19 april 2012

Älskade kopior

Finns det något porslin som har efterapats mera än Mussselmalet från den Konglige Dansk Porslinsfabrik, nu Royal Copenhagen??? Mönstret Musselmalet kom till 1775.
Fast... danskarna i sin tur hade kopierat mönstret från tyska Meissens sortiment, Europas första porslinsfabrik som grundades 1710. Där sålde det stort under namnet "Strohblumen" (eterneller). Tyskarna hade låtit sig inspireras av ett kinesiskt mönster, som i sin tur var en variant på ett japanskt. 
Foto av Patrik Johansson funnet här.
Meissen-skålen ovan med Lökmönstret, föregångaren till Musselmalet, är från 1900-talet. Lökmönstrets ursprung sägs i notisen vara kinesiskt.
Jag minns det här porslinet på de två bilderna ovan från långt tillbaka. En kopia av Musselmalet. När jag hittade ett enda ynka kaffefat här i huset blev återseendet glatt. I vilken mängd porslinet fanns här en gång i tiden, det vet jag inte. Men då jag senare hittade ett dussin kaffekoppar med fat på en loppis slog jag naturligtvis till därför att jag tycker de är vackra och passar in här i huset. Här skulle Royal Copenhagens Musselmalet Blond inte alls passa in, det porslinet hör till en annan socialgrupp än de människor som en gång befolkat detta hus och denna by.

Alva, från Gustavsbergs porslinsfabrik, är en svensk kopia av det här blåvita Meissen-porslinet transformerat via Musselmalet. Det är också oerhört vackert. (Googla om ni inte vet hur det ser ut.)
Allt vackert och intressant behöver inte vara gammalt eller antikt :-) Mega Musselmalet tilltalar mej. Det är frukten av ett lekfullt och nyskapande tilltag gjort av Karen Kjældgård-Larsen som oförskräckt omformade det gamla mönstret in på 2000-talet. Porslinet från Royal Copenhagen är handmålat precis som Musselmalet original men tål maskindisk. Som klassresenär :-) köpte jag en, men bara en, dubbelskalig mugg på Illums Bolighus i Köpenhamn då den kommit ut. Det dubbla porslinsväggarna med luft emellan gör att jag inte bränner mej trots att öra saknas även om drycken är skållhet. Bra idé tycker jag.
 
Det började med industrispionage och slutade som en  kunglig långkörare - förlagan till mitt "IMPORT"-porslin som jag värderar så högt.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

17 april 2012

Något att se fram emot

Det är 20 år sen jag senast vävde mattor. Nu har jag lagrat många mattrasor och ser fram emot att få ro att sätta upp en mattväv på den vävstol som en gång tillverkades åt min morfarsmormorsmor. Mattan i rosengång på bilden är vävd av mamma för så där 60-70 år sen kan jag tro. Det är inget speciellt med den förutom de minnen som lagras i den. Den brukade läggas in ren och såpaluktande till julen i masoniteköket. Och i taket en pappersgirland med grön bottenfärg. Som barn blev det jul med nystädat hus, städad lagård med nyryktade kossor (även djuren skulle känna av högtiden).

På julaftonsmorgon var det en fröjd att vakna tidigt i lillrumme invid köket och bara insupa dofterna, ljuden och ligga kvar och förväntansfullt njuta av det som skulle komma. Och när jag till sist hoppade ur sängen låg mattan där, den blå! och i taket hängde girlanden.

När jag efter sommarsemestern 1993 kom tillbaka till arbetet på myndigheten i huvudstaden och på frågan vad jag ägnat semestern åt svarade att jag vävt trasmattor blev förvåningen stor. Trasmattor! Vem gör det? Vem använder sådana om man inte är hembygdsföreningstant? Jag vill påstå att det är en klassfråga, att jag från en enkel familj mycket väl både hade kunskapen och kunde tänka mej att väva medan mina arbetskamrater från borgerliga miljöer inte hade en tanke på sådant. Trasmattor... de kom i ropet bland oss kulturmänniskor lite senare efter att trasmattor formgetts till det halvår då Sverige stod som ordförandeland för EU 2001. Då ville man plocka fram det svenska kynnet och dit menade projektledaren att bland annat trasmattan hörde. Så sant! I mötesrummen låg moderna trasmattor.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

16 april 2012

"Ett brev betyder så mycket"

Tycker väldigt mycket om den här gråbruna vårvinterbilden från ett vykort från den tid då Postverket fortfarande hade en storhetstid. Bara decenniet efter vykortet trycktes skulle jag vara med om att rita tre postkontor där Posten ville manifestra sig utåt på mindre orter, inte hysa in sig i andras fastigheter. Den tiden drog fort förbi och nu är vi inne i den digitala postens tidevarv.
Skulle kunna vara morfars hus :-) Än finns postlådor kvar...
På vykortets baksida står att motivet kommer från en oljemålning av Ljungbykonstnären Kenneth Sjöö.
Postverkets tryckeri 1974
.
.


