17 april 2012

Något att se fram emot

Det är 20 år sen jag senast vävde mattor. Nu har jag lagrat många mattrasor och ser fram emot att få ro att sätta upp en mattväv på den vävstol som en gång tillverkades åt min morfarsmormorsmor. Mattan i rosengång på bilden är vävd av mamma för så där 60-70 år sen kan jag tro. Det är inget speciellt med den förutom de minnen som lagras i den. Den brukade läggas in ren och såpaluktande till julen i masoniteköket. Och i taket en pappersgirland med grön bottenfärg. Som barn blev det jul med nystädat hus, städad lagård med nyryktade kossor (även djuren skulle känna av högtiden).

På julaftonsmorgon var det en fröjd att vakna tidigt i lillrumme invid köket och bara insupa dofterna, ljuden och ligga kvar och förväntansfullt njuta av det som skulle komma. Och när jag till sist hoppade ur sängen låg mattan där, den blå! och i taket hängde girlanden.

När jag efter sommarsemestern 1993 kom tillbaka till arbetet på myndigheten i huvudstaden och på frågan vad jag ägnat semestern åt svarade att jag vävt trasmattor blev förvåningen stor. Trasmattor! Vem gör det? Vem använder sådana om man inte är hembygdsföreningstant? Jag vill påstå att det är en klassfråga, att jag från en enkel familj mycket väl både hade kunskapen och kunde tänka mej att väva medan mina arbetskamrater från borgerliga miljöer inte hade en tanke på sådant. Trasmattor... de kom i ropet bland oss kulturmänniskor lite senare efter att trasmattor formgetts till det halvår då Sverige stod som ordförandeland för EU 2001. Då ville man plocka fram det svenska kynnet och dit menade projektledaren att bland annat trasmattan hörde. Så sant! I mötesrummen låg moderna trasmattor.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Så underbart att du väver! Jag älskar trasmattor och har svårt att låta bli att köpa när jag kommer över dem på loppis... men vill fortfarande ha fler. Hoppas kunna lära mig väva i framtiden. Min farmor hade ett vävrum och vävde för glatta livet, tyvärr var jag för ung för att förstå värdet av hantverket och tog aldrig något tillfälle att få lära mig av henne... vävstolen och lådorna med mattrasor kan till och med ha hamnat på tippen nä hon gick bort... det grämer mig.

    SvaraRadera
  2. Alltid så trevliga funderingar här på bloggen! MAttorna har jag funderat på, var hitta trasmattor... Väva själv känns inte aktuellt, men vem vet! farmors vävstol plockades ner av min far och farfar och delarna spreds i uthuset... En del ved... Så är aningen SUR när jag tänker på detta! :-)

    SvaraRadera
  3. Själv hittade jag två(!) trasmattor utanför en container vid återvinningen i hemkommunen förra sommaren. (Jag var olaglig!)

    SvaraRadera
  4. Jennie, trasmattor är det enklaste man kan väva, särskilt tuskaft. Du har livet framför dig på att lära dig :-)

    Sabina - är du säker på att vävstolen inte är komplett? Det går annars att fixa nya delar men någon vävkunnig måste se över vävstolen. Trasmattor kan man få för en spottstyver på andrahandsmarknaden eller som Ninna skriver - komma över några som slängts.

    Ninna - värdet av textilier och kvinnoarbete är lågt. Väldigt synd men tur för somliga :-)

    NI har väl sett att tidskriften HEMSLÖJD i senaste numret handlar om vävning. Jag läste den på biblioteket idag.

    SvaraRadera
  5. Trasmattor - de härligaste av mattor.
    Jag har aldrig vävt just trasmattor, men en å annan duk o bonad blev det på 80-talet.

    Nu vet man knappt vad vävning är. Än mindre knyppling. Det fick jag en fråga om för ett tag sedan på min arbetsplats, då ett gäng "ynglingar" undrade vad detta märkliga ord betydde :)
    /maja

    (de förstod inte ens när jag hade förklarat för dem...)

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...