Längst ner satt fyra strumpeband med speciellt utformade "häktor", inte som bildens. Dessa "häktor" spändes fast i strumporna. Det gick lätt som en plätt. Här nedanför syns en typ av så´n där mojäng fast det här är från en damkorsett. (Fotograferad på tvätterimuseet i Sthlmsförorten Vårby.) Den runda gummiknoppen som här är vit var rosabeige med grå mitt vill jag dock minnas. Stålbygelns form stämmer åsså metallmanicken, som förenar band och häktanordning, med sin vågformade kant. Så bekant men så avlägset.
Det var fina grejer som många i min generation i är uppvuxna med. Vi har varit med om en smärre revolution under vårt stycke liv.
Toppluva, kalasbyxa, slamkrypare är en trevlig och bildrik bok om 50-talets barnkläder skriven av Maria Wahlström 1991. Där hittade jag uppgiften att även riktigt små pojkar hade livstycken.
.................................................................
Tillägg:
Så snävt jag beskriver livstycken. Har fått påpekat att livstycken användes av pojkar upp till konfirmationsåldern på 1900-talets början (hur långt bakåt vet jag inte). Konfirmationen var ju en initieringsrit som gjorde att pojkar och flickor gick över till att bli män och kvinnor. För pojkarnas del innebar detta att man fick sin första kostym, och därmed de första långbyxorna. Innan dess hade man kortbyxor och strumpor som hölls på plats med ett livstycke. Senare på 1900-talet kom knästrumpor och äppelknyckarbyxor. Så av mina manliga anfäder bar nog min morfar, farfar och pappa livstycken som barn. Detta har jag ALDRIG tänkt på tidigare – livstycken har jag snävt nog bara förknippat med min egen barndom. Vilka underkläder barn och män hade än längre tillbaka skulle jag också bra gärna vilja veta. Det finns kunskap om detta och jag vill gärna lära mer.
Tack för påpekanden om livstycken, G!
