27 mars 2011

Uppkörningsbro

Norra Ångermanland ♥  I detta landskap känner jag mig hemma.


En avscannad diabild från andra halvan av 1990-talet. En bondgård. En uppkörningsbro på lagårdsgaveln där höet kördes in, ladades. Mellan lagård och bostadshuset som skymtar anar jag en öppen och trivsam gårdsplan med tramptåligt gräs. Och där bakom en djup, smal vik av Bottenhavet. Jag vill minnas att fotot är taget i Fanbyn.

På lagårdstaket ligger galvad pannplåt, på bostadshusets tak ser jag lertegel. Fasaderna är klädda med träpanel, lite mer påkostat målade på mangårdsbyggnadens i ljusa toner, vacker äkta falurödfärg på ekonomibygganden.

Och vad skådar mitt norra öga - jag tror jag ser en vattenvärmare skymta bakom uppkörningsbrons grund, ett långt rör sticker upp. Japp! Vad var det jag sa: i de här trakterna känner jag mig hemma!!!
.
.

4 kommentarer:

  1. Jodå, vem har inte burit höbalar uppför "lobrögga". En mycket fiffig konstruktion som jag förvånas över inte byggs längre. På vår gård nu (som vi har sålt och lämnar inom kort) finns en nyuppförd loge, eller snarare maskinhall med fyra-fem meter till tak. Snacka om många kubik outnyttjat utrymme när man inte har någon ladugårdsvind med brygga!

    Hos farmor o farfar i Grundsunda var det annars den perfekta lekplatsen om somrarna när det regnade ute. Fanns alltid något man kunde pula på med, medan regnet smattrade mot pannplåten. Särskilt roligt blev det när kusin Anders kom hem från Göteborg och vi lånade farmors rullator-cykel (på tre hjul och fotsteg att vila på) och ordnade cirkus för släkten. Golvet på ladugårdsvinden var lagom skevt för att vi skulle få fart på rullatorn.

    Ja, vilka minnen som kom här nu då..!

    SvaraRadera
  2. Glad och god barndom är guld värd, gör männskan stark i mogen ålder. Tack för ett trevligt minne, fint förmedlat!

    SvaraRadera
  3. Trevlig bild. Här i Ljustorp finns fortfarande en hel del marchbryggor (som vi kallar brotypen för) kvar.
    Förr stod ofta slipstenen som man fick hjälpa till att dra under marchbryggan.
    Undrar hur det egentligen stavas?... hmm..

    SvaraRadera
  4. Jag gillar att få höra olika benämningar på samma företeelse. Tack Marga! Javisst är de fina och bevaransvärda.
    Och slipstenen under - aha. Jag har inte stor erfarenhet av detta men grannens, farbror Kalles slipsten, stod på sidan av hans uppkörningsbro. Smart att ha den under då den blev mer skyddad från väder och vind.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...