Ett gammalt saltkar

Det här är ett saltkar av trä från min mormorsfar Per och mormorsmor Amanda.

Grovsaltet krossades här till finsalt under den mjukt formade svarta stenen.

Allmogeföremålet i trä är tillika min dopskål. Här med den torkduk som användes vid ceremonin. Självfallet minns jag inget av detta men jag hörde berättas om att det skedde hemma, antagligen i vardagsrummet i 50-talshemmet på övervåningen i morfars hus. Mina föräldrar började redan då prägla in respekt för gamla ting och människor. Det tackar jag för!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om saltkar, allmoge, dop, ceremoni, ritual

Byns snyggaste?

Ett så här vackert hus med så stilig gavel finns det i byn. Jag har visat fotografiet förr. Det är några år gammalt och slyet har vuxit sig tätare.

Knutbrädorna har räfflor som en grekisk kolonn, närmate betämt av den joniska ordningen med kannelyrer och arris. Knutbrädorna slutar upptill mot något som kan beskrivas som kapitäl. Ett mycket hårt stiliserat kapitäl med profiler formade av bräder.

Taksprånget är också väl omhändertaget och smakfullt och omsorgsfullt utformat. Grekiska tempel har sima och rännlist. Den som lät uppföra det här huset hade formvilja och känsla för skönhet och estetik. Undersidan av taksprånget är målat falurött, brädan som sköter övergång mellan vägg och takfot är ljusmålad och ser ut att vara profilerad. Panelens täcklister slutar mot den brädan. Vindskivorna är vita.

De traditionella färgtyperna röd slamfärg, Falurött, och ljus linoljefärg har använts. På taket har hyvlad takspån tidigare skyddat huset. Nu ligger svart trapetskorrugerad plåt som skydd. Effektivt men fult tycker jag. Lätt att ta bort om man skulle få för sig nå´t mer passande.

Det här är avancerad folklig arkitektur väl värd att bevara och vårda. Det är ju skitsnyggt och har högt kulturhistoriskt värde. Det är sådana här hus som väldigt ofta rivs. Tyvärr! Undrar om någon i byn känner igen det. Kanske inte ens ägaren gör det, man blir lätt hemmablind. Vem vet, kanske revs det igår?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om tempelgavel, Ångermanland, trähus, tradition, kulturhistoriskt värde, vackert, skönhet, rivningsfärdigt?

Kvarnar

Kvarnbyggnaden vid Olofsfors bruk byggdes 1911 men långt tidigare har funnit en kvarn på bruket. Just på den här platsen låg före kvarnen en såg.

Till denna flotta elektrifierade byggnad följde jag pappa en gång på 1970-talet då vi skulle mala mjöl av eget korn. Långström var mjölnare. Idag kan jag läsa på en informationstavla att kvarnen används några dagar i månaden. Kan det verkligen vara möjligt?

Från baksidan är kvarnen lika ståtlig och vattnet brusar i rännan från dammen. Det är Leduån som dämts upp. Här står jag vid masugnen och fotograferar. Hit upp kom bogserbåten Teodor som bogserade pråmar från malmfartygen till masugnen. Vem vet om inte mjölsäckar fraktades iväg härifrån på båten...  Min farfarsfar Israel var maskinist i 46 år på denna ångare som även befordrade passagerare å Nordmalingsfjärden samt angränsande skärgård.

I mellansverige har det blivit ett uppsving för små kvarnar som mal olika slags säd. Ekenäs kvarn är en sådan och det är väldigt intressant att se och höra den igång vilket jag gjorde vid ett studiebesök i maj. Det är en kvinnlig eldsjäl som fått den kvarnen att leva upp.

Några kvarnägare som satsar i lite större skala men ändå småskaligt är de som driver Warbro kvarn dit jag for samma dag. I Kornboden i direkt anslutning till kvarnen serveras dessutom utmärkt god vegetarisk mat lagade på egna produkter andra småskaliga och närproducerade råvaror. I sörmländska Järna ligger även Saltå kvarn som väl är den mest namnkunniga kvarnen idag med alternativa grödor. Kvarnbyggnaden är från 1960-talet och ritad av arkitekt Erik Asmussen (1913-1998).

