Fast den släktkännedomen tycker jag är lite för lättvindig för att kallas forskning. En CD kan vara första hjälpen, men inget mer! Då jag själv sitter och läser i gamla skrifter och dokument får jag så mycket mer än namn och datum, jag får in hur samhället fungerade, vilken tid anfäderna levde i.
Det här kapitlet ur Finn din släkt! av Elisabeth Thorsell och Ulf Berggren, som kom ut år 2000, tycker jag visar hur nära till hands den första forskningsinsatsen är:
1. Börja i byrålådan
"När man tänker på släktforskning, tänker man förmodligen först på arkiv och gamla kyrkböcker, domböcker och annat spännande som väntar.
Men finns det inte annat material att jobba med på närmare håll - hemma? Det gör det hos de flesta av oss, för visst har vi alla någonstans en kartong eller byrålåda med gamla papper, urklipp, foton, betyg och liknande.
Och i detta material hittar man ofta något som kan bli en start på släktforskningen. Kanske farfars skolbetyg, där det står att "lärjungen Albert Carlsson, född 1875 25/4 i Vänersborg" blev uppflyttad i nästa klass eller något lika trivialt. Men det ger farfars exakta födelsedatum och hans födelseort, och det är ingången till kyrkböckerna. Kanske finns mormors mors konfirmationspsalmbok med datum för konfirmationen och något bibelord från församlingsprästen, som skrivit under med namn och ort - också en utmärkt utgångspunkt för att ge sig in i kyrkböckerna.
Men vänta litet! Innan vi ger oss på kyrkböckerna är det ett par andra viktiga saker som måste göras. Det som finns i arkiven finns nog kvar litet senare - och även nästa år och nästa.
Det vi ska göra nästan allra först är att prata med våra äldre släktingar. Det som finns att hämta i deras minnen om släkten är ovärderlig kunskap, och den dag de går bort eller vandrar in i skuggornas värld, stängs dörren till deras minnesarkiv för gott. Många, många släktforskare instämmer i sucken "om jag bara hade tänkt på 'att fråga mormor om detta". Det är bara gamle morfar som kan berätta om hur det var i skolan när han var barn, öknamn på lärare och elever, Lunsen, Glasbak och Skitiga Johansson. Gammelfaster Stina kan berätta om hur man firade jul och hur hon pinade i sig lutfisken, och vilken sensation det var när radion kom till bygden. Morbror Kalle kan berätta om när kusin Oskar for till Amerika, och hur det gick sedan, och om lyckan är stor, har han kvar Oskars brev, med adresser och foton av sysslingarna Janet och Clifford.
Så du som ännu har någon eller några kvar i den äldre generationen, prata med dem. Och det behöver ju inte bara vara mormor eller faster Lisa eller din egen kusin Sixten. Tänk också efter om det fortfarande finns vänner till dina föräldrar eller far- eller morföräldrar kvar i livet, som kan ge sin bild av dina släktingar.
Kontakta dina äldre släktingar och säg att du börjat forska och vill hälsa på dem. Det är bra om du i förväg funderar ut vad som verkar lämpligt att fråga om, men bind dig inte vid någon frågelista, utan låt samtalet flyta på. På lämpliga ställen kan du säkert foga in en fråga om det som du helst vill veta. Kanske kan du spela in samtalet på band eller video. Annars bör du göra noggranna anteckningar under tiden och sedan skriva rent dem så snart du kommer hem. Man glömmer detaljer fruktansvärt fort!
Och när du med alla dina frågor i alla fall sätter dina äldre släktingar i arbete med att minnas, bör du passa på att fråga efter brev och foton också. Finns det foton, gå igenom dem med din släkting och fråga om namn på alla personer och platser, och anteckna på baksidan av korten. Tidpunkten när det är taget är också bra att notera. Sedan, när du kommer hem, så gör du likadant med dina egna foton, för det har du nog slarvat med, precis som de flesta av oss."
I äldre böcker finns ofta inskriptioner av värde. Det här finns i en Postilla tryckt 1844 i Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...