Kanske har även andra bloggare åsikter om , , ,

15 april 2012

Lilla farstun på övervåningen

I lillfarstun utanför masoniteköket på övervåningen finns en fernissad hylla av björk med krokar och med röda hatthängare. Där hänger en blåvitrandig tvättpåse av bomull, en smärtingbag och en flughåv.
Den här tvättpåsen har mamma sytt, den användes då jag var liten att stoppa mindre smutstvätt i för att sedan tvättas ute i den vedeldade vattevärmaren (den ska jag också berätta om men det blir senare) eller på vintern för hand i en balja.


Flughåven fanns framme enbart på sommaren då den gjorde god tjänst. I ett jordbrukarhem fanns ganska gott om flugor som gillade närheten till korna. Bagen är ny och mindre än den som fanns i hushållet.
Här finns en stege att plocka ner från väggen och använda då man ska upp på tredjevinn´. Med steg i den röda accentfärgen som även går igenom i hela masoniteköket.

Väggarna här i lillfarstun är naturligtvis av masonite som rollats med väldigt lite gräng. Här i farstun målades om då mormor och morfar var döda och huset hade upphört som generationsboende och nyttjades istället av kärnfamiljen. Den nedre delen av farstun blev helt omgjord för då installerades varmvatten, dusch och tvättmaskin. Trappan byggdes även den om. Det ger problem om ytterdörren ska bytas till en lika den ursprungliga ;-)
1970-talets vävtapet i farstun på bottenvåningen med strömbrytaren från 50-talet som fick sitta kvar.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

14 april 2012

Dialekten

Passa på att lära mer om den stolta dialekten, om din dialekt, ditt sätt att uttrycka dej.

Måndag den 16 april kommer Lars-Erik Edlund, som är professor i nordiska språk vid Umeå universitet, att föreläsa på temat
Dialekt i tal och skrift
Det sker på Oasen i Nordmaling klockan 18.30.
Det tror jag blir en bra kväll.


Så här stolt är älvdalingarna över sin dialekt! De vet verkligen sitt värde, odlar sitt varumärke.

Detta skrev jag om för tre år sen.

13 april 2012

Avstjälpningsplats

Den här skylten finns vid en gammal dansbana i ett fritidshusområde i mellansverige.
Jag tycker mig se en tydlig skillnad mellan norr och söder här i landet. Jag har inte sett en sådan här privat skylt i min nordliga hemkommun. Vilken styrelse skulle sätta upp en liknande? Kanske har jag tittat efter dåligt???

Ibland tänker jag att "Norrland" kan ses som en enda stor avstjälpningsplats. Arealerna är stora, långt mellan människorna och de bebodda platserna. Och att norrlänningarna inte har något emot det, åtminstone inte bortom en radie av någon mil utanför en stad. Man bryr sig helt enkelt inte? Eller saknar skönhetssinne? Stadsborna i de norrländska städerna är till en del inflyttade sörlänningar och de är därför lite mer noga med hur närhetens landskap ser ut. Är teorin riktig? Undersökning av kultur- och mentalitetsskillnad mellan norra, södra och mellersta delen av landet pågår. Att den finns är självklart solklart. Skriverierna här blir en del av detta undersökande :-)

Jag ogillar ordet Norrland och norrlänningar - för det är ett sådant stort geografiskt område som trots allt innehåller skilda kulturer. Men jag använder det när jag inte är överens med den landsända som fött mig :-)
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

11 april 2012

Yttepyttegrejer av plast

1950-talsköket badar i eftermiddagssol. Allt är som det ska. Kaffehurran på plats. Pallen står vid sidan om den elektriska spisen. Där brukade jag ibland sitta och lyssna på de vuxnas prat.



De tre gröna hängarna av plast har hållit länge nu. De är klistrade på spisens vänstra sida, mot diskbänken till. En liten viktig detalj för helheten i 50-talskänslan. Mammas hemvävda handduk hänger där.
.
.

