Upp min tunga

Just precis idag passar detta oljetryck bäst. Påsk. Långfredag. Kristus med törnekrona. Jag har alltid gillat den här tavlan som mormor och morfar hade på väggen. Den svenska psalmen 106 tänker jag på då jag ser den. Hur förundrad jag var då jag som barn sjöng den härligt lättsjungna melodin där någon vuxen inte klarat av svenska språket i psalmboken utan skrivit dödde istället för dog - bara för att det skulle rimma på blödde   :-)
Så här går första versen:

Upp, min tunga
Att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam 
För oss blödde, Led och dödde
Som ett menlöst offerlamm! 
Han ur griften, 
Enligt Skriften
Nu i ära träder fram


Den absolut mest fascinerande påsktradition jag någonsin varit med om var påskfirandet i den lilla calabresiska staden Rossano där jag hälsade på hemma hos min italienska väninnas familj. På långfredagsförmiddagen tog hon mej med på en korsfästelse i spirande grönt syditalienskt landskap, en årligen återkommande katolsk påskteatertradition. Resten av påskhelgen bestod av fler härliga påskseder, procession på slingrande smala gator, massor med god mat, utflykter till havet och till bergen, tarantella-dans och trevliga människor, en enorm gästfrihet. Jag levde precis som i en film av Fellini.

Kanske har jag till nästa påsk hunnit skanna av diabilderna från påsken i Rossano och blogga om detta.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om Kristus med törnekrona, oljetryck, Upp min tunga, J O Wallin, psalm, korsfästelse, katolsk sed, Kalabrien