I mitt nuvarande boende i mellansverige är vårt lokalbibliotek inrymt i den stora murade kronokvarnen från 1620-talet. Kvarnen var i bruk till 1940-talet och blev bibliotek 1991 har jag förstått. Frekventeras ofta för tidskriftsläsning, hemlån och ibland släktforskning.

Apropå kvarnar är den mest fascinerande folklivsstoryn jag läst om kvarn och skog den av Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) berättade Skällnora kvarn i Uppland. Den finns i samlingen Folklivsberättelser. Rekommenderas varmt.

Här i min hemby finns antecknat att vid laga skiftet 1864 fanns fem gemensamma kvarnplatser. Två av platserna för skvaltkvarnarna känner jag till. Ingen i byn verkar veta var samtliga funnits. Att fråga de gamle lönsch int... Bygdegårdföreningen, som kallar sig hembygdsförening, har ingen aning :-(
Vill man se hur en skvaltkvarn fungerar kan man till exempel bege sig till Torvsjö utanför Åsele.
.
. 
Kanske har även andra bloggare åsikter om Olofsfors bruk, kvarn, mjölnare, Warbro kvarn, Ekenäs kvarn, skvaltkvarn, kvarnplatser, Skällnora kvarn

Bibliotek

De här byggnaderna finns på Odengatan dära Vall´n. Jag knäpper några foton och minns. Bryr mig inte om att få vackra bilder. Jag råkar befinna mej här för att köpa tunnbröd.

Som sagt, i en del av källarvåningen har ett tunnbrödsbageri nyligen slagit sig ner. En tillgång för municipalsamhället anser jag.

Det ljusare huset bortanför får mej att minnas släktkalas. Kalas där rönnbärsgele lyste vackert dallrande i solen. Men värst vad surt det var :-), tur att slottsstek, ärtor och potatis även låg på tallriken :-)

Huset ägdes av mormors bror Valdemar och hans Astrid Sundqvist. Släktsammanhållningen var stark. Astrid var bibliotekarie på folkbiblioteket, hade spetsiga glasögonbågar och alltid tjänstvillig att rekommendera böcker då hon lärt sig vad jag tyckte om. Biblioteket låg då på övervåningen i kommunhuset. Man gick in från  Kyrkogatan, samma entré som till poliskontoret om jag minns rätt. Idag huserar kommunförvaltningen i hela byggnaden.

Biblioteksrummet kändes mörkt trots fönstren, antagligen beroende på alla höga hyllor med mörka bokryggar längs väggarna. Jag vill minnas att hela golvytan var fri. I låg- och mellanstadieskolan i Lögdeå fanns ett litet skolbibliotek men snart nog vidgades vyerna till Nordmaling. Mitt läsintresse var stort och jag ser idag verkligen ett värde i att avgiftsfria folkbibliotek får vara kvar så att även de lägsta socialgrupperna ska få möjlighet till bildning. Vad hade hänt med mej om jag inte fått läsa? Jodå, inte ens Sigge Starks böcker skulle jag vilja ha olästa. Jag minns inget skolbibliotek i högstadieskolan, möjligen var det i "Astrids" folkbibliotek vi elever lånade böcker i. På 70-talet uppfördes ett nytt folkbibliotek dära Vall´n i anslutning till högstadieskolan. Jag har haft nytta även av detta biblioteket, personalen är alltid tillmötesgående och hjälpsamma. Bibliotek fascinerar.

Ser i VI Läser nr 3/12 en artikel om framtidens bibliotek. Där finns uppgifter om antalet bibliotek och filialer minskar i Sverige. 1995 fanns 1539 bibliotek, 2010 hade 325 av dem försvunnit och nu finns omkring 1200 bibliotek. Nya bibliotek byggs men främst i städer. De 77 nya bibliotek som uppfördes mellan 2000 och 2010 utgör 6 % av det totala biblioteksbeståndet. År 2010 var det endast 46 % av svenskarna som gick till bibblan.

