Sjörövarkikaren var en rolig leksak en gång i tiden.
Det finns en tanke bakom allt!
..
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om kikare, tubkikare, sjörövare, ett okular, fågelskådning
5 april 2011
Kikare för en enögd pirat
En tubkikare passar väl till en enögd. Min pappa var blind på ena ögat. Han hade en tubkikare och det är väl inte så speciellt, men den här var väldigt kul för ett barn att förlänga och låtsas titta ut över havet mot annalkande fartyg. Och händerna luktade alldeles speciellt av mässingen då man använt kikaren.
I mitt hem hade vi även en mindre kikare som bara hade en lins. Avsedd för pappa förstås. Skulle vi familjemedlemmar med två ögon använda den blundade vi med det ena ögat. Avståndsbedömningen är naturligtvis lättare att göra med två okular.
Det här påminner mej väldigt om barndomens fågelskådande hemifrån gården eller under någon sparktur, särskilt på våren. En fin läderväska med axelrem hör till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi har en likadan tubkikare - lite svår att hålla stilla bara. Min lekkamrats familj hade en med tillhörande ställ, då var det mycket enklare att styra den. Man slapp beskåda dörrhandtaget eller de egna skorna.
SvaraRaderaMargaretha
Haha, de problemen minns jag inte. Tog väl stöd mot nåt bord, fönsterkarm eller en sparkstötting, minns inte ;-)
SvaraRaderaHejsan från Finland. Min mormor från Stockholm gade en liten "kikare för ena ögat" (monokular) även om hon inte var enögd på något vis. Den tittade vi på båtar med när vi semestrade i Hangö här i Finland. Men liten var den, som sagt. Tids nog blev kikaren min, och det sista av den jag hade kvar länge var okularet, delen man satte till ögat och skruvade på för att ställain skärpan. Losskruvad var den en utmärkt lupp, lik den urmakarna använde. Den lilla prismakikaren var inte hälften av en binokulär kikare, även om den såg ut som en sådan. Man såg nog att den hade haft något slags fäste, och det hette att den hade suttit på en österrikisk bergskanon. Men den hade, vad jag minns, inget slags hårkors eller annan siktanordning, vilket en i Hangö efterlämnad rysk (binokulär) militärkikare däremot hade. Jag tror att en förklaring till dessa monokulära prismakikare var att de var mindre och lättare, och så måstye man tänka på att optiska apparaters relativa pris, till exempel omräknat till månadslöner, var så mycket högre förr i tiden. Då var "halvkikaren" ett ekonomiskt alternativ. För en enögd användare var det naturligtvis ett ytterst naturligt val. GP, Finland
SvaraRaderaJag förstår att jag har fått en kommentar från en person väl insatt i en kikares hemligheter. Det tackar jag för - intressant att lära sig något nytt. Och trevligt att få höra om barndomsminnen som ju intresserar mej!
SvaraRadera