12 september 2010

Milstolpar

Längs våra vägar finns kulturminnen som vi knappt tänker på. Ganska tätt står de, gjutna i järn, huggna i sten, eller rent av gjorda i trä. På resorna genom landet har vi sett en hel del olika milstenar. Den här finns i Gävleborgs län och markerar 1/4 mil, 250 meter. Det gick inte så fort med hästskjuts så stolparna kunde stå tätt. Milstenen sattes upp då Gustaf III var konung i landet och FAU Cronstedt var landshövding över Gävleborg.



















Då vi passerar ett av de här kulturminnena säger vi alltid: "Far Aldrig Utan Cognac" - en ramsa som kom till för att lättare minnas landshövdinganamnet!? För ganska många år sen tog länsstyrelsen itu med översynen av länets milstenar. Stenfundamenten riktades vid behov upp, sly och träd röjdes och järnet målades vitt som just dessa en gång var, med text i guld och svart. Snacka om att skaffa sig löpande underhåll... En fröjd att passera.

Längs gamla Kustlandsvägen fanns milstenar gjutna vid Olofsfors bruk en gång i tiden. Åtminstone de som utplacerades i norra Ångermanland. En finns i min by.

Just den milstenen står inte på sin urprungliga plats utan flyttades knappt hundra meter till nya Riks13 då den drogs genom byn 1942. Tidigare stod den vid Hörnstens smedja, numera omgjord till garage med skjutdörr. Smedjan finns längs Kustlandsvägen, gammvägen, som fortsätter förbi morfars/mitt hus. Milstenen ser ut som nedan men sly omsluter den sedan byns äldsta boningshus revs för några år sen. Jag valde att inte fotografera den.



GAF = Germund Abraham Falkengren, var landshövding i Västernorrlands län 1769–1778 under Gustaf III:s regeringstid. Olofsfors bruk tillhörde vid denna tid hans län läste jag mig till dära bruke. Länsgränsens läge i äldre tid är ju en diskussionsfråga. Milstenen ovan är den första söder om Olofsfors.



Här ser ni den från vägen! Eller ser ni den inte? Jag har förtydligat med en pil. Gräset skymmer. Slybuskage tränger på. Så här såg det inte ut ursprungligen, milstenarna skulle synas, inte stå nere i diket. Lite ledsen blir jag över hur många kulturminnen sköts i min socken. Både Trafikverket norr och länsstyrelsen har kulturavdelningar! Det vore väl käckt om kommunen och/eller bysamfälligheterna tar behövliga kontakter för att påminna myndigheterna om vad behöver åtgärdas. Men i rättvisans namn kan konstateras att milstenen inne i Olofsfors är rätt välskött. Förmodligen röjs marken av bruksstiftelsen.





















En liten, kortfattad och bra bok att läsa för den som intresserar sig för resandet som det en gång var: Vägars kulturvärden, Riksantikvarieämbetet 1997. Efter att ha läst den tittar man lite extra efter broräcken. Boken kan mycket väl förvaras i bilens handsfack.

Här kan man läsa om en inventering av milstolpar i annan del av landet.

Kanske har även andra bloggare åsikter om , ,

1 kommentar:

Tyck till om du vill...