Långt tillbaka i tiden hade bönderna att släppa till hästar till den statliga skjuts-verksamheten som skedde via gästgivarförordningen. Avståndet mellan gästgiverierna skulle inte vara mer än 2 mil, den sträcka en häst förväntades utan problem forsla resenären med god hastighet.
Min farmorsmorfarsfar var inte undantagen från att hålla gästgiveriet/staten med häst. Den 26 september år 1840 föll en tingsrättsdom som fällde en präst för vårdslös körning med hästskjuts. Den som stämt prästerna var denne min släkting.
No: 12
Utdrag af Domboken hållen å Lagtima Ting med Nordmalings och Bjurholms Socknars Tingslag uti Tingshuset vid Nordmalings Kyrka 8 Maji 1840.
S. D.
Till Tinget var utfärdad en så lydande stämning, på begäran af Bonden Pehr Nilsson i Rönholm varder härigenom Herr Prosten E.G. Oldberg, och vice Pastorn Herr Johan Lundström härigenom kallad till Nordmalings och Bjurholms socknars nästinstundande Lagtima Ting som tager sin början den 16de förstkommande Martii, Uti Tingshusen å förstnämnda Sockens kyrkoplats.
Lagtima Ting som tager sin början Martii Där kärandens påstående blifver att Svarandena måtte kännas och förpliktas skyldig ersätta Den skada som honom att därigenom att desse Herrar den 3dje augusti förlidet år alldeles vårdslöst och tillika nog olagligt handterat hans hästkreatur på deras resa å nemde dag med tvänne bets åkdon, emellan Afva och Grundsunda kyrkovall, hvilken skada käranden vid skeende Rättegång både genom vittnen och räkning, anhålles få uppfylla äfvensom att käranden förbehåller sig derunder fri och öppen talan, som han derunder kan finna sig befogad andraga, Ersättning för åtvungen Rättegångskostnad yrkas.
Nordmaling den 15de Februari 1840.
Lösen
1:6 s
Cta. Sigl. 8 s
Bil. t. Stqn.6 s
Sa: En RD 20 skill.
***
Bonden Pehr Nilsson i Rönholm ------------------got mot deras frejd att påminna, fingo framträda och aflägga sanningsed därefter de, påminte om edens vigt och värde, hördes hvar för sig och förmälte:
P. Grundström:
Att en dag i augusti månad förlidet år då vittnet varit ute på ägorna, hade vittnet sett en Vagn komma utåt vägen med en så ohejdad och oförsvarlig att vittnet trott det hästarna skenat, hvarföre vittnet också gått fram till Landsvägen men då sett att någon sådan fara icke var å färde och att Prosten Oldberg satt uti Vagnen, som kördes af Pastor Lundström vittnet hade ock förmärkt att den ena hästen legat mycket på sidan och då de resande kommit fram mot en backe hade Lundström stigit af och sett om hästarna eller seldonen, men sedan han åter uppstigit hade det i fullt språng burit af uppföre backen, vid hennes öfra ända Lundström åter hållit stilla ett par minuter, vittnet hade dock ej sett att Lundström slagit hästarna och har vittnet någon tid förut skådat Kärandens häst som då var frisk och färdig, kännande vittnet ock att hästen var uti femte eller sjätte året samt ett godt kreatur.
2o
Pehr Pehrsson:
Att vittnet biträtt då hästarna vid ifrågakommen färd från Afva Gästgifvaregård spändes för Prosten Oldbergs Vagn, och hade vittnet då icke kunnat märka hvarken något fel på hästarna eller att de drogo ojemt, upplysande vittnet att kärandens son vid afresan kört hästarna.
3o
Petrina Sofia Ersdotter:
Instämmer hufvudsakligen i lika berättelse med förra vittnet.
4o
Johan Öhrman:
Instämmer i lika berättelse med Grundström dock att Öhrman vill hålla före att Lundström första gången stadnat hästarna i själva Backen och att vittnet icke känner egenskaperna hos Kärandens ifrågakomna häst eller kan uppskatta dess värde.
5o
Johan Eric Ericsson:
Att vittnet, som förlidet år tjänade uti Grundsunda prostgård, då Prosten Oldberg Sommaren sistlidet år ditkom på besök, på afstånd bemärkte färden och funnit att Pastor Lundström, som skött tömmarna, kört ganska hårt och häftigt samt lika fort uppföre de Stora Backar hvilka äro därintill, som utåt vägen.
Vid framkomsten till gården hade vittnet hjelpt Kärandens Son att frånspänna hästarna, som voro mycket svettiga och hade Kärandens häst då funnits så till vida ofärdig att ena fotleden varit mycket svullen och öm så att hästen icke haft magt att stöda sig på den, och hade skinnet på det svullna stället icke varit afskafvet.
Berättelserna upplästes och erkändes hvarefter Pehr Pehrsson och Petrina Sofia Ersdotter, Hvilken sistnämndas fader rådde om den andra hästen Som gick för Vagnen vid ifrågakomna tillfälle, ehuru hon icke åtföljt, bägge på sin ed togo att de, som ofta tillförene och då vid försättningen sett Kärandens häst, aldrig varseblifvit att han haltat och att hästen som icke var gammal, nu är nästan obrukbar, deruti Nämndeman Eric Bagger i Sunnansjö på gifven anledning instämde under förklaring att han, som serskildte gånger nu sedermera skådat hästen, icke skulle vilja för den gifva tio riksdaler Banco.
Johan Eric Ersson tillade sin berättelse att efter hans fulla öfvertygelse hästens haltning ovillkorligen härledt sig från senans sträckning, på grund af hvilka upplysningar Pehr Nilsson yrkade att med Ett hundrade riksdaler riksgälds blifva ersatt för den skada, som hästen åkommit och för rättegångskostnaden, hvilket Lundström bestred under förmenande att hästen förut varit halt. Vittnet fordrade betalning för sin inställelse och förständigades det Härads Rätten ville innan Tingets slut Utslag i saken meddela.
