28 juli 2012

Kommer aldrig tillbaka

I kammaren i detta hus fanns den vackraste tapet jag sett, nu i mörkt minne bevarad. Huset är borta, det revs för knappt 10 år sen, och med den tapeten förstås. Den oförglömliga tapeten var svart med småsmå buketter som svagt avtecknade sig spridda över ytan där vissa streck var guldiga och blänkte stillsamt vackert i solen som kom in genom söderfönstret.
Huset, som det såg ut, var från sekelskiftet men timmerstommen flyttades dit då från annan plats om jag förstått rätt. Panelarkitektur, fönster och dörrparti med stora fönster och överljus liknar morfars hus före 1950. Trappan där inne var ovanligt pampig.
Den här vackra parstugan i två våningar låg nära Lögdeälven och bron över den. Innan den nuvarande bron byggdes gick Kustlandsvägen ungefär där bilarna står, älven finns till höger. 
Där den ljusa bilen med släp står fanns timmerhuset. Bostadshuset i tegel byggdes om jag minns rätt på 60-talet.
Då det gamla huset försvann öppnades utsikten upp mot modehusets baksida och asfalterade parkering. Hur kul är det?     Edit: Och värre skulle det komma att bli 4 år senare.
Tyvärr är bilderna dåliga, jag är antagligen fel person att ta vackra bilder av den här platsen, det går inte. Det här är taget från söder. Husets stolta baksida vände sig hitåt. Med minnet av det stiliga traditionella trähuset i bakhuvudet, kan ingen bild utan detta i centrum bli bra.

Det finns alltför många sådana här exempel i min hembygd där stolta byggnader "sanerats" bort som skräp.

(En anonym kommentar kom som säger att byggnaden efter många år som nermonterad nu är under uppbyggnad på annan ort. Hm. Jag såg så mycket gå till spillo då det revs, bland annat fönstersnickerierna, att jag anser att det knappast går att få till samma vackra byggnad igen.)
.
.

5 kommentarer:

  1. Hej! Tittade genom flera intressanta inlägg just. Ett tag sedan jag kikat in. Ja, också här har de flesta gamla stockhus blivit rivna. Det fanns ett tidevarv då det blev bättre ställt och allt skulle vara nytt, nytt tankesätt osv. Men i den del skärgårdsbyar här finns husen bevarade. Min pappa född 1949 hör till dessa som tycker att de gamla stockhusen var gamla, dåliga, dragiga, kalla osv. Han undrar varför vi strävar bakåt. :-) Men det var den tiden. Känns lite som om fler och fler unga börjar värdesätta det gamla och tanken om att återanvända är i modet. För mig känns tanken att riva ett befintligt hus för att bygga ett nytt helt obegriplig! Nuavslutar jag för lilltösen river snart ner hela datorn...

    SvaraRadera
  2. Så vackert hus som fått ett sådant tragiskt slut...

    SvaraRadera
  3. Bra Sabina och Lundagård, stå på er alla i er generation och se till spara det som ännu finns kvar. Min generation är förlorad då det gäller förstånd att spara, åtminstone i norra Sverige. Ni gör bra påverkan genom era bloggar!!!

    SvaraRadera
  4. Wow, vilket vackert hus! Synd att det är borta... Jag kan riktigt föreställa mig tapeten!

    SvaraRadera
  5. Tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande, fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, fasadpanelen en arkitektonisk skönhet, konstruktionen klassisk och traditionell, stenfoten gedigen.
    Så var det!

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...