Jag kommer från en miljö där litteratur inte är vardagsvara även om pappa var lite eljest med sina hyllor fyllda med böcker. Arbetarson från Rundvik, ja det låg i tiden för arbetarna att förkovra sig då. Men än idag är det många i bygden som använder bokhyllor för att placera ut prydnadssaker i. Den devis som jag hört ganska ofta i min umgängeskrets gäller än: Visa mej din bokhylla och jag ska säga dig vem du är!

 Malmö stadsbibliotek. Bild härifrån.

Malmö stadsbibliotek. Bild härifrån.

Minns hur jag och min far tillsammans befann oss i Malmö 2001 efter en Danmarkstripp. Jag ville gå runt på den pågående Bomässan och se modern bostadsarkitektur men det låg inte i hans intresse, inte de nya byggnaderna och i synnerhet inte att promenera hela varma dagen. Vi åkte till Malmö stadsbibliotek i Slottsparken som byggts till 1997 av den framstående danske arkitekten Henning Larsen med en ljus och luftig byggnad. Pappa hittade sin plats vid hyllkategorin S och där fanns han även några timmar senare då jag kom för att hämta upp honom för färd norrut.

Ett bibliotek jag gärna skulle besöka är biblioteket i Alexandria, ritat av norska arkitektkontoret Snøhetta och invigt 2002. HÄR beskriver en lärd man detta bibliotek och dess antika föregångare.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om bibliotek, folkbibliotek, skolbibliotek, bildning, vacker arkitektur, Alexandria

Arkitekturkritik

År 1984 stod ett nytt flerfamiljshus färdigt dära Vall´n, alla lägenheter hade separat entré från gatan, vägen. Det fanns alltså inget gemensamt trapphus. Det är nog en av få gånger som en slags arkitekturrecension fanns att läsa i lokaltidningen som då hade en lokalredaktion dära Vall´n och inte som nu, hela redaktionen sittande i Umeå.

Förstora texten genom att klicka HÄR.

De här bilderna är tagna i maj 2012.

Om utemiljön vore omtänksammare omhändertagen skulle det här se bättre ut.
Om jag hade väntat ut rätt tidpunkt på dagen, rätt årstid samt rätt väderlek hade husen tett sig bättre ut.

I fonden syns gamla komministergården, det blå trähuset, som på 70-talet fortfarande hade kvar sin urprungliga planlösning och kakelugnar. Hur det är nu känner jag inte till. Men det huset ser ut som ett hus ska göra  ;-)

Mitt emot huset från 1984, på andra sidan gatan, finns de här byggnaderna. Flerfamiljshuset höll på att renoveras invändigt i maj 2012 och i en del av källarvåningen har ett tunnbrödsbageri nyligen slagit sig ner. Tunnbrödet är smakligt! Uthuset på gården lever dock farligt. Man tycker det är fult ;-)

Det ljusare huset bortanför får mej att minnas. Där har jag upplevt några av barndomens rejäla kalas och det får mej att tänka på litteratur och tankens frihet. Men det får bli nästa inlägg.
.
. 
Kanske har även andra bloggare åsikter om arkitekturkritik, recension, lokalpress, Nordmaling, municipalsamhälle, flerfamiljshus, ovant

Inte enbart det gamla är gott nog

Akkarvikodden i Lofoten

Vid Akkarvikodden i Norge finns ett relativt nytt vägstopp för biltrafikanter. Norrmännen är bra på att få till vackra och/eller intressanta rastplatser längs nasjonale turistveger. Heja Norge!

Kolla vilken stimulerande hemsida Statens vegvesen har där turistvägarna presenteras. 

Hejaheja Norge!!

Ni vet vägars värde och att arkitektur gör skillnad.

Bilderna kommer härifrån.
Modern arkitektur är lika viktig som att inte kasta allt gammalt i sjön. Ny god självständig arkitektur behövs lika väl som att bevara de kulturhistoriska byggnaderna, de som många i min hembygd så gärna river bort. Hoppas ingen tror att jag har min arbetsplats i en röd liten stuga med spåntak  ;-)

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Akkarvikodden, vägstopp, modern arkitektur, Norge, Statens Vegvesen

Vafför gör di på dette viset?