Kanske även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

9 april 2012

Evig skönhet


Strutbräken Matteuccia struthiopteris (L.) Tod.

Strutbräken är en storvuxen ormbunke med meterlånga blad som bildar strutlika rosetter från jordstammen. Den växer alltid i stora bestånd och typiskt är att sporangiesamlingarna inte sitter på undersidan av de gröna bladen, som hos de flesta andra ormbunkar, utan på särskilda smalflikiga, fertila sporangieblad som växer upp inne bladrosetten. De yttre, sterila, gröna bladen har ett mycket kort bladskaft som saknar fjäll nedtill. Själva bladskivan är bredast ovan mitten och tämligen ljusgrön, de nedersta bladflikarna sitter nästan ända ner till basen och är vitaktiga. De fertila bladen är först ljusgröna men blir tidigt chokladbruna.
Om detta kan man läsa HÄR.

Gissa om jag blev fascinerad över den här ormbunken med sina kaffebruna sporfyllda, stela blad då jag för första gången såg dem i Hyngelsböle nere vid Lögdeälven en dag då jag och en kamrat cyklade runt i vår hembygds skrymslen. Kan jag ha varit 10 år? 12? Jag plockade i alla fall en brun bukett till sommarstugan för evig skönhet. Har ni känt sporer på fingrarna? Både strävt och "oljigt", som nikt. Sen dess har det blivit fler plockade "eterneller". Fortfarande fascineras jag mycket...
.
.

8 april 2012

Norrländska vårkänslor

Solen värmer vid husets stenfot. Det bruna fjolårsgräset ger vårkänslor. Minns att mamma berättade att jag som tre-fyra-femåring kom hem en vårdag och bad om en filt för jag ville ha picknick på en plätt nära min kamrat Karin Ö:s hus för där syntes (fjolårs)gräs :-)
En rysk blåstjärna och många backskärvfrön är på väg uppåt.
Likaså påskliljor i den magra lilla rabatten.
Men än dröjer pionerna...
Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, har lite snö och is kvar efter senaste snöfallet. Men nu är det på upphällningen, snart är vägen bar. Det krasar så härligt under skorna då man tar en promenad på kvällen efter solens nedgång då kylan gjort iskanterna krispiga.

Snart är det möjligt att använda vägen som lekplats igen om man så önskar :-)

.
.

7 april 2012

Ögontröst

Faluröda lagårdar, snö med blå skuggor - hur vackert som helst så där på blanka eftermiddagen. Något att vila ögonen på. Vilken tur att just de här finns precis utanför mitt hus.

Lagården är sig lik precis som jag minns den - men nu utan kossor.
Här bor en liten flicka. En röd plasttraktor med släp ingår i leken vid det som var Kalles & Hildurs uppkörningsbro. Tuff tjej! Och tuff mamma. Annars är detta med motorfordon pojkars och mäns intresseområde som de fostras in i från barnsben och behåller ända fram till gravens rand här i bygden.

På andra sidan bäcken finns den här par-ladugården. Ladugårdarna är till och med vackrare än de renoverade bostadshusen tycker jag. Undrar om de här ekonomibyggnaderna överlever mej... Ladugårdsdöden pågår för fullt runt om i bygden.
.
Kanske
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

6 april 2012

Upp min tunga


Just precis idag passar detta oljetryck bäst. Påsk. Långfredag. Kristus med törnekrona. Jag har alltid gillat den här tavlan som mormor och morfar hade på väggen. Den svenska psalmen 106 tänker jag på då jag ser den. Hur förundrad jag var då jag som barn sjöng den härligt lättsjungna melodin där någon vuxen inte klarat av svenska språket i psalmboken utan skrivit dödde istället för dog - bara för att det skulle rimma på blödde   :-)
Så här går första versen:

Upp, min tunga
Att lovsjunga
Hjälten, som på korsets stam 
För oss blödde, Led och dödde
Som ett menlöst offerlamm! 
Han ur griften, 
Enligt Skriften
Nu i ära träder fram


Den absolut mest fascinerande påsktradition jag någonsin varit med om var påskfirandet i den lilla calabresiska staden Rossano där jag hälsade på hemma hos min italienska väninnas familj. På långfredagsförmiddagen tog hon mej med på en korsfästelse i spirande grönt syditalienskt landskap, en årligen återkommande katolsk påskteatertradition. Resten av påskhelgen bestod av fler härliga påskseder, procession på slingrande smala gator, massor med god mat, utflykter till havet och till bergen, tarantella-dans och trevliga människor, en enorm gästfrihet. Jag levde precis som i en film av Fellini.

