14 april 2012

Dialekten

Passa på att lära mer om den stolta dialekten, om din dialekt, ditt sätt att uttrycka dej.

Måndag den 16 april kommer Lars-Erik Edlund, som är professor i nordiska språk vid Umeå universitet, att föreläsa på temat
Dialekt i tal och skrift
Det sker på Oasen i Nordmaling klockan 18.30.
Det tror jag blir en bra kväll.


Så här stolt är älvdalingarna över sin dialekt! De vet verkligen sitt värde, odlar sitt varumärke.

Detta skrev jag om för tre år sen.

4 kommentarer:

  1. Dialektren je finfint! Ti hoppas man ska gaa i arv froan generation ti generation. He som ofta glyöms bortt (svårt att skriva som detta ord sägs) i Sveriges dialektdiskussioner je dialekten schennar i Österbotten i Finland. Vi har å in häil däil olika gaambel dialekter! Å ti varierar ståort feåan åort ti åoer å! Hu man uttalar L je viktigt! en ha båorda ni ha å i eran dialekt! ;-)

    SvaraRadera
  2. Sabina - Ja tyck å ôm språke sôm man brukke prata e henna för i tin. Fast flesten tyck he ä se trôllit, för man betraktes sôm "lantis".

    He är bra ôm du för ola vidare te båna dine :-) För på anner sia Bottenvika prata je ofta mer oförstörd´n svenskdialekt. E hänne ve L hadd vôre kul å få veta mer ôm…

    SvaraRadera
  3. Intressant! Har ju hört att era dialekter rakt över viken ska va lika våra, kände för att "översätta" det du skrev, (om jag förstod allt rätt så!):

    Ja tycker å ôm språtsche sôm man brukar prat (helle: tal) schennar förr i tidin. Fast di flesta tycker he ä ?, för man betraktas sôm "lantis".

    He e/ä bra ôm du föör olen (ditt ord lika annan dialekt här) vidan ti bånen diin :-) För på annon siidon Bottenvitchen prata je ofta mäir oförstyörd svenskdialekt. De de
    om L hadd vuri kul å få väit mäir ôm…

    :-)

    Flera av dina ord verkar mer bekanta till norra Österbottens dialekter. Är osäker på vad som menas med tecknet på ô. Lång vokal? Jag försökte skriva ut två vokalen för ord som ska uttalas med lång vokal. Diftonger är typiska för min hemdialekt och många sj-ljud, men tyvärr är jag så "förstörd" av makens dialekt nu och blandar med "korrekt" svenska däremellan. Men bara jag pratar med ngn från södra Österbotten kommer nog en del fram igen. Bor nu i mellersta. Försöker lära dottern dialekt. Det pratar de flesta i omgivningen och JA, dialekter är lite töntiga/lantis/dumförklarade MEN många tycker nu de är spännande och håller fast vid dem idag. Undervisar barn i stan och de fascineras när de hör dialekter. (de flesta har ngn släkting ut på landet osv.)

    Detdär L ljudet kallas ngt speciellt. Läste en gång i tiden om nordiska språk och lingvistik men det sitter långt bak i huvudet nu. Exempel på samma ljud finns i älvdalska: Stefan Nykvist ur LarzKristerz sjunger Du raiter upp mig/you raise me up. Där i ordet "himblen" finns ljudet. Troligen har ni samma L. Formas snabbt längre bak i än vanliga L.


    ---


    Å lite Wikipedia fakta: :-)

    Svenskan som talas i Finland kan grovt delas in i å ena sidan finlandssvenskt riksspråk (s.k. högsvenska) och å andra sidan en mängd dialekter, som talas i huvudsak på landsbygden. Dialekterna tillhör den östsvenska gruppen; på rikssvensk sida har de mest gemensamt med de norrländska. De brukar i sin tur delas in i fyra mindre grupper: österbottniska, åländska, åboländska (talas i Åbolands skärgård, mellan Åland och fastlandet) och nyländska. Dialekterna är bäst bevarade i Österbotten, östra Nyland och delar av den åboländska skärgården, medan Åland och västra Nyland har genomgått en ansenlig dialektutjämning.

    Det finlandssvenska riksspråket har utvecklats i fältet mellan riksspråket i Sverige (som, väl att märka, inte representerar någon "ursprunglig" svenska utan självt är en blandning av olika dialektdrag) och svenska dialekter i Finland. Därför påminner den moderna riksfinlandssvenskan mycket om rikssvenskan, men har även drag som kan spåras tillbaka till dialekterna.

    De lantliga dialekterna kännetecknas visserligen av systematiska skillnader jämfört med flertalet rikssvenska dialekter, men uppvisar också stora variationer sinsemellan. I Österbottens kustområde, där det finns cirka 100 000 finlandssvenskar, är dialekterna starkast. Många likheter finns med till exempel pitemål ("bonchka"), gutamål och jamtska i Sverige.

    Den mest kända dialekten i österbottniskan är Närpes-målet. Gemensamt för de flesta österbottniska dialekterna, liksom med många andra av de östsvenska, är att de så kallade primära diftongerna (-ai, -öy, -au) kvarstår, liksom i isländskan och vissa former av norska. Det finns tre grammatiska genus liksom i de flesta dialekter i Sverige och i norskan och isländskan (standardsvenskan har två grammatiska genus), och den innehåller ord som inte längre finns i standardsvenskan – liksom nybildningar som inte har spritt sig dit.


    ---


    Jahapp, bara ti konstatier att honje ruton verkligen je litin ti skriv i, ha ju snart laga in häil uppsats. Men tå e vort så spännand. :-) Å lieäng tåo e tå flickon på 7 månader kryyper omkring å ska skådas ett. Nu somna on , så ja kona skreiv fäädit!

    SvaraRadera
  4. Sabina, tack för översättningen till din dialekt och den utförliga kommentaren. Älskar verkligen detta! Ja jag talar med L format med tungan nära gommen i vissa ord. Ett tjockt L.
    Och ô är ett kort öppet ö men kommer inte på något rikssvenskt exempel på momangen.
    Jag har inte lärt mej skriva fonetiskt - då vore det lättare att förstå uttalet. Kanske skulle en kurs i fonetisk skrift sitta bra.
    Hur som helst - jättekul att du värnar din dialekt. Den är värdefull. Den är kulturhistoria.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...