I hela mitt liv har jag varje gång jag passerat den här lilla stugan i Ava beundrat den. Ser ut att kunna vara från åren efter1900. Så vanligt då kan man se på åldre fotografier. Men var i bygden finns en sådan farstukvist med diagonalställda ribbor och valmat pappklätt tak idag?

Stugan står tom och obebodd här i södra grannbyn, den ägs förmodligen av någon på andra sidan Riks13 förmodar jag. Därför att på andra sidan vägen ligger de gamla gårdarna, nästan som i en radby. Västerbottensgårdarna har gaveln mot vägen och lagårdarna i vinkel som en front mot skogen. Det är stiligt. Mycket stiligt.

Men något händer. Flera av lagårdarna har börjat luta oroväckande, en föll samman till mer än hälften för något år sen. En liten del har sparats och står kvar. Överloppsbyggnader lever farligt. Den här delen av byn är gammal, i en av västerbottensgårdarna låg långt tidigare gästgiveriet innan en annan man tog över gästgiveriverksamheten till sin gård lite längre söderut och på andra sidan vägen, Ava gästis.

Båda fotona är tagna från bilen.

I år möts man av den här synen. Den vackra farstukvisten är riven, tegeltaket borta, trapetskorrugerad svart plåt täcker taket och underlagspapp flaxar under takskägget. Fönstren är kvar men tanken kan mycket väl vara att byta bort även dem kan jag tro.

På detta sätt försvinner de kulturhistoriska värdena. De kan aldrig återskapas och ibland sker det bara genom okunskap. Är det någon mer än jag som ser det? "Men ta dej samman människa, vi måste följa med utvecklingen, vi kan inte stagnera, vi vill vara moderna individer som inte ligger steget efter"  hör jag många säga. Jag är inte alls säker på att de har rätt.

Detta är ett kartutsnitt. Byn är mer långsträckt än så här.

Den ligger längs gamla Kustlandsvägen från 1600-talet som 1942 blev Riks13.

Lite mer om  Mas Ors´ns ångermanländska korsbônning som nu är borta finns att läsa här. Mats Olofsson var under lång tid den bonde som bodde längst söderut i byn. Korsbyggnaden var gammal, de hus som ligger söder om hans hemman är av nyare ursprung men ändå av kulturhistoriskt intresse.

Nu har följande byggnad med dubbelgarage tagit mangårdsbyggnadens och ladugårdens plats. Inget kulturhistoriskt värde finns kvar.

Problemet i en bygd med få kulturhistoriska objekt kvar är nog att få människor att förstå vad kulturhistoriskt värde är, hur detta värde kan tas till vara och faktiskt ge bygden skjuts framåt. I kommunen finns Olofsfors bruk, ett vackert besöksmål, kommunens största turistattraktion. Problemet då man (läs kulturvårdande myndigheter och kommun) väljer ut ett objekt som ska stå för all kulturhistoria, finns inget skydd, ges ingen förståelse för den övriga kulturhistoriska objekten som faktiskt också finns även om de hör till allmogens byggnadsbestånd. Jag vill nog påstå att det märks på trakter man passerar om stolthet och självkänsla finns hos de som bor där. Att bygga upp en bygds identitet, människors självkänsla, bryta tankemönster tar tid. Om det alls är möjligt.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om självkänsla, stolthet, kulturmiljövård, kulturarv, byggnadskultur, lagårdar, västerbottensgårdar, överloppsbyggnader, farstukvist, tegeltak, trapetskorrugerad plåt, försämring

Oanvändbart

Haha, det här metallföremålet har alltid funnits vid öppna spisen från 50-talet. Jag tycker det är vackert men svåranvänt. Ni hörde rätt - jag kan tycka att funktionen hos den här gamla tingesten är ganska värdelös. Det är sällan jag tycker så. Eldgaffeln är dock ett sådant ting! Hur använder man den på ett smart sätt? För att gripa vedträn med har den för litet avstånd mellan "klorna". Röra runt i glöden - ok! Men varför ska det gå att nypa fast smala saker genom att föra ner ringen från toppen? Smala vedträn?

