5 maj 2016

Värmen kom

Till Kristi Himmelsfärdshelgen kom värmen. Det blev en tur till åsen med de många blommande backsipporna.
 
 Allt grått ludd är just backsippor i kvällssolens motljus. Ganska så fantastiskt faktiskt.

 
Området är naturreservat och betas av kor senare under säsongen. Förra årets lämningar finns kvar. Jag gillar verkligen ko-rúsen, kobajsblaffor Och jag är glad över att bo i ett landskap där det finns kor, där jag ser kor, där jag hör kor. Så ensamt det vore annars :-) 

Den gamla döda eken får stå kvar här vid ett annat fornminne. Den gör sitt jobb även som död. Här i barken och i mulmen som bildas i håligheter, trivs insekter. Eken gör storverk bara genom att finnas. Dessutom är den ett landmärke där den står vid en bro, en passage som var viktig redan vikingatiden, därav en hällristning på platsen.

Och till sist en nära titt på de rosablommande frukträden i parken.

Detta med rosablommande träd på offentliga platser verkar vara något som varje större ort med självaktning numera kan visa upp om man finns i de växtzoner där träden klarar vintern. Inspirerade från körbärsblomning i Japan och i Kungsan. Det är verkligen sockersött och vackert.

I bergstemplet
betraktar vi skatterna
-
Regn av körsbärsblom.

    Kyoshi

2 kommentarer:

  1. det är något visst med koblaffor- bildar fina mönster då de torkar. Fina bilder du visar - eken gör sin nytta!
    Trevlig helg :-)

    SvaraRadera
  2. Trevligt helgslut själv, Tove! Ledigdagarna är på upphällningen och jag har bara varit ute och levt livet. Nu först lite kort datorsittande :-) Komockor är både vackra (tycker du och jag) och nyttiga. Jag skulle gärna mylla ner många fler bland odlingarna jag arbetat med de här dagarna. Sen är det något speciellt med lukten av nygödslad åkermark. Gödslad med äkta komockor...

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...