7 januari 2011

Minnet av ett landskap

Allt eftersom förändras landskap och bebyggelse i en pågående process. Den processen kan man påverka, inte bara se på... Här i trakten tycker jag det har går fort för att vara glesbygd. Kommunikationsmönster med vägar, stigar, broar, spångar tappar sin funktion och växer snabbt igen. Dagens skogsbruk förstör oändligt mycket kulturhistoria – i norra Sverige sägs förstörelsen av fornminnen vara allra störst enligt Riksantikvarieämbetet. Här finns något mycket läsvärt: Konsten att läsa det förflutna i landskapet.

Vid krigsslut brukar den segrande sidan ge nya namn på platser man intagit för att markera förändringen och för att mentalt slå ned de besegrade ytterligare. Här gör vi det av oss själva! På andra platser finns hembygdsföreningar eller andra kulturföreningar som bevakar samhällsförändringar och försöker påverka i den riktning man anser vara minst förstörande, man lägger sig i samhällsutvecklingen. Var finns de som står på kulturens sida här?


Hur många vet var de nedanstående platserna i byn finns? De finns omnämnda på gamla kartor från 1796 och 1819:

Knösen
Räfveln
Storgärdan - åker
Storstycke och Radden - åker
Nywärke - åkern
Nysvedjan - åker
Halla - åker
Hjulholmen - åker
Stubbrödningen - åker
Qvarnhusfällan - åker
Wipperfällan - åker
Gammrödningen
Ladusvedjan - åker
Åkersvedjan
Norråkern
Bredlandet - åker
Halldaln - åker
Norråkern
Nyåkern
Stomtegarne
Sundssvedjan - åker
Mjurntegarne? - åker
Lill Aspängsrödningen
Strandrödningen eller Långfällan
Årödningen
Ladu rödningen
Kråkbo

Jag har hört en del av benämningarna men inte på något sätt allihop. Platserna finns dock utmärkta på de gamla kartorna men de flesta är sen länge borta på den gällande fastighetskartan. Ett annat syndrom är att man på nutida kartor missförstått betydelsen av den gamla benämningarna och gett platsen ett helt nytt namn. Ett tydligt närliggande exempel är Hemörssundet som blev Himmelsundet.
Det jag vet är att när vi tappar namn på platser, är det så mycket lättare att förändra landskapet eftersom namn och benämningar innebär att platsen betyder något för människorna som bor i bygden.


ETSNING
Tre hässjestänger i snön
och en gärdsgård
Övergivna på ängen
sedan många år

Skuggar i maj
ett flugsnapparbo
Skyler om vintern
skogsmusens hål

Minnet av slåttermaskinen
försvagas
Minnet av hästen
doften av kärnmjölk och hö

Skogen närmar sig
rötan och mörkret
Bild utan namn
svart och vit

Lars Lundkvist
ur ”Äril” 1998

Hur vill vi att man ska minnas oss? Hur för vi det kollektiva minnet vidare till nya generationer? Hur förmedlar vi kunskap om och känsla för det som var? Vi skapar ju som människor och mänsklighet vår egen historia.
.


Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Gott Nytt År till dig också! Jag har tänkt kommentera tidigare,men nu gör jag det: jag tycker att det du skriver och dokumenterar är en sann guldgruva!!! Inte bara för oss nu, men de generationer som i framtiden arkeologerar på nätet. Så intressant, och vilken kunskap du sitter på! Ser fram emot många intressanta och lärorika inlägg 2011 :)

    SvaraRadera
  2. Tack för det, Tuvull! God fortsättning på det nya (blogg)året!

    SvaraRadera
  3. Hej Viola!
    Du nämner platsen Räfveln tidigare i din blogg, men jag får inte fram i vilken by i Torsåker den låg. Jag släktforskar nämligen och har många anor i Torsåker och Styrnäs. /Kurre

    SvaraRadera
  4. Kurre,
    min hemby ligger inte i Torsåker utan ännu längre norrut i Ångermanland. Min farfarsfarmor däremot föddes i Torsåker 1824. Även två generationer tidigare i hennes släkt har jag hittat i Torsåker.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...