8 augusti 2013

Vackert slitage, skön patina

Att skrapa och måla om det gamla bordet vore att förstöra det.
Jag tycker om gamla föremål, secondhand-prylar eller varför inte antikviteter. Har tingen ett vackert slitage blir de bara mer genuina. Och har någon av mina anfäder ägt och tagit i dem blir det ju bara 100 % extra bonus.

Det här med gamla prylar och vackert slitage på föremål eller livs levande människor, om återvinningsbranschen och därmed miljötänk pratade Li Pamp om i Sommar i P1. Jag hörde bara andra delen efter att ha äntrat bilen efter ett besök i Vibyggerå gamla kyrka och blev rätt glad till sinnes. Därför lyssnade jag på första halvan via internet. Lyssna själv till en kvinna med berättelser från återvinningsbranschen. (Programmet ligger kvar på Sveriges radios hemsida till den 18 september 2013.)

Lyssna: Sommar i P1 med Li Pamp 20130729 13:00

Likaså gäller detta med vackert slitage och patina för gamla hus. Jag kan bli lyrisk över en vackert sliten tröskel. Att byta ut den vore ett helgerån från min synvinkel. Och att använda vackra gamla hus är ett miljötänk i sig, tänk bara vilken kolsänka ett timmerhus är. Det binder koldioxid i generationer. Det är ett av de senaste argumenten jag hört för att bevara och bebo trähus. Kvalitet är t ex gott hantverk, material som åldras snyggt och med värdighet. Därmed faller många moderna material bort - tänk på flagande plastfärg som fått underliggande trä att ruttna eller tänk på alla bortkastade gamla fönster med trävirke som skulle ha hållit i hundra år till vilka ersatts av fönster av frodvuxet virke som klätts med aluminium. Så onödigt!

Kvalitetsbegreppet är relativt, precis som skönhet, men kan läras upp genom träning, engagemang och intresse. Som sägs i programmet.
Även modernare material som masonite och målarfärg från 50-talet har ett värde
och att måla om den här skjutdörren vill jag inte.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...