9 mars 2016

Det enkla livet

En liten film om en bit natur i Östergötland.
Om att leva ett naturnära liv.
Så många storstadsmänniskor som skulle vilja rekreera sig i sådan här omgivning, vi har massor av den i "Norrland". Våra egna planer på en skogskoja är inte möjlig att förverkliga då fyrtio vindkraftverk alldeles intill vår skogsmark alstrar alltför höga ljudnivåer för att kommunen ska ge bygglov. Tji fick vi. Här är det väl mest kalhygge som fortfarande gäller om man är skogsägare och vill få ekonomisk utdelning av detta. Hmm... jag är verkligen undrande över var jag hör hemma. En klassresenärs dilemma kan det kanske kallas i mitt fall.

Mosstyg från Urnatur.
.
.

9 kommentarer:

  1. Alla har nog en dröm att få leva ett annat liv när det kravfyllda samhället står en upp öronen. Jag kan längta så fruktansvärt efter total tystnad ibland och få vara ensam och ifred.
    Jag drömmer om att få gå längs en havstrand och höra vågorna rulla in mot land och se hav och himmel mötas i ljuvliga färger.
    Men med denna nedskräpning och oljeutsläpp med skadade fåglar och döda fiskar så kommer realisten fram i mig.
    Lika så med att få gå i skogen och snava i riset efter en avverkning och myggbetten kliar och blöta fötter i kalla gummistövlar när drömmen var om vackra gamla skogstigar med Bofinkens ljuvliga sång.
    Det är något visst med drömmar ;-)

    Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föredrar att inte snava på avverkningsrester eller gå i gödslad skogsmark. Att sitta vid en myr, lyssna på korpen och koka kaffe över öppen eld behöver inte var en dröm. Det kan realiseras.

      Radera
  2. Roland Cedermark har fint beskrivit vår längtan i "Sången till byn": https://www.youtube.com/watch?v=AM_IG6Yqohw

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger något i det, Herr Stömell. Ungefär som "Barndomshemmet"="När som sädesfälten böja sig för vinden..."
      Jag gillar inte ordet nostalgisk och vill inte bli betraktad som nostalgiker men du, som jag inte känner, kanske inte menar så.
      Kunskap är inte endast makt, kunskap och insikt kan också ta bort det oskuldsfulla. Cyniker vill jag inte heller bli.
      Tack för kommentaren och tipset herr Stömell.

      Radera
    2. Jo, lite till - jag tror även att en svensk från landsbygden som flyttat till en urban miljö, kan känna lika mycket hemlängtan som en invandrare från ett annat land. Det är bara det att det inte syns utanpå eftersom hår och hud inte skiljer sig från flertalet. Det är att vara "invandrare" bland sina egna.

      Radera
    3. Roland C har skrivit musiken, texten är skriven av Ragnwie Axellie, f. 1943. Bosatt i Falun, bördig från Älvros i Härjedalen.
      En strof lyder: "Jag vill sitta och minnas, men leva i nuet" - ingen nostalgi alltså. :)

      Radera
    4. Toppen herr Stömell! Då förstår jag att du på inget sätt försöker driva med mig.
      Tack för tips än en gång!

      Radera
  3. Inlägg och kommentarer är lästa - och det gav en del tankar att ha kvar till eftertanke!
    Invandrare bland egna - sitta och minnas, men leva i nuet - ljudet av vindkraftverken - mångfaldig kom för mig ..

    SvaraRadera
  4. Invandrare och klassresenärer har vissa likheter. Nog är det så nog.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...