19 januari 2011

Familjebilder

Över jul- och nyårshelgerna lånade jag den nyutgivna boken Stora boken om familjebilder på biblioteket och insåg att den måste jag äga själv. Författare är Björn Axel Johansson och den utgavs av Historiska media 2010. Nu är den beställd på Adlibris för 209 kr. Ni kan provläsa HÄR:
Efter att ha läst den klarnade en del av mina funderingar över fotografier i morfarsfars styvfar Jonas Forsbergs två samlaralbum med porträtt av familjemedlemmar, bekanta samt dåtidens kändisar.

Här kommer två sidor ur boken Familjebilder:
Förutom att beskriva de olika fototeknikerna, med början med daguerreotekniken på 1840-talet, beskrivs hur fotokonsten och kopiorna utvecklas fram till nutid. Från början var helfigursbilder vanliga och korten på papper benämndes visitkort. Från början fanns ingen fotograf angiven på bilderna.
Här är andra exempel ur boken. Till vänster har den avporträtterade själv skrivit sitt egennamn på baksidan. I mitten finns på baksidan en stämpel med fotoateljéns namn samt ett handskrivet namn på den fotot föreställer. Till höger är fotoateljéns namn förtryckt på kartongen som bilden klistras upp på.

De jag tycker är bra att veta är att de tidiga korten är ojämnt tillskurna av fotografen. jag trodde att det var gjort hemma men har antagit fel. Längre fram får visitkorten ateljéns namn tryckt på kartongens framsida och under senare delen av 1860-talet blir trycken väldigt snirkliga och återkommer både på fram- och baksida av porträttet.
Morfarsfarmor Katarina Eskilsdotter med sonen Johan Olof var verkligen i Stockholm och lät sig fotograferas i C.J. Malmbergs ateljé på Norrtullsgatan no 21 därstädes. Själva pappersfotot är ojämnt tillklippt och ser lite slarvigt monterat ut på kartongen med tryck. Så gjorde proffsen har jag nu lärt mej.

Undrar just varför de åkte till hufvudstaden? Vad gjorde de där? Hur reste de? Reste de ensamma? Jag gissar att Jonas Forsberg, Katarinas andre man och Johan Olofs styvfar var med.  Han var ju handlare i byn och gjorde nog flera inköpsresor. Jag gissar också att tiden för fotograferingen är andra halvan av 1860-talet och Johan Olof är högst 20 år.
Det är ingen bygdefotograf som tagit det här kortet heller. Det är ateljéfotograferat och finns i handlar´ Forsbergs samlaralbum. Likaså de här nedanför.


Också den buttra kvinnan som jag sympatiserar med har gått till fotografen i ateljén. Vardå tro? Inget skrivet, inget tryckt.
Här har vi ett lite senare foto. Mannen som porträtterats heter Jacob Öberg och bodde i min by. Fotograf var J A Wikman vars ateljé jag ännu inte vet var den låg. Jacob var en av de starke männen i samband med Vallens baptistförsamlings bildande. Den andre var Jonas Forsberg. De alternerade under flera år som föreståndare vilket framgår av en liten pamflett över baptistförsamlingens första årtionden som jag har i min ägo. En annan man i byn var också aktiv. Honom ska jag berätta om sen någon gång för han intresserar mej.

Till sist några tips: skannar ni av gamla foton, glöm inte att ta med ramen, fotografens tryckta text, hanskrivna texter på baksidan osv. Alltihop ger en gemensam bild och kan ge förklaringar med tiden som du inte har då du skannar. Med hjälp av golvmaterial, bakgrund och rekvisita kan fotografateljén identifieras. Klädmode, rekivista och ateljénamn kan datera bilderna.

Nättidningen Rötter har en porträttsamling. Klicka på Porträttfynd i vänstermarginalen. Bilderna är indelade landskapvis.

En alldeles utmärkt förteckning över fotoateljéer i landet finns också på Rötters hemsida.

Och här har vi då morfar Manfred som ung man. Enfärgad bakgrund, ingen rekvisita och fotoateljéns namn djuppräglat på kartongen. Här är vi framme vid förra sekelskiftet.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Den där boken har jag också fingrat på i tanken. Verkar matnyttig. Jag tror jag köper den! Tack för puffen i rätt riktning!

    SvaraRadera
  2. DEN boken måste jag titta närmare i!
    Tack för tipset!

    SvaraRadera
  3. Jag lärde mej en hel del av att läsa boken. Var annars skulle jag fått de kunskaperna då jag inte jobbar inom fotobranschen eller arbetar på museum. Och jag tror nog att jag vill använda den som uppslagsbok. Då är den bra att ha i hyllan.

    SvaraRadera
  4. Jag minns ateljén i Nordmaling mycket väl, Bäckmans hette den och innehavaren tror jag hette Hanna (Anna?)Hon var en reslig tant som såg mycket sträng ut, bl a för att hon var klädd i en helsvart,lång klänning.Ateljén låg 1 tr upp i villan, en gul kåk granne med Näslunds järnaffär. Vilken lättnad det var när fotograferingen var klar, blev nästan lite rädd för alla konstiga prylar....Blev fotad där ca 1946.

    PS: När lade Du in pippin ???
    RuneÖ

    SvaraRadera
  5. Hej Rune, trevligt att få höra minnen av Hanna Bäckamans ateljé. Alla dessa konstiga prylar måste ha varit spännande för en grabb trots allt.

    Själv minns jag Ateljé Bäckmans eftr. Men då låg ateljén i samma hus som Ur & optik-affären med järnhandeln tvärs över gatan och apoteket på diagonalen. Där, i det lilla butiksrummet, brukade jag köpa film. Och alltid då man gick förbi skyltfönstet stannade man och tittade på de nytagna porträtten. Sedan någon gång på 90-talet vill jag minnas, finns ingen fotoateljé dära Valln.

    SvaraRadera
  6. Glömde svara på frågan om pippin: Talgoxen började drilla här på bloggen förra veckan, då julen tog slut.

    SvaraRadera
  7. Jag har bara sett boken men inte tittat i den, men nu måste jag ju verkligen köpa den! Jag gillar verkligen de senare visitkorten där hela baksidan består av fina tryck med ateljénamnen.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...