No:145
Den 26te September
S. D. företog Härads Rätten till afgörande målet, som den 2dra dennes förehades emellan Bonden Pehr Nilsson i Rönholm Kärande samt vice Pastoren J: Lundström och aflidne Prosten E.G. Oldbergs öfrige Sterbhus delägare Svarande om ersättning för en för Käranden under skjutsning skadad häst, och afsade efter enskild öfverläggning följande
Utslag
Hvad ransakningen innehåller har Härads Rätten i öfvervägande tagit, och alldenstund sammanstämmande vittnen intygat
Pehr Pehrsson och Petrina Sofia Ersdotter: att ifrågakomne häst så väl då den spändes för den Vagn Prosten Oldberg och Lundström begagnade som tillförne varit frisk och färdig, utan att något fel i den skönjas kunnat:
Grundström, Öhrman och Johan Eric Ericsson: att Lundström som då de åsågo färden, skött tömmarna, kört med en alldeles oförsvarlig fart och med lika häftighet uppföre svåra backar som utåt jämna vägen: Johan Eric Ericsson; att hästen vid framkomsten till Grundsunda varit så fördärfvad att den inte mägtat stödja på ----- ------ström, som körningen förestått, ensam måste anses vållande till den timade skadan, Härads Rätten, med öfrige svaranders frikännande från ersättning, dömer Pastor Lundström att i skadeersättning utgifva till Käranden Ett Hundrade Riksdaler Riksgälds Sedlar samt att godtgjöra dels Kärandens inställelse och umgälder på stämning och Domlösen med Fem Riksdaler Banco dels vittnens Tings uppvaktning, Nämndemannen Grundström med Tre Riksdaler, Pehr Pehrsson med En Riksdaler sexton skillingar, Petrina Sofia Ersdotter med En Riksdaler sexton skillingar, Öhrman med Två Riksdaler och Johan Eric Ericsson med Två Riksdaler alt sistnämnde Banco mynt.
År och dag som ofvan.
På Härads Rättens vägnar
Joh. Dav. Helleday
***
S. D. betyder "samma dag". (Domen är transkriberad av min far.)
***
Det finns en långdragen backe strax norr om Grundsundavallen. Enligt min far är det den som beskrivs i domen. Där har jag åkt och kört bil många gånger. Med bil upplevs inte uppförslutan stor. Backen finns längs gamla Kustlandsvägen som senare blev Riks13. E4 drogs senare utanför Grundsunda med kyrkan och den fristående klockstapeln.
Klicka för större kartbild o text.
Denne bonde vågade alltså gå emot maktens män och kräva sin rätt. En skadad arbetshäst och dragare var en stor förlust - jämför med en rejält krockad bil/traktor i dagens läge. Att dessutom djurplågeri förelåg med kyrkans män som utövare kan ju tyckas dubbelt tragiskt. Och som så ofta, nu som då, var det inte chefen (prosten) som dömdes utan hans underordnade (pastorn).
I
Herdaminnen för Härnösands stift finns minnen ett antal präster nedtecknade (
Luleå stift dit Nordmalings församling numera hör, bildades 1904):
"Erik Gustaf Oldberg (1816-40), f. 11 maj. 1761; son till khden Andreas Oldberg i Indal i hans 1:sta gifte. Stud. 1780, prästv. 8 aug. 1784 till kom.adj. i Tynderö, men blef genom byte sin faders adj. i Indal 20 dec. s. å. och nådårspred. efter hans död 1797. Past.ex. 1800; adj. i Ljustorp 1802 och nådårspred. därst. 1805; utn. komm. i Burträsk 7 aug. s. å., tilltr. 1806; khde i Nordmaling 3 juli 1816, tilltr. genast; präst- mötespredikant 1817.
Han omtalas såsom en stor kraftig man med väldig stämma, den där med handkraft och piska, som han höll dold under sitt skrifbord, lärde Nordmalings allmoge höflighet. Tjänstgjorde ock såsom en ordningens upprätthållare vid marknaderna, så att då khden Oldberg sågs i antågande, stojet tystnade och bråkmakarna försvunno. Var mera fruktad än omtyckt och låg stundom i delo med sina församlingsbor. Vid en nattvardsgång hade han förbigått socknens postmästare Brändström, hvarför han äfven stämdes, men innan tinget inföll, inträffade att postmästaren omkom under en jakt, hvarför onda rykten om prästens delaktighet däruti kommo i svang, ehuru saken med målsägarens död förföll.
Då en församlingsbo fänrik Joh. Unander skulle begrafva sin första hustru 3 jan. 1819, hade han på grund af den ovänskap, som rådde mellan honom och kyrkoherden, hemställt att komm. Klockhoff skulle förrätta jordfästningen, men pastor ansåg sig i hänseende till sin ämbetsställning därtill själfskrifven och började jordfästningen, då den hetlefrade fänriken rusade fram, skuffade undan khden, ryckte skofveln ur hans hand och uppmanade komministern att fullfölja akten. Oldberg afled 4 maj 1840."
.
.
Detta är ett vykort med samma bro som ovan men från ett annat perspektiv. Bron revs i samband med att delar av Kustlandsvägen drogs om och blev Riksväg 13. Den nya bron från 40-talets slut ligger några tiotal meter nedströms om den på vykortet, till vänster om bron på bilden. I fonden en reslig byggnad målad med vit linoljefärg. Ladugården syns i vinkel till höger. Detta tycker jag är vackert och antagligen tyckte även någon annan det eftersom man gjorde sig omaket att göra vykort av vyn!
