Så här står det i hushållets loggbok den 7 juni 1957:
”Har hämtat 10 st. 8 veckors kycklingar hos Otto S idag. "Viola" o jag har varit i lagårn hela morron och städat o grejat. Trevligt har vi haft. Vi har en liten kalv också. Krona kalva natten till den 1 juni. Hon mölka 12 lit. första målet. Det är hennes andra kalv. - "Viola" står här bredvid och vill hålla sin lilla hand i min vänstra medan jag skriver. Hon väntar på att få ”sussa” ett tag.”
Det är väl inte konstigt att jag tycker så mycket om kossor???? Jag fick vara delaktig utan tvång redan som liten, ja innan jag kunde gå själv.
Här är mamma Karin med en kviga någon gång på 40-talet då hon tog över jordbruket. Lagårn syns i bakgrunden samt grannarna Hildur och Kalles gård.
Det enda fotot med en av våra kor från min levnad. Rosa tror jag det är och fotot är från 60-talet. Höet är på tork i hässjor uppe till vänster, för övrigt är höet inne i hölage´. På Riks13 kör en dåtida modernitet, bakom den skymtar sommarstugan.
Och jag är intresserad av lagårdars utformning. Men inte en enda samtida bild finns inifrån lagårn där jag vistats så mycket - lekt och hjälpt till. Eller från porten och hölage. Otroligt va???!
Jag tycker om Charles Emil Löfvenskiölds arkitektur. Den mannen var arkitekt, konstruktör och lantbrukare och levde mellan 1810 och 1888. De lanthusbyggnader han formgav är väldigt vackra. Formspråket var rationellt men med omsorg om estetiska detaljer. Lövsågeriet blev stort i samband med sågverkens uppkomst, han var verksam i rätt tid för att använda sådana enkla men omsorgsfulla snickeridetaljer. Impulserna spred sig men hittade inte så ofta hit till norra delen av landet trots att sågverken stod tätt här.
Här i trakten finns inte så väldigt mycket av de här utsmyckningarna trots att de är enkla och billiga. Fotot ovanför visar ett exempel från ett bostadshus, kuskbostaden vid Olofsfors bruk. De flesta lagårdarna i trakten är byggda på det mer renskrapade 1900-talet. Men till exempel vissa dörrar/portar är Löfvenskiöld-inspirerade. Och en del gavelfönster. Fönstren på ekonomibyggnadernas gavelspetsar skiljer sig från trakt till trakt. Det skulle jag kunna skriva väldigt mycket om.
Kan kor?
Frågar inte om lov
Kastar rumpan mot himlen
Låter glädjen brusa baklänges
genom kroppen
- kor kan!
Bengt Berg,
Fenbol, Värmland
Läs även andra bloggares åsikter om kor, kossor, ladugård, Löfvenskiöld, ekonomibyggnad
Apropå kor, har Du ätit kalvdans ? Jag var nere i Småland i veckan och råkade se en gårdsbutik så jag svängde in där. Handlade lite kött OCH dom hade hemlagad KALVDANS så jag köpte två förpackningar. Har dom i frysen och avvaktar något speciellt tillfälle att smaka. Min mamma var alltid väldigt noga med att ta rätt på råmjölken och göra kalvdans, ett unikt barndomsminne då jag inte tror att särskilt många idag vet vad det är och hur det smakade.
SvaraRaderaRuneÖ
Jo, jag har ätit kalvdans. Jag äter med kanel. Fantastiskt att kunna KÖPA denna speciella rätt, litelite lik ostkaka. Mamma gjorde kalvdans i rostfri bunke på svag värme i vattenbad i ca 100 grader i ugnen.
SvaraRaderaÅ Rune, jag vet att din barndoms lagård hade vackra fönsterfoder i Löfvenskiölds anda. Men jag vet inte om de finns kvar...
Såvitt jag vet finns dom kvar i ursprungligt skick, ska kolla om jag åker uppåt i sommar.
SvaraRaderaUnderligt att jag gick omkring på gården i närmare 20 år utan att ägna dessa fönsterfoder en tanke och Du som aldrig varit där verkar helt "betuttad" i dom !!!
Man blir hemmablind hur lätt som helst... Sen har ju inte alla samma intresse. Tur är väl det. Olika utbildningar ger också olika seenden.
SvaraRaderaVem vet, jag kanske kör förbi och fotar lagårn i dagsläge.
Vilka vackra gamla bilder du visar! Man kommer verkligen i stämning... Jag får lust att ta en titt på min mormor och morfars gamla fotografier för inspiration. Ja det ska jag göra! : ) De blir en sån skön kontrast emot moderna digitala bilder med starka färger och perfekt skärpa.
SvaraRaderaOch jag är avundsjuk på dig som fått växa upp bland kor...