Pip-Larssons

Den första filmen jag såg handlade om familjen Pip-Larsson. I grundskolans källare från 50-talet, tillika skyddsrum, satt vi på fernissade furubänkar utan ryggstöd och såg på svartvit film. Pip-Larssons åker igen, kommer igen eller nåt sånt hette den. Ett härligt bohemliv uppenbarades på den vita duken. Jag blev fascinerad och kommer än ihåg äventyrskänslan med den bohemiska familjen som åker och bor i en täckt vagn dragen av häst/hästar. Tänk om jag hade ett foto på mig själv där jag satt med blicken stint fäst på duken och med tillrop klara att leverera i mörkret.

En period i livet gick jag ofta på teater, upp till en gång i veckan. Kanske väcktes det intresset med filmvisning i skolans skyddsrum...













Här syns årskurs 3 framför skolan som den såg ut då. Jättefin folkhemsarkitektur. Än idag är teglet gult och rejält, men fönstrens storlek har tyvärr minskats. Där vi sitter uppradade finns nu en ishockeyrink från 70-talet. Jag har aldrig varit in i skolan sen jag gick ut 6:an, men förmodligen är kalkstensgolvet kvar med sina ortoceratiter, fönsterbänkarna av kalksten - det är ju material av god och hållbar kvalitet. Men skolvaktmästare Algot Rönngrens enormt fina blomsterlönn, den är borta, så även han!














Det här vykortet är från 1958. Byns stolthet - den nya skolan - är det som drar till sig blicken. Vid vägskorsningen överst i mitten ligger byns centrum med handelsbod. Till höger om nya skolans skolgård ligger EFS missionshus och till höger om detta finns den gamla skolan fortfarande kvar. Den stod olåst och skräpig då jag var barn och det var spännande att ta sig in där. Så mycket mer skulle kunna sägas om flygfotot men detta får räcka för nu.