14 september 2010

Norsk Fetsild

Det här åt man mycket av här i huset på morfars och mormor tid, ja kanske även något senare. Fetsill, saltsill, norsk fetsild. Själv åt jag mestadels annat. Kokt färsk strömming tycker jag fortfarande är väldigt gott.























Det är en väldigt vacker formgivning på den här lilla plåthinkens mönster. Färgernas komibination bara älskar jag. Blått och två nyanser av grönt. På  blockbokstäverna, som jag själv ofta använde då jag ritade affischer och annat skoj, daterar jag sillhinken till sent 60-tal eller tidigt 70-tal. I molnskyarna och solen som tittar fram syns bleckplåten obehandlad. Likaså i logotypen för Olaf Bragstad, Trondheim. Det här kunde jag titta länge på då den var i bruk.






Indelningen med kvadrater är skickligt gjord. Jag tänker på förra sekelskiftet och arkitekter som t ex Charles Rennie Mackintosh i Skottland med sin strikta jugendstil.

Då jag hittade hinken på en antikhandel slog jag till. Sådana här fanns en gång i morfars hus och jag återförde en ånyo. Så jag kan fortsätta att titta och granska...

10 kommentarer:

  1. Den Norska sillen har satt sina spår, inte bara på ett sått. Jag bodde hos några släktingar året jag fyll 6 år. Det stod alltid en sillbunke i farstun, kallast där gissar jag. Som jag minns det var det sill morgon, middag, kväll. Jag kanske minns jag fel men jag klarar fortfarande inte av varken lukten, smaken eller sillbenen.
    Anders N

    SvaraRadera
  2. Fetsillen var alldeles för salt för ett barns smak, trots att den urvattandes över natten. Kanske skulle jag som vuxen ha lättare för saltsill, men den är inte lika lätt att få tag i numera.

    Men det är fascinerande att tänka på alla dessa generationer som livnärt sig på salt fetsill. Kylskåpen bröt den mattraditionen!

    SvaraRadera
  3. Hej :)
    Ja, det där med fetsill vet jag inte så mycket om.. men burken..helt underbar, så - spara den!

    Ha det gott

    SvaraRadera
  4. Sillburkens "fader" Olaf Bragstad levde mellan 1896 - 1976. Såg en annons där man ville ha 500 Nkr för en tomburk ! Undrar vad den kostade fylld på 30-talet ?
    Rune Ö

    SvaraRadera
  5. Ojojoj Rune, retrotrenden suger. Jag gav nog bara en 1/3 för den som nu finns i min ägo. Och priset när det begav sig kanske man kan få fram med en hel del efterforskning om man har tid.

    Ett är väl ändå säkert - då var innehållet mera värt än förpackningen.
    Men visst är väl lillsillhinken fin?

    SvaraRadera
  6. Burken är underbar och nog blev jag allt lite nyfiken på att smaka fetsill. Gillar det mesta i sillväg :-)
    Tack för fina, intressanta och inspirerande inlägg.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Hej Katarina! Trevligt att du tittade hit. Ibland känner jag att skriverierna blir lite för dystra då jag ser hur en del saker förändras till det sämre här i trakten. Så då du skriver att det är inspirerande känns det lite bättre.

    Du har ändrat din blogg till att bli så fascionabel att jag inte vågar kommentera längre. Men tittar in, det gör jag.

    SvaraRadera
  9. Hej Viola,
    visst är det dystert när saker förändras till det sämre och visst blir man lite dyster när man funderar över vissa skeenden. Men jag kan ändå inte säga att jag blir dyster av att titta in här. Tvärtom fylls jag av en slags värme som gör mig glad, hoppfull och inspirerad. Jag känner mig glad och tacksam över att jag till viss del kan känna igen mig i den miljö och tid som du skriver om, att jag faktiskt har fått vara en liten, liten del av den världen. Den delen av min historia och mitt ursprung vill jag vårda, hämta kraft och inspiration ur. Dessutom blir jag glad över alla vackra bilder och föremål du visar.

    Ja, jag har nog förändrat min blogg lite, inte meningen att den ska vara fashionabel, men så har det kanske oavsiktligt blivit. Just nu är jag inne i en period då jag försöker fotografera människor. Jag har också en dotter som håller på att lämna barndomshemmet för att flyga ut i världen på egna ben, så det blir en hel del bilder av henne. Kläderna hon bär på bilderna är mer än bara kläder för mig. Den prickiga blusen har nog 40-50 år på nacken och är sydd av min moster, då hon bara var en ung flicka. Klänningen på strandbilderna, är den klänning som min dotter bar på sin studentbal i våras osv. Ja, vissa kläder rymmer så många minnen :-)
    Appråpå kommentarer, i våras stängde jag faktiskt av min kommentarsfunktion. Det var en period med så många kommentarer då jag började känna mig stressad över att jag inte hann besvara alla frågor och fina hälsningar och då blev det liksom enklast att bara stänga ned funktionen även om det lämnat mig med en känsla av att vara extremt otrevlig. Nåväl, jag hoppas att folk ändå ska förstå, så att det inte är någon som tar illa upp. Oj, vilket långt och rörigt svar det här blev, det är sent och jag är bestämt lite trött i huvudet tror jag. Det är nog bäst att jag gör kväll nu :-) God natt!

    SvaraRadera
  10. Tusen tack Katarina/Gnistrande snö, för ditt trevliga och härligt långa svar. Vi tycker nog lika bra båda två om våra härliga barndomsår i norr.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...