Kanske har jag till nästa påsk hunnit skanna av diabilderna från påsken i Rossano och blogga om detta.
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

5 april 2012

Behövs inte mer...

Påskvecka.
Lite granna blommor från Konsum och från blomsterhandeln dära Vall´n.

Glad påsk

Min lilla porslinskyckling från den tidens flickrum har återfunnits. Så liten, så konstig rödmålad mun, näbb är det ju inte, så ful...
Den får hur som helst signalera påsk.
GLAD PÅSK!

4 april 2012

Tvättställ

Sedan en kort tid tillbaka har jag i min ägo ett tvättställ  från Gustavsbergs porslinsfabrik av modell ä. Det ligger och väntar att få komma till användning,  utan sprickor eller andra skador.


Jag har ett arkitektuppdrag. Där skulle detta vackra tvättställ slängas på soptippen tvärs mot mitt förslag. Då blev det mitt. Precis ett sådant handfat som jag länge önskat mej - förhöjd bakkant, en kran för varmt och en för kallt vatten, bakelitpropp i kedja. Precis som mormors och morfars tvättställ såg ut, det som fanns i huset då jag var litet barn. Kan inte bli lämpligare :-)
.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , ,

3 april 2012

Springtime


Snart slår kvistarna från bärbusken som jag plockat in ut.
.
..
.
.

2 april 2012

Bakslag

Här har snön nästan varit helt borta och det bruna fjolårsgräset varit framme.
Nu har snö fallit igen. Bakslag kan tyckas men så känner inte jag, snövän som jag är. De soliga dagarna är fantastiska och den  nya snön kommer att smälta. Vi går våren till mötes även om pessimisterna tror något annat :-) Det är inget allvarligt, bara ett litet trevligt spratt.


LÄTT

Lätt att tycka om
förvårens grin
fruset
med en smula snö
i ena mungipan

Lätt att glädjas åt
den första gröna
duschen
Den som tassar med
i stadens ljusnande
alléer

Lätt att tycka om
luftandar och
lättjestunder
Alla dessa
lösa förbindelser
med solen...


Skriven av för mig okänd diktare.
Fanns i Femina på 1970-talet (som då fortfarande hade "rödstrumporna" på). Därifrån klippte jag ut den.
.
.
.

31 mars 2012

Då var det -77

Under min första sommar med en systemkamera blev det en hel del växter som fastnade på filmen. Ett trevande försök som visar var mitt intresse låg.
Liten blåklocka (lat. Campanula rotundifolia L.), här i enorm mängd i Lögdeå på den då torra vackra markytan där nu två hyreshus är uppförda. Så skulle jag vilja ha min tomt - torr, karg och med passande örter. Kattfötter skulle jag inte tacka nej till. Smaragdgrön tät villagräsmatta hör inte ihop med min före detta bondgård.
Liljekonvalj i Hyngelsböle, lat. Convallaria majalis L.
Linnea var som helst i skogen nära inpå, lat. Linnaea borelis L.
Prästkragar om kvällen, lat. Leucanthemum vulgare.
Gra:negräse på min dialekt. Åkerfräken lat. Equisetum arvense.
Ängsblommor i krans och den skjorta som blev min favorit under flera år var av slitstark bomull och med stärkt krage och vackra sömmar. Jag knallade in på Wäringstams dära Vall´n och hörde mej för om de hade gamla hederliga herrskjortor. Nja, det hade de inte eftersom det inte var modernt då på 70-talets slut. Men den gamle Wäringstam gick ner på lagret i källaren för säkerhets skull för att kolla läget. Upp kom han med två vita skjortor, vida, sköna, snygga. När jag ville veta vad dessa hederliga skjortor kunde kosta blev svaret att de var mina fritt och för intet!!?! Det fanns ingen efterfrågan på den här sortens skjortor dära Vall´n. Gissa vem som helnöjd reste till Sthlm den hösten medförande riktigt "hot stuff".

