31 mars 2012

Då var det -77

Under min första sommar med en systemkamera blev det en hel del växter som fastnade på filmen. Ett trevande försök som visar var mitt intresse låg.
Liten blåklocka (lat. Campanula rotundifolia L.), här i enorm mängd i Lögdeå på den då torra vackra markytan där nu två hyreshus är uppförda. Så skulle jag vilja ha min tomt - torr, karg och med passande örter. Kattfötter skulle jag inte tacka nej till. Smaragdgrön tät villagräsmatta hör inte ihop med min före detta bondgård.
Liljekonvalj i Hyngelsböle, lat. Convallaria majalis L.
Linnea var som helst i skogen nära inpå, lat. Linnaea borelis L.
Prästkragar om kvällen, lat. Leucanthemum vulgare.
Gra:negräse på min dialekt. Åkerfräken lat. Equisetum arvense.
Ängsblommor i krans och den skjorta som blev min favorit under flera år var av slitstark bomull och med stärkt krage och vackra sömmar. Jag knallade in på Wäringstams dära Vall´n och hörde mej för om de hade gamla hederliga herrskjortor. Nja, det hade de inte eftersom det inte var modernt då på 70-talets slut. Men den gamle Wäringstam gick ner på lagret i källaren för säkerhets skull för att kolla läget. Upp kom han med två vita skjortor, vida, sköna, snygga. När jag ville veta vad dessa hederliga skjortor kunde kosta blev svaret att de var mina fritt och för intet!!?! Det fanns ingen efterfrågan på den här sortens skjortor dära Vall´n. Gissa vem som helnöjd reste till Sthlm den hösten medförande riktigt "hot stuff".

Det här var nog första gången jag insåg den stora skillnaden mellan min hembygds modesyn och de tusen olika grupperingar som finns i storsta´n där möjligheterna att gå ifrån likriktningen är stora. De här skjortorna var slitstarka så de använde jag i flera år tills de slutligen föll i trasor. I Sthlm betingade de ganska höga priser. Än skickar jag en tacksamhetens tanke till Wäringstams som fortfarande finns kvar på samma plats, peppar, peppar... De har Vallens vackraste neonskylt dessutom. Den måste jag skriva om snart.
Regnbågslandet med alla röda hus och mitt i bilden veahögen dära veabacken. Fortfarande är ved något jag tycker är väldigt vackert. En gång den viktigaste energikällan i landet.
Och vem vore väl jag som gillar kor om jag inte passade på att få ett par kalvar på foto. På den tiden fanns ännu ett par fungerande jordbruk i byn. Det här är Alvars kalvar.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

  1. Vilka fantastiska bilder! Gräsmatta är något som även vi försöker minimera... det finns mycket som är vackrare att titta på och att klippa gräs står inte heller högt på listan. Vill sprida lupiner, ängsblommor, luktviol och annat smått omkring mig. Precis som du gillar jag synen av vedtravar, framför allt håller jag alltid ett öga öppet för att se hur andra löser sin vedstapling - det mest annorlunda jag sett hittills var en äldre man som staplade veden i en cirkel, som efter många lager bildade en stor cylinder. Som ett konstverk. Älskar sista bilden på kossorna, så som kossor ska ha det.

    SvaraRadera
  2. Jag har sett flera gårdar i Höga kusten som har vackra, oförstörda gårdstun. Där finns mycken inspiration att hämta.

    Och egentligen ska veden huggas på vintern, klyvas i april/maj och vara travad, staplad eller ladad in i veaboa till midsommar. Så ser det inte ut att vara på fotot:-)

    Att stapla runda vedkastar är verkligen en konstart i sig.

    SvaraRadera
  3. Med talgoxens sång i bakgrunden och dessa bilder för ögat känns det som man står mitt i dina sommarbilder...

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...