10 oktober 2012

Molly i dagsläget

Så här ser hon ut fortfarande, min gamla fina docka Molly. Här har hon samma röda overall som på den gamla bilden. På huvudet har hon vad jag tror är den stickade babymössan som jag själv hade som nyfödd. Den turkosblå sidensjaletten med prickar är spårlöst borta. Mer foton på min negerdockas klädgarderob vill jag visa framöver.
Den här dockan fick åka i sparklådan eftersom hon var lagom i storlek. Kicki-Maja var för lång och Anna alldeles för liten.

Nu återstår bara att någon gång framåt i tiden - om jag fortfarande gillar att blogga - få presentera min Barbiedocka, den sista favoritdockan. En uppkäftig sak med kort rött hår... Jo faktiskt.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Klart att du måste fortsätta blogga! Jag ser fram emot barbiedockan. Själv hade jag en som var skallig.... :)

    SvaraRadera
  2. Åh, här har du en riktig dockmamma! Visserligen är jag född på 70-talet, men hadae förmånen att få leka både med mina egna dockor och min mammas från 50-talet! Och hemsydda och hemstickade dockkläder var ett måste, något annat existerade inte.
    Jag blev ordentligt nostalgisk av detta! :)

    SvaraRadera
  3. Pentamom - du ska då vara värst. Så otroligt framsynt ultramodernt att ha en skallig barbie :-)

    Anna - självklart måste man vara skapande modekreatör om man är dockägare. Det hör till leken och var väldigt stimulerande vill jag minnas :-)

    SvaraRadera
  4. Jag lekte inte med dockor, man var ju grabb ;-) men jag minns en docka som en av mina systrar hade och som lystrade till namnet Filippa. - Din Molly ser ju ut att vara i nyskick!

    Leksaker, de få som finns kvar, väcker alltid minnen och tankar. Jag fick en fin bil i julklapp, en Cadillac av äldre modell i plåt. Den var mig mycket kär men fick jag inte leka med till vardags. Kanske just därför som jag har den kvar idag, ståtandes i bokhyllan bland alla böckerna.

    SvaraRadera
  5. PJ - det är intressant hur barn genom tiderna lekt. Hur enkla saker kan få fantasin i rörelse. Min Molly är ju en sen företeelse jämfört med karvade träbitar osv. Att dockan är så pass oskadad har nog mer med försiktiga frökens hantering för Molly var med rätt länge.
    Jag förstår att du är glad i din Cadillac!!!

    SvaraRadera
  6. Jag lekte inte heller så mycket med dockor, men om jag någongång var sjuk fick jag sitta alldeles stilla i sängen och plocka med mormors gamla porslinsdocka Karin. Vilka vackra kläder hon hade. Och naturligtvis hade jag också ett gäng Barbiesar, men då var jag lite äldre. Min Barbie blev också helt skallig då man släppte ner hästsvansen. Så bestört jag blev...

    Och inte ska väl du sluta blogga!?

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...