Därute i hagen syns fastbandhagen, skihagen, gärdsgården som finns sedan i fjol sommar.
I taket svävar den fågelbur som troligen är morfarsmors. Den hon hade en infångad grönsiska i över vintern. Fågelburen blir så grafiskt pregnant mot det ljusa vita, jag hängde nyligen upp den där.
Jag gillar sommarstugan från 50-talet. Då ett sommarboende för mellangenerationen med barn. Under vinterhalvåret bodde vi i ett generationsboende i morfars hus.
Här på gården samlas ladusvalorna, kvittrar och visar upp sina flygkonster. De sitter på lagårdstakets nock eller på telefon- och eltrådarna. Snart bär det iväg slångt söderut för dem. Sensommaren är här. Det är vackert, det är vemodigt. Jag är ju själv en flyttfågel...
.
.
För livets lugn det är min tro,
behöver man så ringa.
Min rikedom är hjärtats ro,
fast skatter har jag inga.
.
.
Vilken vacker dikt, är det din egen ? Den sparar jag i hjärtat :-)
SvaraRaderaNej Malin, dikten har jag inte skrivit. Jag fick den av en arbetsbekant som sade att han hittat den i en takmålning i en hälsingegård... Själv hade han den på displayen i sin mobiltelefon för 10 år sen.
SvaraRaderaTankeformuleringen är mycket bra och passar lika bra idag som för hudnra år sen tycker jag.