18 oktober 2012

Men käre värld...

...min blogg har fått en kärleksförklaring, haha ;-) Av Pentamom, "ny-byggarhustrun", lantras-bevararen, landskapsvårdaren, fembarnsmamman, ångermanländskan som ser det roliga i livets vardagshändelser och delger oss detta.
Viola gör en hovnigning som tack :-)
Jag trodde att de här utmärkelserna bara florerade bland inredningsbloggare som är kramis och cyberkompisar med varandra. Någon kramis-blogg kan man väl inte precis kalla Timmer & Masonite ;-) Så blir då den knepigaste frågan vem jag ska sända utmärkelsen vidare till eftersom jag inte är trogen läsare av gulliga kramisbloggar. Mina val, utan prioritering, kommer här:

Litet torp - Lotten. En torpvårdare som verkligen älskar sitt inköpta torp som vårdas långsamt och med ömhet. Alla fina avvägningar berättas initierat om på bloggen.
Miras Mirakel - proffisigt fotograferande och skrivande folkbildare med fäbless för teknikbyggnader som kraftverk med turbiner, ja kultur över huvud taget (Mira har flera bloggar, bland annat en om sin morfar).
Herrummet - Peter. Så härligt att läsa en arkitektur- och konsthistorikers skriverier om äldre byggnader och inredning. Både proffsigt men även väldigt personligt om den egna bakgrunden, en kombination jag tycker är lite ovanlig.
Backlidens gård - Sabina som med sin familj utför ett stort arbete med att flytta timmerbyggnader för att ordna sig en bostad. Slutresultatet kommer vi förhoppingsvis att få se med tiden.
Don PJ - en väldigt ny "bekantskap" som skriver om sådant som man oftast tänker för sig själv. Om skymningens vackerhet eller om svårigheten att hitta matdosor av plåt.

Jag gillar möjligheten som öppnats att läsa andras tankar genom bloggarnas tillkomst. Vanliga och okända människors tankar var ju förborgade tidigare, endast författare kunde få tankarna i tryck och därmed lästa av många. Fenomenet intresserar mej.

De som jag nämner här ovan behöver icke på något sätt känna sig tvingade att föra utmärkelsen vidare. Men väljer man att rosa vidare gäller de här instruktionerna har jag fått veta:
1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg


Att ta ställning, inte alltid vara pk, är min egen inställning till bloggandet. I vår desperata jakt att undvika dålig stämning har vi gett upp vår frihet i utbyte mot trygghet som Özz Nûjen vill påvisa i sin pågående standupshow Dålig stämning. Jantelagen har oss i ett järngrepp och tystnaden brer ut sig (fast inte i cyberrymden)  ;-)
.
.

4 kommentarer:

  1. Nämmen! Så roligt! Även vi "kultur- och foklbildarbloggare", icke pk, icke kramis utan bara bloggande av någon sorts märklig, pedagogisk drivkraftsådra kan få en utmärkelse! Vet du, så glad jag blir! Tack att du tyckte! Och tack för tipsen på de andra utmärkelsetagarna. Här ska kollas!

    SvaraRadera
  2. En får tacke för utmärkelsen! Just när jag använder den formuleringen kommer det från hjärtat.

    Den stora fördelen med dylika val är att man ofta får tips om andra bloggar med liknande stil och värderingar. Vid en snabbkoll på de andra bloggarna upptäckte jag redan nu sådana som skall utforskas närmare.

    En fin sak på din blogg är funktionen längst ned: "Kanske du gillar". Där har jag fastnat långa stunder för det kommer ju ideligen fler "Kanske du gillar" ;-)

    SvaraRadera
  3. Vad jag blir glad att jag är en av dina favoriter!

    PUSS & KRAAAM

    SvaraRadera
  4. Att skriva så här för en okänd värld någonstans där bortom vägkröken är ju egentligen en ganska märklig syssla. Vem som helst, var som helst kan läsa vad jag skrivit i samma ögonblick som jag klickar på "publicera"
    Att då få uppmärksamhet, uppmuntran och fina ord från en läsare vars tankar och funderingar man själv gläds åt att läsa känns väldigt bra. Stort tack!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...