Säg Algots - det räcker!
Det räckte till 1977 då företaget gick i konkurs pga den hårt härjande tekokrisen. Algots klädde mej och många i min generation då vi var små. Företaget var även Kunglig Hovleverantör visar det sig.
Minns ni toppluva, lovikkavantar, livstycke och långa ribbstickade bomullsstrumpor, sen kalasbyxor, elastabyxor, hängselkjol, parkas, lottapäls, slamkrypare, luddor. Allt detta hade inte Algots men det ingick i min utstyrsel. Det var fina grejer det! Lottapälsen i grön smärting med 4-5 stora melerade knappar, stora utanpåliggande fickor med lock och
Min egen mamma arbetade ett kort tag som sömmerska i en syfabrik på 40-talet. Hennes berättelse om tidsstudiemannen gillar jag, kanske drar jag den sen nån gång. Det är en berättelse om taylorismen.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Algots, barnkläder, folkhemmet, syfabrik
Visst minns jag Algots - men jag minns inte om jag hade några kläder därifrån, däremot minns jag att jag älskade att bläddra och klippa ut kläder ur katalogerna från Algots. Vet inte ens om jag ska kalla dem kataloger, som jag minns det var det mer som rätt små reklamblad.
SvaraRaderaMargaretha
Visst kommer man ihåg Algots. Jag hade 2 pussel som det stor deras logga på minns jag.
SvaraRaderaMaidi
Jag minns aldrig att jag kollade i kataloger/reklamblad för Algots. Men jag minns postpaketen med loggan. Mamma bestämde antagligen mina kläder tills min revolt kom. Och då var hon inte så glad över mitt klädval! Jag hörde till dem som ibland gick i second-hand, en benämning som inte fanns då. Älskade t ex min morfars randiga undertröja och mammas gamla näbbkängor. Det var 70-tal...
SvaraRaderaVi klädde oss tydligen på samma vis, du och jag. Jag använde min mormors gamla bilrock, och allt annat jag kom över av hennes och hennes systras kläder. Annars sydde jag mest själ - också av vad jag kom över, gardiner, draperier eller sydde om gamla kläder.
SvaraRaderaMin mor tog det lugnt, men min far gick tre meter efter mig, när han upptäckte att jag hade en brun och en grön strumpa.
Margaretha
som fortfarande klär sig mer bekvämt än snyggt
och hoppas att det bara blir
en kommentar - tror den första
försvann innan jag hann skicka den
hej min farfar hette visst algot johansson och ägde algots textiler.han hade tydligen en relation med min riktiga farmor hildur spade som sedan lämnade min pappa till sin syster ebba skoog pga ett barn utanför äktenskap.sökte lite här på nätet ville se en bild av min riktiga farfar om detta nu stämmer.mvh ann-louise skoog
SvaraRadera