Där var väldigt
grannt och rätt mörkt även dagtid så där norr om polcirkeln. Där fanns postlådor vid vägen utan att ett enda hus syntes.
Bussen levererade post, systemet var genomtänkt och enkelt för
chauffören. Jag njöt av snön och naturen. Där fanns vägskyltar med
ortsnamn. Jag kände inte igen något på finska, förutom Inari. Jag minns
det dock som att där var dubbelskyltat alternativt enbart ortsnamn på
samiska! På Trettondagens gick hemresan med bil via nordnorska Karasjok (övernattning) och Kautokeino och
in i Sverige i Karesuando och minnet av landskapet och människorna är mycket fascinerande. Dessutom uppmärksammade jag att i Norge var skyltningen helt säkert både på norska och samiska. Så passerades gränsen till mitt hemland Sverige. Där
fanns endast ortnamnskyltar på svenska. Jodå! Jag uppmärksammade det och
lade det på minnet.
Jag har besökt Norrbotten ett
antal gånger sedan. Först många år senare såg jag Kiruna på svenska och
Giron på samiska intill varandra och gladdes. Men i Sverige var/är vi
långt efter våra grannländer att offentligt erkänna det
samiska språket på vägskyltar.
Min egen inställning till lappar/samer och känslan för människors lika värde har jag med mig från mina föräldrar. Kanske kan det tyckas naivt men även utan djupare studier i etnicitet måste man få ha en åsikt.
****
Val till kommunfullmäktige i Nordmaling - Röster - Lögdeå
13,54%
|
|
27,48%
|
|
4,83%
|
|
6,03%
|
|
40,08%
|
|
5,23%
|
|
1,88%
|
|
0,94%
|
|
M | C | FP | KD | S | V | MP | ÖVR |
Så här röstade man i min hembygd 2010, i valkretsen för Lögdeå. En fd. jordbruksbygd vid norrländska kusten där skogsnäringen och sågverken fortfarande är viktig. En bygd i periferin av omlandet för både Umeå och Ö-vik där hemmansägarna generellt sett röstat på C och M medan industriarbetarna på S och V.
Valdeltagande i hela riket var enligt SCB 84,63 %. Valdeltagandet i kommunen som helhet var 81,76 %. I Lögdeå valkrets var det 81,01 %. I sammanställningen (
klicka här) kan man se att 6 personer röstade på Sverigedemokraterna vilket innebär 0,67 % i valkretsen. Totalt röstade 65 personer på SD i hela kommunen vilket gör 0,65 %.
Totalt i landet fick SD 5,70 % av rösterna och kom 2010 in i riksdagen. Återstår att se vad årets val ger för resultat både för riket som helhet men främst här i kommunen. Många menar att nordligaste Norrland är immunt mot Sverigedemokraternas nazisympatier eftersom vänsteropinionen är stark. Det är en förutsägelse som kan slå fel med hjälp av SD:s kampanj mot samernas hävdvunna rättigheter - ett parti som marknadsför sig genom att bryta elitens tabun ska inte underskattas.
Det är tyst i bygden. Tyst.
Det börjar bli obehagligt.
Riktigt obehagligt.
.
.