Har jag helt missförstått innebörden av tingesten? För det är väl en eldgaffel? Från den tid då värmen och ljuset kom från den öppna härden, då mat lagades över öppen eld.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om eldgaffel, öppen härd, glöd, vedträn

Pjöllerforen

Okey, det kan betraktas som pjöllerforen att skriva ner dialektala ord då kunskap i fonterisk skrift saknas. Det kan betraktas som pjöllerforen att över huvud taget försöka anstränga sig att komma ihåg ord och uttal. Men pyttilall, det struntar jag i :-D

Det här var ord i mitt språk som barn och ung. Flera av dem lever kvar i bygden och skulle kunna skapa en stark grupptillhörighet om alla är stolta över att kunna dem :-) Nu är det "inne" igen att höras varifrån man kommer. Men i medierna innebär det oftast att endast tonfallet får höras, inte de specifika dialektala orden. Visst är väl dialektala ord och uttryck ett skört kulturarv att värna om?

ala

anschönch

anvar

att kappes

barm(h)et

barnan

begäringa

bergsega

bjeller

blattn

bläkt, bläkte

borta´ rita

brö - spjalk

bröfjala
bäges

bägtala

dallerstylsparr´n        

darrme, darrmig

dômmder

dryck se                   

mellaskôttslade

duva

dyngkôrv

dömmder

dôrge på

fali på sô:l

fariken

fark

farket

fattaskift

flöj

fot ômm fot

fälen

gapahars

gocke

gôg, gôgitt

gôrmitt

govillit
gresst

gruvsam

grämen

gval
gäckel
harta 

he klôtter

he

hele ögns syna

hov ômm drov

hårharna

jala

jalm-e
jett

jörpsessel

kaffedarr´n

kangero

kangerojiller
klattre, klatter

klommer
knövel

korús

krôchell

kurka(t)

kvamn å

kvällst

kå:rn, kå:n

gäckel
kräka

kägelryv

linnéla

lôg

luslommriken

låg å dure
lägda

lög

lönje

malôppen

marra

micheln

mjölkkärrela

mörjus

môckerôm

nalta

napp ôpp nalta

nôgla

nu äre gocke

ohôga

ohöjels
oslög

ôppe hängna

pjålitt

pjöllerforen

pjöllritt

pär-ris, pärrise
pärstampa

rist

ruga

räkne/skreve osv söm en gettar

rättönsch

schaljes

schardôggen

seckel

se:ka

sesseleskit´n

skôfäll

skova

skryp
skväl
slöjje

sno

snyta

sôgagryn

sô:l

stade regn

staven

strurn å

sticketröjj

ströj

stula vän

styp

syt

sögagryn

ta minuter

tjalábränna

tjask

tjicka
tjippskodd

tjurtjartel
tjuven, hall ne tjuven
tjå se

tôfäll

tô:sitt

tycktest

vingen
vorte

å därme jämt

åtkômm

Några dialektala ord i Nordmalings socken och kommun, Ångermanlands landskap, Västerbottens län. Inlärda på 1950- till 70-talet. HÄR finn lite mer smått och gott om min dialekt. Om det funnits en hembygdsförening hade det varit behjärtansvärt om den tagit hand om vårt ljudliga kulturarv :-)

Jag vet att det finns sammanställningar i hembygdsböcker på dialektala ord. Detta är min egen kom-ihåg-lista. På nätet hittar jag ingen sammanställning av dialekt från Nordmaling. Kul om det ordnades av t ex Nordmalings hembygdsförening, den närmast belägna hembygdsföreningen från min by sett. Det skulle gå att lägga ut ljudfiler med uttal i samma veva.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om dialekt, mål, ångermanländska, kulturarv

Näsdropp och neon

Jag tog en sväng in på Wäringstams ekipering för ett tag sen. Längst in, längst bort i herravdelningen fann jag vad som jag betecknar som en svårfunnen skatt. Ni ska få se - men först:

Wäringstams dära Vall´n har den snyggaste av skyltar på fasaden. Sedan Erixons Blommor försvann är denna skylt och den som finns på fina Näslunds konditori de enda neonskyltar som finns kvar i Nordmaling. Finns Utterströms? Skylten Blommor plockades ner och skrotades antagligen, den följde inte med till nya affärsläget där den passat lika bra. Wäringstams är dock så specialanpassat namn att den inte passar någon annanstans. Låt oss hoppas den blir kvar! Den lyser med ett underbart rödorange sken i mörkret. Den ger Vallen ett sken av storstad :-)

Skatten jag nämnde är näsdukar av den gamla hederliga blå arbetsmodellen. Så svåra att finna i handeln.

Men ser ni vad jag ser bredvid hängslena? Blå traditionella bomullsnäsdukar. De är inte lätt att finna då pappersnäsdukar övertagit funktionen och till kavajens bröstficka krävs kanske en flottare näsduk? Eller kanske inte?

Riktiga snorfanor för riktiga män ;-) Sådana min far använde. Och som min man föredrar framför pappersdito. Fjorton kronor styck är inget pris att snacka om för en bomullsnäsduk som tål många tvättar i 95 grader. Det tackar jag för. Great! Igen! Självfallet finns ett stort sortiment av herr- och damkläder också men nu föll jag för näsdukarna :-)
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om näsduk, bomullsnäsduk, herrnäsduk, arbetsmodell, pappersnäsduk, Wäringstams, neonskylt, kulturminne

Ur & optik

I den här byggnaden dära Valln, med ingång på gaveln, har en urmakare och tillika optiker funnits så länge jag minns. Huset ligger i korsningen mellan Kyrkogatan och Nygatan. Senaste renoveringen gjordes på 90-talet tror jag.

Om hörnet i samma byggnad mot Nygatan låg länge samhällets sista fotoateljé, Bilden, med ingång i dörren på långsidan. Där köpte man sina Ilford-rullar till lådkameran :-)  Och framför skyltfönstret stannade man för att se vilka som låtit sig förevigas. Nu har den delen av gatan en trist karaktär av bakgata. Hoppas kommunpolitikerna försöker få liv i den, för det behövs för att ge detta lilla municipalsamhälle en positiv centrumbild.

Längre upp på Kyrkogatan syns Utterströms järnaffär, still going strong sedan "urminnes tider" även den.

De urmakare som funnits i Nordmaling är enligt de uppgifter jag har

● Petter Hansson, kallad morbror Petter, från 1907.
● Henriksson, vars bror tog över firman då Henriksson dog.
● Gösta Ågren, som även var optiker
● Leif Holmström, optikverksamhet från 1980-talet och urmakeriet 1990-talet till 2006
● Tobias Optik från 2006.

De tre senaste företagen vet jag har funnits i samma byggnad i Nordmaling med en dubbelentré och gemensamt inre.

Kanhända har hembygdsföreningen mer att berätta om den här långa verksamheten.

Här köptes mitt första armbandsur, en Svalan. Hit gick mina föräldrar för att få sina behov av glasögon tillgodosedda. Pappa allt från barndomsåren. I sommar fick jag hjälp med mina terminalglasögon. Roligt att lokalerna fortfarande används för sitt ursprungliga ändamål. Jag hoppas affärerna går bra så verksamheten fortsätter.

.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om ur och optik, glasögon, armbandsur, tradition

Notholmen strand igen

Projektet med flerfamiljshus vid Nordmalingskajen har nu hunnit hit:

Nordmalings högsta byggnader. Är de tänkta som landmärken, tro? Bilder härifrån.

Bilderna ovan är datorvisualiseringar, det nedersta är ett fotomontage.
Så här beskriver Peab projektet:

" HAVSUTSIKT OCH KVÄLLSSOL NÄRA RESECENTRUM

Nyproduktion av lägenheter planeras vid Notholmens strand i Nordmaling. Området, som vetter mot sydväst, erbjuder en makalös utsikt mot Nordmalingsfjärden. På Notholmen Strand har du möjlighet att lägga till båten utanför husknuten och ändå ha gångavstånd till affären och resecentrum. Detta är inte alla förunnat! "

Dagens verklighet med vidhängande skylt:

"Trädäcket är inhägnat pga underminerad grund. Risk för sättningar. 

Samhällsbyggnadskontoret."

So far, so good. Området vetter även rakt västerut och där planeras ytterligare och högre vindkraftverk än de 40 som redan finns. Det får inte bekymra de som köper lägenhet, inte dagtid och absolut inte nattetid. Röda taktfasta blinkningar och vitt blixtljus är ett pittoreskt inslag i utsikten. Hoppas de eventuella köparna är införstådda och gillar scenariot.

En tidigare beskrivning av projektet med bilder från insidan av byggnaderna finns HÄR.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om Notholmen Strand, Nordmaling, kajen, strandnära boende, havet, Bottenhavet, Nordmalingsfjärden, industriverksamhet, vindkraftverk, Gabrielsberget, gruppstation, besöksturism, industrialiserat landskap, hinderbelysning, rött blinkande sken, vitt blixtljus, Peab

För husbehov

Detta är en sandtäkt, en husbehovstäkt. Den finns här i byn och ungefär 40 personer (hemmansägare) är delägare. Skogsbilvägen till fäbodarna passerar här. Jodå.

Laga skiftet visar att en gemensam sandtäkt, grusgropen kallad numera, behövdes för alla hemmansägare i byn. Skulle soltorkat  tegel tillverkas behövdes t ex lera från det gemensama lertaget och sand från den här täkten. Några mängder gick inte åt. Jag tror nog morfar använde sand här till det soltorkade tegel han gjorde till murstocken. Först på 2000-talet har täkten börjat exploateras mer än förr. Män med grävskopor får med sig många kubikmetrar.

En husbehovstäkt kräver inget tillstånd från länsstyrelsen så länge den endast används av delägarna. Mängden som totalt får tas ut är dock begränsad. Hur mycket det är vet knappast samfällighetsföreningens styrelse. Och inte kommer de att ta reda på detta heller. Vet man inget kan man ju inte överträda, jodå.

Beslutet på en tidigare årsstämma var att sälja till alla boende i byn, inte enbart delägare skulle få ta ut sand. 100 kubikmeter per person föreslog ordföranden och detta röstades igenom.

Men numera vet hela styrelsen, och fler med dem, att sand inte får säljas eller ges bort till någon utanför delägarkretsen. Om jag känner mina Pappenheimare rätt, kommer det att säljas sand av bara fasiken just därför. Vad som gäller från officiellt statligt håll vet dock styrelsen även om de skapar egna mycket lokala lagar. Det är ytterst få som värnar naturen mot exploatering här i byn. Varför är det på norrländsk landsbygd?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om sandtäkt, husbehovstäkt, täkttillstånd, länsstyrelsen, Pappenheimare, försäljning

Kulturskog

Jag tycker det här är fint. Gammal skog. Okej, jag är utbo, inte åbo, och har annorlunda åsikter. Har bott för länge i storstan och har inte skogen som min inkomstkälla. Men visst måste jag väl få ha en annorlunda inställning till skogen? Eller ska alla underordna sig det gängse rådande i byn? Ja, man kan allt tro det emellanåt. I den här skogen kan morfar mycket väl ha fällt virke till sina byggen. Skogsbolagen skulle gärna kalhugga här. Om de fick bestämma.

Här gick korna på skogsbete en gång i världen. Rena rama apoteket. De korna behövde ingen antibiotika.

Förra veckan besökte jag en ekonomisk förening på andra sidan länsgränsen som bestämt sig för att hålla landskapet öppet, ha mulbete på skogen och förädla köttet genom att slakta och sälja själv. Ett nytt slakteri var byggt och kreaturens välfärd var man noga med att tillgodose. De 30 stora slakterier som finns i landet måste få konkurrens av små som ser till djurens och slutproduktens bästa. Så tror jag det måste gå till inom olika områden för att Norrlands landsbygd ska överleva med stoltheten i behåll. Egna initiativ och samarbete. Inte underordning. Bidrag är inte lösningen, det ger för många initiativlösa människor. Jag blev glad av studiebesöket.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om slakteri. småskalighet, djurens rätt, djurskydd, eget initiativ, samarbete, landskapsvård

Mot mörkare nätter

Ögonblick av vithet lämnas för syrsonars sång om kvällarna. Två världar som aldrig möts.
.
.

