11 maj 2013

Förgängelse

Nu har det hänt det jag befarade och övervakat under några år.
Milstenen längs Riks13 någon kilometer söder om Olofsfors är kaputt. Vid Hennäsåsen ni vet. Både gjutjärnstavla och fundament har förstörts sen sist. Som jag kollat in den de senaste åren.
Förödelsens styggelse. Milstenen i hembyn går säkerligen samma väg där den står inslyad.
Spräckt och knäckt.
Om man tar bort alla gamla ofattbart onödiga milstenar sparar vi/staten in pengar. Kulturhistorien - den behövs väl inte?!!! Vi klarar oss så bra här ändå. Jag far till ett län där vi till och med har kvar en milstolpe av trä. Jojomensan!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,

4 kommentarer:

  1. Fy, så klåfingrigt! Folk verkar inte ha den minsta känsla för vad som är värt att bevaras. Mot dumhet står vi maktlösa.

    SvaraRadera
  2. Anta, den här milstenen har varit på dekis ganska länge och jag tror inte att någon vandal varit i farten. Jag tror att snösvängen orsakat den sista sucken. Dock bör ju de kulturvårdande intressena ha uppmärksammat situationen långt tidigare. Kanske genom info från någon kommuninvånare. Men nej!

    SvaraRadera
  3. Synd att det skall gå så. Att återställa den är väl för mycket begärt? Som du skriver så borde sådant uppmärksammas mera.

    SvaraRadera
  4. Tyvärr finns det ingen som är tillräckligt PÅ. Kommunen saknar intresse, lst gör troligen inga kontinuerliga platsbesök för att kontrollera status och ingen meddelar länsstyrelsen eller länsmuseet.
    Att vara kulturhistoriskt intresserad i en liten kommun och by i norra Sverige har sina avigsidor.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...