Ritunderlag av mönstret Jaspé

Än en gång: detta är linoleummattan med mönstret Jaspé som jag växte upp på och som jag nämnt tidigare. Den har en liten skönhetsfläck, en mouche, mitt på golvet en bit från spisen. Den syns på bilden och har alltid fångat mitt intresse.



På det här golvet brukade pappa, då han kom hem från jobbet och middagen var äten, lägga en stor bit vitt papper som han rev av från rullen under arbetsbänken. Sen la han sig själv på golvet och hans och min ritfest startade. Vi ritade än det ena och än det andra var sin gång, mest med blyertspennor. Det var närhet och engagemang från hans sida. Det var här jag en gång blev introducerad i perspektivets gåta. Jag ritade ett kar, en bunke, som barn ritar – en rund ring uppifrån med två öronhandtag mitt emot varandra. Han ritade en oval med sidor som gick ner. Det blev ett djup i bilden. Jag minns aha-känslan än! Men det dröjde flera år innan jag själv började teckna på det sättet – jag hade inte ens börjat skolan då våra ritkalas pågick.