.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om pennvässare, pennfomare, Dahle 55, svart bakelit
21 april 2012
Bästa arvet
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om pennvässare, pennfomare, Dahle 55, svart bakelit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den minns jag från grundskoletiden! Den var ju grymt bra!
SvaraRaderaBåde pennvässare och alla sorters pennor blir nog museiföremål om några år :-)
SvaraRaderaJa den är grymt bra och kommer att bli ett grymt museiföremål även om ingen i framtiden fattar vad det är :-)
SvaraRaderaEn dylik tingest orsakade min (hittills) enda mailväxling med Ständige sekreteraren. Denna rörde då doften på det "fnusiga väss" man fick tömma ur den lilla lådan under vässaren. Stort!
SvaraRaderaUnderbart att du för detta till så höga höjder! Doften av detta väss ska inte förglömmas - den är speciell :-)
SvaraRaderaTack Mira för påminnelsen av vikten av doftupplevelser!
Den fick jag av pappa i påskpresent 1958 och den fungerar än!!
SvaraRaderaDoften av böset i lådan tyckte jag inte om, tyvärr.
Maria
Maria, roligt att pennvässaren finns kvar och fungerar. Och träspånen samt blyertpulvret ligger ju instängt i lådan mest hela tiden och lukten känns inte förrän den ska tömmas ;-)
SvaraRaderaJag har en Dahle 55 i min ägo. Jag köpte den på loppis för några år sedan och nyligen tog jag isär den och gav den lite olja och den fungerar utmärkt.
SvaraRaderaSkönt med en kvalitetsprodukt. Läs mer om Dahle här: www.spitzmaschine.de
Hälsningar Håkan i Örebro
Ja, kvalitet är mer än ett mervärde:-) Oljning har jag inte ens funderat över... kanske dags.
SvaraRaderaTack för hemsidestipset, Håkan!