Som varande skogsägare får jag flera tidskrifter om skogsskötsel. Från staten och statligt bolag kommer:
* Skogseko - Skogsstyrelsen
* Forum Sveaskog - Sveaskog
... och från privata näringslivet får jag:
* Norra Skogsmagasinet – Norra skogsägarna
* Din skog – SCA
* Nytt från Martinssons - Träförädlingsindustri här i norr
Meningen är att jag ska vilja sälja skog. Ofta handlar det om den stora nyttan med stora skogsmaskiner, om granbarkborrar, virkespriser, om att låta ett företag sköta din skog om du är utbo mm. Emellanåt kommer pliktskyldigast en text om alternativ skogsskötsel. I statliga
Skogseko nr 2/2010, fanns på sista sidan artikeln här nedanför som jag tyckte riktigt bra om:
Skapandet det viktigaste i skogen
Pia Seehuusen vet vad hon vill med sin skog: det ar skapandet, inte säljandet som är det viktiga. På hennes och maken Sörens fastighet i närheten av Gränna finns massor av möjligheter.
Både Pia och Sören Seehuusen har dansk bakgrund och ett förflutet inom flygbranschen. När de definitivt flyttade till Sverige i mitten av 90-talet blev det Gränna eftersom det där finns ett riksinternat där barnen kunde gå.
Efter att först ha bott på ett annat ställe i trakten hittade de fastigheten Vässingarp. Till att börja med bara huset med omgivningar; skogen fick de möjlighet att köpa först senare.
- Då tänkte vi "hur gör man nu då?". Vi hade en handsåg och en motorsåg så det blev mycket investeringar. Och vi hade tur, Skogsstyrelsen var snabbt här och tog hand om oss, säger Pia Seehuusen.
Poängen för henne med att äga skog är känslan av att skapa, av att själv starkt bidra till att skogen
- Du skapar miljöer och får lov att göra det. Vi har tagit bort skog som var "fel" att ta bort för att ta fram de gamla ekarna. Det blir en jättevacker ekbacke. på ett ställe kan en grupp tallar få stå, på ett annat växer speciella blommor, så där får de inte köra... Det är som en jätteträdgård.
Pia Seehuusen talar också varmt om själva ägandet av skog, eller kanske snarare känslan att äga.
- Om jag går upp på en höjd och tittar kan jag tänka att det här är min skog, i alla fall i mitt liv. Jag kan inte ta med den, men jag kan vara i den.
Pia Seehuusen säger att man som skogsägare har ett stort ansvar - inte bara för att producera, utan också för att värna kulturminnen och naturvärden.
Samtidigt ska det finnas en balans - den sortens värden får inte ta över helt, utan skogen måste också skötas så att det går att få ekonomi i skogsägandet.
Målsättningen är klar: barnen ska så småningom ta över Vässingarp, och då vill Pia Seehuusen lämna över en riktig skog.
- Det ska vara en varierad skog där djur och växter är i harmoni, det ska inte vara några trädslag som inte passar in. Det ska finnas kantareller och vildsvin, det ska vara mångfald. Det ska vara en vårdad skog, inte ett vårdat hygge.
Rikard Flyckt
Pia Seehuusen
Ålder: 57
Familj: Man, fyra barn, två barnbarn
Yrke. Exflygvärdinna, skogsbonde
Bor: Vässingarp utanför Gränna
Skogsinnehav: 105 ha produktiv skogsmark, med mycket blandskog.
Observera att den intervjuade är kvinna, medelålders, född och uppvuxen i ett land där skog är bristvara och den som finns är viktig för rekreation och fritid, där allemansrätten inte finns, ett tätbefolkat land, blev skogsägare i medelåldern. Det vill säga en människa som förstår att uppskatta sitt innehav av skog inte enbart som en direkt förmering av placerat kapital i reda penningar. Javisst, jag håller absolut med, det finns ju andra värden i skogen... även väldigt
roliga och fantasifulla!
Här ovan planeras för avverkning. Skogen är inte min, men vattnet är gemensamt för byns hemmansägare. Detta har dock fallit i glömska. Vad som är satt att skötas gemensamt känner inte alla till. kanske är det vanligt att det är så i Norrland? Jag är storligen förvånad.