Det här var nog första gången jag insåg den stora skillnaden mellan min hembygds modesyn och de tusen olika grupperingar som finns i storsta´n där möjligheterna att gå ifrån likriktningen är stora. De här skjortorna var slitstarka så de använde jag i flera år tills de slutligen föll i trasor. I Sthlm betingade de ganska höga priser. Än skickar jag en tacksamhetens tanke till Wäringstams som fortfarande finns kvar på samma plats, peppar, peppar... De har Vallens vackraste neonskylt dessutom. Den måste jag skriva om snart.
Regnbågslandet med alla röda hus och mitt i bilden veahögen dära veabacken. Fortfarande är ved något jag tycker är väldigt vackert. En gång den viktigaste energikällan i landet.
Och vem vore väl jag som gillar kor om jag inte passade på att få ett par kalvar på foto. På den tiden fanns ännu ett par fungerande jordbruk i byn. Det här är Alvars kalvar.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

28 mars 2012

Ljusnedskräpning och mörkerförstörelse


Tysta och mörka platser kommer att bli en bristvara, platser som i framtiden kommer att locka många människor förstår jag. Mörker, tystnad och snövintrar är boendekvalitéer att värna om. Låt oss slippa alla dessa förstörande belysningar i trädgårdar, på tomter och ibland längs vägar, på fasader. Både för skönhetens och miljöns skull. På landet och i staden.
Billigt, billigt! Stolplyktor från Rusta.

Jag minns hur jag tänkte på 1970-talet då det skulle dras gatubelysning genom byn. Man ville ha belysning längs båda vägarna, både gamla Kustlandsvägen och längs den asfalterade riksvägen (som hade ersatts av E4 på 1962). Vägarna går parallellt med 100-150 meters avstånd. Jag ville inte ha så mycket belysning för stjärnhimlen skulle bli svårare att se. Vintergatan och norrskenet kommer så lätt bort. Jag var nyfylld tonåring och vem brydde sig om mina tankar. Det låg även prestige i detta, att visa grannbyarna att vi inte var nån fattig by som inte hade råd med alla dessa lampor.
Under några år var belysningen släckt mellan midnatt och kl 5. På helgerna passade jag på att ta en promenad just då de släckts. Nu är lamporna alltid tända hela natten för det sägs att det inte går att stänga av dem i intervall eller att det inte lönar sig???

Sedan något år tillbaka har vi här vad jag kallar ljusnedskräpning och andra kallar stiligt rödblinkande pärlor. Erfarenheterna och utbildning ger olika effekt på hur vi uppfattar omgivningen, hur vi uppfattar de i takt blinkande varningslamporna placerade på 40 vindkraftverk i solnedgångsläge. Snart kommer det att byggas ca 30 ännu högre vindkraftverk, närmare byn. De kommer att som ge ifrån sig blixtrande vitt ljus. Det sägs att man ska ge folk vad folk vill ha. Jo, nog är det så nog. Själv är jag glad att jag inte bor här permanent och kan dra mej tillbaka till en kulturbärande omgivning.

En enda timme lördag den 31 mars mellan 20.30 - 21.30 kan man släcka all elektrisk belysning för vackerupplevelsens skull, mot "ljusnedsmutsning". Läs mer HÄR. Jag släcker lamporna för stjärnhimlens, norrskenets och månskenets skull och tittar norrut. Kommunen här är inte med bland de kommuner som anmält sitt intresse att engagera sig, det har däremot min andra hemkommun och över 200 andra.

Bilden nedanför är en satellitbild över Europa och lite till av världen, som visar hur mycket ljus som strålar uppåt rymden från elektriska belysningar. Att vi gör av med otroliga mängder el till "upplysing" är härmed bekräftat. Och mer krävs och mer produceras för att hålla den ekonomiska karusellen snurrande.
Bild från NASA, Defense meteorological satellite program
Som kontrast visar jag en bild jag fascinerats över sedan 2-års ålder:
Visst måste man som barn påverkas av att få uppleva detta? Att sitta varmt och tryggt invirad i en kär vuxens knä och titta in i eldens sprakande sken, för övrigt helt omsluten av mörker. Att sitta utomhus under stjärnhimlen och lyssna på de vuxnas prat och berättelser. Jag har påverkats trots att jag bara sett bilden, inte verkligheten, då jag så många gånger bläddrat i boken som jag fick av pappa, Vandrande by. Fotograf var Anna Riwkin-Brick.

