Skriet av Edvard Munch ca 1893.
"
Protokoll hållet vid polisförhör inom Lögdeå by den
18de September 1872.
S. D. Sedan till min kännedom kommit att i dag på förmiddagen, torparen Johan Perssons i Lögdeå minderåriga doter Erika under väg från sitt hem i närheten av Rundviken och berörde by dit hon varit skickad att köpa mjölk blifvit öfverfallen af lösa ynglingen Johan Bagglund, samt släpat inåt skogen och där med något hvasst tillhygge tilldelat en mängd sår och troligen våldtagen samt jag, i anledning häraf och då fara för lifvet möjligen var at befara, anmodat Provincialläkaren herr doktor Y. Ljungberg att afresa till flickans hem för att besiktiga henne och lämna den läkarvård, som hon kunde erfordra; så, efter det en slik besigtning egt rum och Herr Doktor Ljungberg mundtligt upplyst att flickan hade 9 större och mindre sår dels i pannan, dels i bakre delen af hufvudet och dels vid venstra örat samt att synbarligen nyligen åtminstone försök till våldtäkt egt rum, hördes slutligen i sitt hem anträffade och nu
hemtade /
osäker transkribering/ Johan Bagglund, hvilken omsider frivilligt erkände att han i dag på morgonen å vägen mellan Rundviken och Lögdeå by upphunnit Erica Persdotter nedanför s. k. Holltesbacken och då Erica börja vara ovillig emot honom, motat henne inåt skogen och där med en hvass sten slagit i huvudet flere slag, kastat henne till jorden och mot hennes vilja med henne öfvat otukt, hvarefter han qvarlämnat Erica sanslös liggande å marken och gått till sitt hem i Lögdeå, hvarest han är boende hos sin moder ogifta qvinspersonen Greta Nylander.
Per Johansson uppgafs hafva rest till Skellefteå men hans hemmavarande hustru berättade att hennes barn, hvilket hon på morgonen sändt till Lögdeå by att köpa mjölk, frampå dagen släpat sig hem och då varit alldeles nedsölad af blod, som ymnigt flutit ur flere sår i pannan och hufvudet, till sådan mängd, att, innan första förbidningen hann ske en karott nära blifvit fylld; och barnet då uppgifvit att Johan Berglund från vägen släpat hennes doter ett stycke inåt skogen nedom Holtesbacken samt där våldtagit henne och därefter troligen för att dölja brottet, slagit henne i hufvudet med en hvass sten till dels Erica afsvimmat och Bagglund sannolikt avsett/ansett henne död. Hustrun hade och besökt stället där misshandeln skett och funnit att oaktadt slar regn föll stora blodlefrar syntes qvar i mossa som var färgad av blod; och ville Modern hafva Bagglund för båda brotten under åtal ställd.
Som Erica Persotter af mattighet inte kunde nu uppgifva de närmare detaljerna före, under och efter brottens begående, så uppsköts förhöret med henne till nästa dag; men emellertid skulle Bagglund genast tagas i förvar.
Den 19de September
Då nu det å gårdagen påbörjade polisförhöret angående Erica Persdotters misshandel skulle fortsättas, befanns Erica ännu svagare än igår, hvadan rannsakningen ytterligare under några dagar måste uppskjutas, men Bagglund skulle på grund af hvad mot honom förekommit insändas till Cellfanget
/cellfängelset (min anmärkning)/ i Umeå i afbidan på rannsakning i saken inför Domstol.
Den 21 September
Inställde sig undertecknad åter hos Per Johansson i Lögdeå, hvarest hans dotter Erica ännu fanns sängliggande med ombundit hufvud, men dock så pass mycket återställd att hon om tilldragelsen kunde afgifva följande berättelse.
Onsdagen den 18de dennes på morgonen vid pass 9, hade Erica med 2ne mjölkhämtare af sin moder blifvit sänd till Lögdeå by för att köpa mjölk; Kommen ett stycke utåt den väg, som dit leder hade hon upphunnits af Johan Bagglund, hvarefter båda under tystnad fortvandrat vägen framåt till dess de hunnit mot foten av det så kallade Holtesberget, då Bagglund utan att säga något, fattat Erica i armen och under ohöfviska åtbörder sökt draga henne från in i skogen på venstra sidan af vägen. Erica hade väl af alla krafter sökt göra motstånd men Bagglunds öfverlägsna styrka segrade dock och sedan han släpat henne vid pass 40 alnar på sidan af vägen, hade Bagglund ikullkastat henne och sökt uppdraga hennes kjortlar; och då Erica börjat skrika och ropa på hjelp, hade Bagglund tillsagt henne vara tyst, men då hon detta icke efterkommit utan fortfarande gjort motstånd, hade Bagglund, som redan lagt sig ofvanpå henne, med ena handen qvarhållit henne under sig och stuckit den andra handen in i hennes munn och därigenom hindrat hennes nödrop att framtränga, hvarefter och sedan Ericas motståndskraft, efter någon stund minskats, hade Bagglund fått upp hennes kläder samt sedan hon blifvit alldeles utmattad af Bagglund skändad. Efter det brottet hvar begånget och emedan Bagglund ännu qvarlåg på henne, hade Bagglund med knuten näfve tilldelat henne flere slag i ansigtet, så att hon nära nog förlorat all sans, därefter uppstigit och dragit henne efter marken ännu ett stycke längre inåt skogen hvarest han med en sten slagit henne flere gånger i pannan så att blod börjat ymnigt flyta och därefter förmärkte att hon ännu hade lif, fastän alldeles vanmäktig; hade Bagglund vändt om henne och nedtryckt ansigtet i den underliggande marken, hvarefter han ytterligare med en sten tilldelat henne flere slag på bakhufvudet så att hon omsider mistat allt medvetande. Hurulänge hon därefter låget sanslös kan Erica ej uppgifva; men då medvetandet återvände befann hon sig ensam och ehuru svag hon än var, hade dock rädslan att Bagglund skulle återkomma och äfven fullborda mordet styrkt henne så pass att hon skogledes kunnat draga sig fram till hemmet.
Förklarade Erica, på fråga att, under det hon i sällskap med Bagglund, vandrat vägen framåt, de icke mött någon person och att ej heller då våldet begicks någon främmande person synts till, men att, nu närvarande arbetarna Eric Jacobsson och Jacob Jacobsson jemte flere andre sett det Bagglund ifrågavarande morgon gått straxt efter Erica vägen framåt mot Lögde, hvilket sistnämnde förhållande jemväl af dem vitsordades.
Slutligen begärde Erica Persdotter att Bagglund skulle för båda brotten till laga ansvar ställas.
Omsider antecknades och att Bagglunds små syskon, vid hans hemkomst berörde dag på f.middagen, bemärkt det Bagglund varit blodig på händerna.
"
Utdrag ur polisförhöret.
En flicka under 15 år blir våldtagen och misshandlad den 18 september 1872.
Hon gick ensam på en skogsväg i fullt dagsljus. Detta är också hembygdshistoria.
Sån´t man oförhappandes kan finna i arkiven.
.
.
