7 mars 2012

Two of us

Jag känner igen det här vardagsmysteriet.



Men hallå! Hur kommer det sig att vi båda bor här, men så fort vi ska städa så "hjälper du mig"??

Då jag var ung trodde jag att vi femtiotalister skulle komma längre än vad den här seriestripen visar :-)

3 kommentarer:

  1. För mig, som växte upp i en familj där far inte hjälpte till - han gjorde vad som behövdes - känns det inte ens som utvecklingen stått stilla. Det känns som det gått bakåt. Kanske var min far ovanlig, men han sydde i knappar, diskade och nattade mig lika ofta som mor. Nattade mig och läste sagor, gjorde han förresten nästan varje kväll. Det enda som mor var ensam om, var matinköpen, eftersom hon slutade arbetet tidigare än far.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Med många sådana fäder skulle verkligheten se annorlunda ut.

    SvaraRadera
  3. Suck! Ja, märkligt detdär och varför accepterar vi kvinnor detta dessutom? Vi har väl haft det lite periodvis hemma hos oss beroende på vilket jobb/studier jag haft och mannen haft. NU när jag blev mammaledig så har ju rollerna blivit väldigt stereotypa. mannen har varken rört diskborste eller dammsugare på evigheter. Men ok för det nu, bara hört av många andra att det av ngn anledning brukar fortsätta så då man en gång börjat... :-)

    Min egen mor var sjukpersionär och skötte hemmet, men far gjorde alltid husållssysslor på helgen när han inte jobbade så mor hade "ledigt" då. Makens föräldrar hör till den äldre generationen där mor gör allt inne i hemmet OCH är med i allt jobb även på gården tillsammans med mannen! Gissa om vår första tid tillsammans var en kulturkrock. Tog 10 år att inse varför han alltid ville ha mig med ute också! :-)

    trevlig helg!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...