Ack vore vi fler som uppskattade mörker, säkert mörker, vackert mörker, trevligt mörker, fantasiskapande mörker, bra mörker.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , ,

26 mars 2012

Som godis

I byggvaruhandeln för specialändamål - för byggnadsvården - hittar man mycket roligt och vackert.
Tre storlekar av nytillverkade förnicklade knoppar ligger och blänker i korgar. I Stockholm. Funkisknopp "Ribersborg" kallas dessa här i byggnadsvårdsbutiken. Då ikea sålde mellanstorleken hette de något annat, priset var likaledes ett annat.  Sådana här köpte jag till köket i min funkislägenhet på Södermalm en gång i tiden då där byggnadsvårdades. Jag var tidigt ute med den här funkis-byggnadsvården och såg även till att de mörka Pello-strömbrytarna samt den gamla vackra elmätaren fick vara kvar då även installationer skulle bytas. Det gällde att vara viljestark och känna till regler för att få igenom detta. Då. För att inte tala om då jag hade åsikter om ledningsdragning och läggning av linoleummattan :-) Men det fanns även hantverkare som tyckte det var bra att jag gjorde ett tydligt medvetet val - t.ex. snickaren som skulle sätt upp nytt brevinkast på ytterdörren var oerhört glad att själv slippa välja. På den tiden fanns inga byggnadsvårdsbutiker i landet men produkter från 30-40-50-talet fanns ändå i handeln. Det gällde bara att ta sig tid att leta och bläddra i kataloger.

Ytterdörrarna var intakta från 30-talet och även den första namnskylten i funkisstil satt på dörren men med ett annat namn än mitt. Jag skruvade loss de små spårskruvarna, tog med skylten till Axwalls Gravyr AB på Dottninggatan 88 och fick mitt namn graverat i samma typsnitt som originalet men på baksidan. Sen satte jag upp dörrskylten igen. Fint! Det är detaljerna som gör det.

Jätteroligt att så många numera fått upp ögonen för vikten av bevarade detaljer. Funkisknopparna fick följa med då jag flyttade. Äkta vara, bra kvalitet, nästan tidlös formgivning.

Kan berätta att många byggvaror som säljs inom byggnadsvårds-branschen, kanske särskilt 1900-talets varor, tillverkas för byggbranschen som helhet och säljs där till ett helt annat pris än vad byggnadsvårdsbutikerna gör. Att anlita en kompetent arkitekt som har överblick och kanaler till detta, kan löna sig.

Jag ifrågasätter alltså byggnadsvårdsbutikernas prissättning. Deras sortiment är avsett för kulturbärare, inte för den vanliga människan som behöver komplettera sina beslag. Jag tycker faktiskt det är synd att utvecklingen gått åt detta håll, byggnadsvården blir särskiljande, kulturelitistisk om ni fattar vad jag menar...
Tillhör byggnadsvårdare kultureliten?
.
.
Kanske haräven andra bloggare åsikter om , , , , , , , ,

24 mars 2012

Historiska kartor över byn

Över min hemby finns historiska kartor från 1646, 1698, 1771, 1819 och 1869. På flera av de gamla kartorna finns väldigt många olika namn på platser. Få av benämningarna används idag. De har fallit i glömskans brunn. Själv försöker jag åtminstone använda de jag minns mina föräldrar nämna. Jag hör dem sällan i dagligt tal numera. Hallå hembygdsförening, var finns ni?
Utsnitt ur kartan från 1819.
De här namnen används på platser i byn år1819:

Rödningsland i Näset
Knösen
Skogsgärdan
Stomgärdan
Stomgärdan åker
Storstycke och Radden
Nywärke
Nysvedjan
Halla
Hjulholmen
Stubbrödningen
Qvarnhusfällan
Wipperfällan
Gammrödningen
Ladusvedjan
Åkersvedjan
Norråkern
Gångrena
Bredlandet
Halldahln
Norråkern
Nyåkern
Stomtegarne
Sundssvedjan
Mjurntegarne
Lill Aspängs rödningen
Strandrödningen eller Långfällan
Årödningen
Ladu rödningen
Kohlmyr
Brax
Kråkbo
Häradsvägen förblifver som förr 12 alnar bred.
********
Det sista handlar om Kustlandsvägen, den då viktigaste landbaserade kommunikationsleden längs Norrlandskusten och genom byn.
1819 års karta
Är du intresserad kan du läsa texten som tillhör fastighetskartan från 1819 HÄR. Det är min översättning av den handskrivna originaltexten och det går bra mycket fortare att ta till sig än handskriften.

Även texten till 1794 års karta har jag transkriberat, den bloggar jag nog om framöver.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , ,