7 augusti 2012

För husbehov

Detta är en sandtäkt, en husbehovstäkt. Den finns här i byn och ungefär 40 personer (hemmansägare) är delägare. Skogsbilvägen till fäbodarna passerar här. Jodå.

Laga skiftet visar att en gemensam sandtäkt, grusgropen kallad numera, behövdes för alla hemmansägare i byn. Skulle soltorkat  tegel tillverkas behövdes t ex lera från det gemensama lertaget och sand från den här täkten. Några mängder gick inte åt. Jag tror nog morfar använde sand här till det soltorkade tegel han gjorde till murstocken. Först på 2000-talet har täkten börjat exploateras mer än förr. Män med grävskopor får med sig många kubikmetrar.
En husbehovstäkt kräver inget tillstånd från länsstyrelsen så länge den endast används av delägarna. Mängden som totalt får tas ut är dock begränsad. Hur mycket det är vet knappast samfällighetsföreningens styrelse. Och inte kommer de att ta reda på detta heller. Vet man inget kan man ju inte överträda, jodå.

Beslutet på en tidigare årsstämma var att sälja till alla boende i byn, inte enbart delägare skulle få ta ut sand. 100 kubikmeter per person föreslog ordföranden och detta röstades igenom.

Men numera vet hela styrelsen, och fler med dem, att sand inte får säljas eller ges bort till någon utanför delägarkretsen. Om jag känner mina Pappenheimare rätt, kommer det att säljas sand av bara fasiken just därför. Vad som gäller från officiellt statligt håll vet dock styrelsen även om de skapar egna mycket lokala lagar. Det är ytterst få som värnar naturen mot exploatering här i byn. Varför är det på norrländsk landsbygd?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...