24 januari 2011

Det räcker!

Minns ni varumärket Algots? Algot Johansson AB, Borås.

Säg Algots - det räcker!

Det räckte till 1977 då företaget gick i konkurs pga den hårt härjande tekokrisen. Algots klädde mej och många i min generation då vi var små. Företaget var även Kunglig Hovleverantör visar det sig.

Minns ni toppluva, lovikkavantar, livstycke och långa ribbstickade bomullsstrumpor, sen kalasbyxor, elastabyxor, hängselkjol, parkas, lottapäls, slamkrypare, luddor. Allt detta hade inte Algots men det ingick i min utstyrsel. Det var fina grejer det! Lottapälsen i grön smärting med 4-5 stora melerade knappar, stora utanpåliggande fickor med lock och konstpäls fårskinn på krage och som foder blev jag så förtjust i att den gick jag omkring med inomhus till en början minns jag. Men bara minnet finns kvar.

På vykortet från 1955 sitter rader av sömmerskor hos Algots i Borås och syr allt vad tygen förmår. I välfärdlandet Sverige, folkhemmet, var det finare att klä sina barn i köpekläder än i hemsytt! Kvinnorna skulle ut i arbetslivet, inte ägna tid åt att sy till sina egna barn men kanske till andras. Nu verkar det som om pendeln delvis håller på att svänga.

Min egen mamma arbetade ett kort tag som sömmerska i en syfabrik på 40-talet. Hennes berättelse om tidsstudiemannen gillar jag, kanske drar jag den sen nån gång. Det är en berättelse om taylorismen.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,

5 kommentarer:

  1. Visst minns jag Algots - men jag minns inte om jag hade några kläder därifrån, däremot minns jag att jag älskade att bläddra och klippa ut kläder ur katalogerna från Algots. Vet inte ens om jag ska kalla dem kataloger, som jag minns det var det mer som rätt små reklamblad.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Visst kommer man ihåg Algots. Jag hade 2 pussel som det stor deras logga på minns jag.

    Maidi

    SvaraRadera
  3. Jag minns aldrig att jag kollade i kataloger/reklamblad för Algots. Men jag minns postpaketen med loggan. Mamma bestämde antagligen mina kläder tills min revolt kom. Och då var hon inte så glad över mitt klädval! Jag hörde till dem som ibland gick i second-hand, en benämning som inte fanns då. Älskade t ex min morfars randiga undertröja och mammas gamla näbbkängor. Det var 70-tal...

    SvaraRadera
  4. Vi klädde oss tydligen på samma vis, du och jag. Jag använde min mormors gamla bilrock, och allt annat jag kom över av hennes och hennes systras kläder. Annars sydde jag mest själ - också av vad jag kom över, gardiner, draperier eller sydde om gamla kläder.
    Min mor tog det lugnt, men min far gick tre meter efter mig, när han upptäckte att jag hade en brun och en grön strumpa.
    Margaretha
    som fortfarande klär sig mer bekvämt än snyggt
    och hoppas att det bara blir
    en kommentar - tror den första
    försvann innan jag hann skicka den

    SvaraRadera
  5. hej min farfar hette visst algot johansson och ägde algots textiler.han hade tydligen en relation med min riktiga farmor hildur spade som sedan lämnade min pappa till sin syster ebba skoog pga ett barn utanför äktenskap.sökte lite här på nätet ville se en bild av min riktiga farfar om detta nu stämmer.mvh ann-louise skoog

    SvaraRadera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...