Kissongen

Kissongen i famnen - bilden var självklar.

Här syns de allra sötaste av söta.

Så är det bara.

.

.

Kan inte bli vackrare än så här

Wow, Vallen kan inte bli vackrare än så här. Kom ut från Konsum en vanlig semesterdag efter en häftig och kort regnskur. Kameran var med.

F.d. hotellet i rött tegel längst till höger, den sköna träbyggnaden som hyser Handelsbanken och längre bort det vitputsade kommunhuset. Ännu längre bort det nu gula huset som nu inrymmer Studieförbundet Vuxenskolan, en gång i tiden Hanna Bäckmans fotoateljé, etablerad 1907.

Våt asfalt med speglingar och åskblått molntäcke. Himla vackert!
.
.

Mordupplysningar

Jaha, så blev det inte som planerat. Idag hade jag tänkt leta fram upplysningar om det mord som ska ha begåtts här i byn 1851. I landsarkivet finns tingsrättsprotokoll och jag ska någon gång framöver se om jag kan finna ut något om det som timade för så länge sen i arkivmaterialet. Det kan vara som att leta efter en nål i en höstack för jag vet bara att domstolens beslut kom någon gång efter 1859, långt efter det inträffade. Inte heller vet jag om det är Nordmalings och/eller Bjurholms tingslag som kom med utslag.

När nu denna undersökning än sker så ska det bli intressant.

Bild häriftrån.

Nordmaling tingslags häradsrätt
Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt


Nordmalings tingslag omfattade socknarna Bjurholm, Hörnefors och Nordmaling. Nordmaling, som blev självständigt tingslag 1788 efter att dessförinnan ha ingått i Arnäs tingslag, överfördes 1820 från Ångermanlands norra domsaga till Västerbottens södra domsaga. Namnet ändrades 1864 till Nordmalings och Bjurholms tingslag. Tingslaget upphörde med 1947 års utgång.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om tingsrätt, domstol, handskrift

Lite falurödfärg gör susen

Sista etappen lagårdsmålning avslutades idag. Mittpartiet på östra väggen är nymålat med röd slamfärg från Falu koppargruva. Det var årets målningsbeting som kunde genomföras utan regnstänk. En fasad om året är väl ok beting. Det här hände 2009. Västgaveln 2010. Norrgaveln 2011. Varför förta sig? Slamfärg är verkligen den enklaste av färger. Jag borstade inte ens av brädorna innan jag strök på ny färg. Slamfärg åldras vackert, inga sprickor, inga flagor, ja ingenting besvärligt att ta bort. Färgen bara "domnar bort" mer och mer för varje år tills man eventuellt stryker på ny färg. Världens enklaste. Färgen från Falu koppargruva kommer dessutom från ett världsarv. Kan väl inte vara fel!

Igår gjorde vi ett uppehåll i semesterarbetena på fastigheten och begav oss lite söderut för inhämtande av inspiration från likasinnade. Den här kommunen har inte mycket att ge i det fallet ;-) Vi kom tillbaka glada i hågen efter att ha sett positiv landsbygdsutveckling och träffat människor som samarbetar för bygdens bästa, för sina medmänniskor och för djur och natur. Ur olika sociala skikt. Häftigt.

 

 

Bakom den röda fasaden döljer sig ett trärent inre med vackra grånade bräder, de flesta från morfars tid. Delar av golvet är kvar att lägga tillbaka, den del av hölage där bräderna måste bytas ut. Vi har en bra leverantör så det kommer att bli bra när det är klart. Tre dagars hjälp i arbetet med lagårdsgolvet hade vi. Nu har dessutom söderfönstrets ytterbåge på bostadshusets övervåningen skrapats utvändigt, strukits med linolja, kittats med linoljekitt och grundmålats med linoljefärg. Överkurs. Den gamla linoljefärgen var lätt att skrapa eftersom den vittrat och spruckit så där typiskt som bara linoljefärg gör.

Årets semesterbeting är avklarat med råge. Vi kan nöjt luta oss tillbaka :-)

.

.
Kanske har även andra bloggare åsikter om slamfärg, falu rödfärg, lagård, grånade bräder, höloge